Innan frosten
Det går ju bra det här. Riktigt förbannat bra om man ska vara ärlig och snacka klarspråk.
Åtvidabergs FF fortsätter smyga med alldeles i utkanten av toppskiktet i den allsvenska tabellen och det är ju alldeles fantastiskt underbart att få vara med om en sådan här grej ett så modernt år som 2012.
Sommaren är som den är, semestern stämplar snart ut, på måndag väntar kneget troget på mig.
Deppigt.
Inte ett dugg.
Åtvidabergs FF håller humöret på topp och alla lågtryck långt borta . Hittills har våra blåvita hjältar överträffat alla lagliga förväntningar med råge, i matchen mot Elfsborg spelade vi en fotboll som borde göra övriga topplag seriöst oroliga, i Sundsvall var effektiviteten hos ÅFF så grym att dessa topplag borde bli än mer skraja och nervösa.
På lördag väntar ännu en högtidlig smällkaramell på Kopparavallen. Anrika topplaget AIK i en match som förväntas locka storpublik och i potten ligget tre läckert glittrande poäng och väntar på en ägare.
I ett läge som det här kan man inte annat än älska den flotta allsvenska kostym Åtvidabergs FF så stolt och så värdigt glider fram i över den flotta röda matta som ligger utrullad längs städer med olika arenor där de främsta fotbollslagen i vårt land huserar och har sina hjärtan bofasta.
En riktig gräddfilsresa mot flertalet adresser vi lärt oss andas klass och tradition.
För två veckor sedan gästades vi av Elfsborgs alla stjärnor, nu kommer AIK.
Det är fest och glamour och det bästa är att det kommer ännu fler föreställningar under tiden som ligger före oss själva. Bland annat ett glödhett Östgötaderby som därefter följs av ännu fler stjärnor som så småningom kommer till vårt anrika slott för att bjuda på sig själva.
Kan undra vad AIK tänker när dom rullar in i Åtvid och tar sig fram mot Kopparvallen. En helt ny värld som öppnar sig, så annorlunda mot den värld som nyss omringat dessa spelare och ledare när de kliv på bussen i sin stolta huvudstad STHLM, för färden söderut.
Från ett vackert men hektiskt kaos till en vacker och lugn idyll, fjärran från jäkt, skyskrapor och bullrig trafik.
Men också fjärran från Stureplans glittriga glamour och heta nätter, Nybrovikens skönhet och Kungens storslagna boningar.
AIK och ÅFF är skilda världar på riktigt. Men i den dagsfärska tabell som alltid talar sanning skiljer det endast tre poäng lagen emellan. En hemmaseger på lördag och vi är förbi och den sanningen som då uppenbaras skulle kännas ljuvlig, samtidigt som en hel del säkert kommer att tycka och hävda att världen är alldeles upp och nervänd.
En känsla som lätt uppstår när Åtvidabergs FF sätter sin prägel på tillvaron.
AIK supportrarna bjuder alltid upp till stämning på läktarna med sånger och ramsor, som skapar inlevelse och som smittar av sig genom att sätta färg och energi på upplevelsen av att gå på fotboll.
Är sedan ÅFF på humör och får det att stämma fullt ut med liret, då kan vi snacka om att det kommer att bjudas på riktig fest på lördag eftermiddag.
Fester man aldrig får nog utav.
Frosten och vintern brukar komma tidigt till Norrland. Efter sju minuter på Norrporten Arena kändes det som om frosten och vintern redan anlänt när Sundsvall dundrade in 2-0 mot ett vilset och snopet ÅFF.
Första 35 var riktigt iskalla minuter. Mitt ego huttrade och mina känslor var som fastfrusna i tvivel och ångest.
Mitt hjärta längtade så efter högsommarliret som ägde rum på Kopparvallen blott bara en vecka tidigare.
Då slog allsvenskans mest effektiva lag till, våra två ruskigt kompetenta forwards i ÅFF tinade plötsligt upp tillvaron fullständigt med varsitt mål, som var så välkomna att jag bjöd mig själv på en cognac i halvtidsvilan, som plötsligt nu kändes som gemytlig och småtrevlig i väntan på andra halvan av matchen.
Andra halvlek var bättre från vår sida, en poäng att ta med sig hem på den långa hemfärden kändes ändå som helt okej, då plötsligt vintern slog till fullständigt igen när hemmalaget alldeles för billigt och enkelt tilläts nicka dit 3-2.
Men återigen så tinade och plöjde vår fantastiske skyttekung Viktor Prodell upp tillvaron genom ett sådant där sagolikt underbart kvitteringsmål, som kan vara guld värt många gånger om i framtiden.
Och nu är den gode Prodell ett jagat villebråd, liksom Magnus Eriksson och ett annat stjärnskott med ett efternamn som man kan tro är killens artistnamn, nämligen allas vår Tinnerholm.
Det glöder om det lilla laget från Sockna.
Hoppas av hela mitt hjärta att ÅFF fortsätter skörda härliga poäng i jakten på ett nytt kontrakt.
Varje poäng tar oss ett steg närmare vårt mål, jag hoppas vårt kontrakt för 2013 är signerat och klart långt innan första frosten kommer.
Ju fortare det är klart, desto roligare och mer avslappnad kommer fortsättningen då att bli.
Åtvidabergs FF bär på så mycket klass det här året.
Så mycket...
/// Allas broder
