Varifrån smeker magin in

Minns ni än hyllningarna och lovorden från i höstas då Åtvidabergs FF tog sig tillbaka till finrummet. Krönikörerna som representerar de stora tidningarna stod sida vid sida som i en kyrkokör och sjöng tillsammans välkomna tillbaka och såg Åtvidabergs FF återtåg som smått lovande inför år 2012.

Man sög in vartenda ord, minns stoltheten och lyckan som pulserade och hur hela tillvaron gick på vatten, rubrikerna och sanningen bakom alla dessa feta rubriker var som ett suveränt rus.

Känslorna var höga som hela Stureplan under en lördagskväll.

Nu i dessa tider vattnas det åter i munnen på alla dessa fotbollsjournalister, brunstiga, skjutvilliga och hungriga känner de vittring och söker rubrikerna ingen annan ännu uppfunnit, de står redo i drevet för att jaga fram sanningen som finns någonstans bakom de välputsade klubbmärkena.
Journalisternas pennor kommer att hissa eller dissa, några offer kommer att svärtas ner till bara askan återstår, medan det finns objekt som kommer att smekas medhårs och höjas till skyar så höga att man kommer att känna svindel och må illa.

Slicka uppåt, sparka neråt.

Fotbollsbiblar ska skrivas, magasin, extrabilagor, krönikor och expertutlåtanden kommer snart att dansa som fyrverkerier, vetandets värld kommer snart i rullning, spåkulor ska rotera och hitta rätt facit, hokus pokus kommer hädanefter inte bara hålla hov bland våra vilsna politiker, hokus pokus kommer framöver tillhöra dagordningen hos kvällstidningarnas och olika fotbollskanalers samlade fotbollsexperter.
På bred front ska det framöver nu kablas och skrivas ut allt om våra hjärtelag inför den allsvenska starten som ofrånkomligt kommer närmare och närmare. Supporters hjärtan ska slitas isär av tvivel och visioner, drömmar ska koras eller korsfästas, svart hopplöshet slåss med fantasin om en värld gungande i extas.
Vi supportrar ska sakta känna spåren av adrenalin öka, pulsen ska monteras upp, nyfikenheten och begäret ska slås samman och öka lusten och aptiten på fotbollsallsvenskan som alldeles snart står framdukad och redo att mötas av alla oss fängslade fotbollsälskare runt om i Sverige.

Massmedia ska tillsammans på bred front öka uppmärksamheten på fotbollen och på så vis få intresset att koka och fylla läktarna på våra fotbollsarenor, och det är såklart kanonbra.

Ligger den utrullade röda mattan kvar för ÅFF i våra journalisters ögon, eller har den röda mattan blivit till en skrynklig presenning nu, har alla de vackra skönsjungande lovorden överlevt gårdagen, eller föll de bort med de sista höstlöven, eller frös de kanske bort med kölden som nyss pinade oss.

Frågan man ställer sig är om två snubbar från Trollhättan, en snubbe från Falkenberg, en annan från Västerås samt en kille med det oslagbara artistnamnet, Olè, Olé räcker för att få dessa journalistiska jättar att behålla ödmjukheten och respekten för ÅFF inför klubbens återkomst till allsvenskan.

Svaren på detta får vi alldeles snart veta.

Fotbollsexperterna står på tröskeln skjutklara och beredda.

En kille som inte kunde hålla sin nyfikenhet stillad, utan som redan tidigt i vintras blev tvungen att tjuvkika i sin spåkula var Expressens Daniel Kristoffersson.

Daniel Kristoffersson kände vittring direkt och full av adrenalin släppte han bomben i Expressen.

Artikeln handlade i grund och botten att ranka de allsvenska tränarnas status, från den sämsta och upp till den allra bästa. Andreas Thomson rankades som nummer tio på denna heta lista.
I undertexten avslöjade Herr Kristoffersson att han inte kunde se Åtvidabergs FF som något annat än ett stryklag i år igen.

Pang bom, rakt på, inga krusiduller där inte.

Det var vinter och långt tills den allsvenska starten, men Daniel Kristoffersson hade sin analys glasklar.

Daniel Kristoffersson kunde INTE SE Åtvidabergs FF SOM NÅGOT ANNAT ÄN ETT STRYKLAG.

Så skrev han

För att försöka finna bitarna bakom fenomenet Åtvidabergs FF och för att försöka förstå pusslet bakom miraklet Åtvidabergs FF, tror jag det krävs en analys av det djupare slaget.

ÅFF kommer från den absolut minsta kommunen av 2012 års alla allsvenska lag. ÅFF kommer att stå för allsvenskans minsta omsättning i kronor och ören räknat, spelarlönerna kommer inte heller tillhöra de mest uppkäftiga eller spektakulära.

ÅFF omsatte definitivt inte mest pengar av lagen i Superettan i fjol, kommunen var definitivt inte bland de största och spelarlönerna inte de allra mest feta i serien.

Ni vet hur det gick.

Det blev lik förbannat serieseger, fet cigarr och champagne.

Utan silikon och utan en massa Mercedes och utan högnästa klubbdirektörer som riskerar drunkna om en regnskur skulle dra förbi.

