Lagbanner
Magnus Eriksson räddade en pinne mot Peking

Magnus Eriksson räddade en pinne mot Peking

Inför storpubliken 8600 personer på Kopparvallen såg vi ut att förlora derbyt mot IFK Norrköping men i den 89:e minuten slog Magnus Eriksson till efter en soloräd och kanonskott i det högra krysset. Matchen slutade därmed 1–1.
 
Till skillnad från senaste allsvenska matchen mot Syrianska spelade Imad Zatara från start istället för Petrit Zhubi som åkt på ett nyckelbensbrott. Till skillnad från cupmatchen i Skövde återkom dessutom Jesper Arvidsson och Magnus Eriksson in i startelvan.
 
Vi började matchen ganska lovande och skapade några skapliga chanser. Magnus Eriksson sköt strax utanför den vänstra stolpen i den första minuten och efter en kvarts spel fick Imad Zatara ett bra läge men sköt över. I den 22:a minuten fick Zatara på ett bra volleyskott från vänster men vinkeln var snäv och David Nilsson kunde rädda. I den 30:e minuten slog Kristian Bergström en mycket fin djupledsboll till Viktor Prodell, men vinkeln från vänster blev snäv och målvakten kunde åter rädda.
 
I den 32:a minuten fick vi inte bort bollen ordentligt efter tryck från IFK. Bollen kom åter in i straffområdet och då lyckades Christoffer Nyman få in bollen turligt mellan benen på Gustav Jansson.
 
I den 36:e minuten såg Viktor Prodell ut att kvittera med en tjusig lobb, men målet dömdes bort efter att Prodell fått bollen på armen.
 
Jesper Arvidsson svarade för en fin räd i den 42:a minuten men lyckades inte trä bollen i mål ur snäv vinkel. Om det ville sig riktigt illa hade IFK kunnat öka på sin ledning innan paus, men Christoffer Nyman nickade utanför och Gustav Jansson räddade Gunnar Heidar Thorvaldssons skott.
 
I den andra halvleken fick vi allt större bollinnehav och nyttjade kanterna bättre med spelvändningar, men det gick ofta för långsamt. Inläggen nådde inte rätt adress och chanserna var därmed få. I den 78:e minuten var i varje fall Bruno Marinho nära med ett skott som smet precis utanför det vänstra krysset. Norrköping var nära 2–0 i den 84:e minuten efter en kontring men Gustav Jansson klarade.
 
I den 89:e minuten snodde Magnus Eriksson åt sig bollen strax utanför eget straffområde och tog sats. Mattias Mete, Oscar Möller och Viktor Prodell öppnade upp framför och Magnus bara fortsatte och fortsatte. Strax utanför straffområdet klippte sedan Eriksson till med vänstern och inför ett enormt jubel borrade sig den efterlängtade kvitteringsbollen upp i det högra krysset. Det var sannerligen en värdig avslutning för Magnus Eriksson som stannar på elva allsvenska mål i Allsvenskan anno 2012. Nu väntar en fortsatt karriär i belgiska  KAA Gent.
 
– Vi började bra de första 15–20 minuterna, men Norrköping var bättre i slutet av halvleken. Vi gör en bättre andra halvlek men inläggen var inte riktigt bra och vi skapade inte de där riktiga lägena. Men så svarade Magnus Eriksson för den där fantastiska prestationen, sammanfattade vår tränare Andreas Thomsson matchen.
 
Hur kommer det sig att ni kan komma tillbaka gång på gång i slutskedet av matcherna?
 – Vi fortsätter tro på det vi gör och är vältränade, förklarade Andreas Thomsson.
 
Magnus Eriksson berättar själv om målet:
 – Jag var helt slut, men tog fart och såg tre blåa framför mig men Norrköpingsspelarna backade och jag drev på och den satt rätt okej där borta i hörnet.
 
Kunde du ha fått en bättre avslutning?
– Tre poäng förstås, men som matchen gestaltade sig får vi vara nöjda med en poäng, menade Magnus Eriksson.
 
 – Vi gör en rakt igenom taktiskt väl genomförd match, men så svarar han för en individuell prestation och lyckoträff och jag är oerhört besviken över resultatet, som IFK Norrköpings tränare Jan Andersson ansåg var orättvist.
 
Matchfakta
Åtvidabergs FF – IFK Norrköping 1–1 (0–1)
0–1 (32) Christoffer nyman
1–1 (89) Magnus Eriksson
Varning ÅFF: Viktor Prodell (1:a), Mattias Mete (1:a) 
Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.
Publik: 8 600

Sammandrag från matchen kommer under morgondagen

Almer Ljutika/Torbjörn Nilsson2012-08-28 00:15:55
Author

Fler artiklar om Åtvidaberg

Benjamin Tannus om tiden i Åtvidaberg, genombrottet i Högaborgs BK och åren i juniorlandslaget