Hur är det egentligen möjligt, vad finns och bor det i det där Åtvidaberg som det inte bor någon annanstans, varifrån sveper magin in, hur går det egentligen till.

Därför Daniel Kristoffersson tänkte jag att Du kanske kunde....
Trippa ut från Expressens väldiga komplex i stadsdelen Kungsholmen i STHLM, genom folkvimlet leta dig ner till tunnelbanan för en tur in till centralen bland ännu fler folk. Överallt en massa människor, affärskedjor, pubar, restauranger, pubar, kaféer, neonljus, taxibilar, bussar, avgaser, pissoarer, dofter, smaker, attityder, olika människor, rulltrappor, puls, löpsedlar, knegare, pundare, direktörer, affärsmän, betong, skyskrapor, asfalt, förorter, företagsimperium, firmor, butiker, lämna allt det där och kliv på tåget, andas ut, slappna av och blunda.
Sätt på Thåströms magiskt vackra, "Höghus, låghus, dårhus".

Imperiet versionen eller en nyare version av låten på you tube spelar ingen roll.

Luta Dig bakåt och sug in texten och allt det där vackra som ryms i låten.

Kliv av tåget i Åtvidaberg och kliv in i en annan typ av värld.
Vandra ut genom stationsdörrarna, dra in lite luft i lungorna, innan Du tar gångvägen på gångbron över riksväg 35,vägen som leder antingen mot Linköping eller Västervik.
Efter några minuters promenad är Du framme i stadskärnan, Du kan se torget och snart också kommunhuset med parken och vattenspelet strax där nedanför.
Om Du fortsätter din promenad i lagom skön takt i typ fem-tio minuter så har Du sett och kunnat räkna alla affärer, butiker, kaféer, uteserveringar, gallerior och restauranger i samhället Åtvidaberg.
Då har Du också kunnat känna på pulsen och draget, mött kommersen och vimlet och införskaffat Dig en egen första bild av Åtvidaberg.

Njut av en kopp kaffe med en bakelse på Sandelius och titta ut mot torget. Försök att tänka Dig Ralf Edström, lång som ett ösregn och med feta polisonger, vandra där över torget, eller sitta där Du sitter med en kopp kaffe vid munnen.

Precis så som det var en gång i tiden.

Tänk om väggarna intill Dig kunde prata med Dig Daniel och berätta om alla samtal som ägt rum i just dessa lokaler, om de glada åren i början av 1970 talet då ortens stolthet ÅFF, vann Svenska cupen 1970 och 1971 och blev Svenska mästare åren 1972 och 1973.

Njut av kaffet samtidigt som Du tittar ut över Åtvidabergs torg och följer kommersen och betänk att det precis på denna undangömda lilla ort stoltserade ett fotbollslag som spelade skjortan av allt och alla lag i Sverige, och som titulerades som Svenska Mästare två år på raken i begynnelsen av sjuttiotalet.

Längs Din fortsatta vandring tågar du snart förbi Folkets hus, inga trafikljus, inga sirener, ingen skytteltrafik av bussar eller karavaner av taxibilar, behåll bara lugnet, du har inte gått vilse, du är i Åtvidaberg.
Några minuter senare viker Du in på Söderleden. Där på vänster sida ligger Hotell Stallet, där bodde förresten år 1966 Brasiliens landslag, med en viss Pelé i laget. Brasilien spelade bland annat en träningsmatch mot ÅFF under besöket uppe i Åtvid.

Thomas Wernersson tog visst ett foto på Pelé vid ÅFF: s klubbhus.
Pelé var bara ung, Wernersson bara en pojke då.

Där längs Söderleden har också Chelsea FC en gång i tiden färdats.
Om Du fortsätter en bit så tar du vägen som går till höger, innan bensinstationen, och kommer nu in på samma väg som Chelsea FC styrde mot Kopparvallen, den där kvällen år 1971.
Över 10.000 hade samlats för att se Åtvidabergs FF- Chelsea, som råkat stöta på varandra i Cupvinnarcupen detta år.
Chelsea från London var regerande Cupvinnarcup mästare, slog visst Real Madrid i finalen året innan, var förstås storfavoriter inför detta möte, men det sket ÅFF i och slog ut Chelsea.

Sätt Dig gärna ner Daniel och fundera en stund. Du har nu Kopparvallens klassiska entré en bit framför Dig och försök föreställ Dig att här i denna anspråkslösa och blygsamma lilla by kom alltså det Engelska megalaget Chelsea från miljonstaden London på besök hit till Åtvidaberg, och tänk hur det gick sen då.

Sen Daniel, så kom Bayern Munchen hit 1973. Beckenbauer, Maier, Hoeness, Gerd Muller och de andra Tyska stjärnorna bodde också där på hotell Stallet längs Söderleden.
ÅFF tvålade dit Bayern Munchen på Kopparvallen med 3-1, det blev straffar och Bayern vann och gick vidare. Så småningom vann det Tyska storlaget hela cupen.

Året efter blev stora delar av detta Bayern Munchens lag, Världsmästare i Västtysklands lag.

I samma Världsmästerskap bestod Sveriges lag av åtta spelare med rötter i Åtvidabergs FF.

Sen har tiden rullat vidare här på den vackert belägna Kopparvallen mellan den ringlande kanalen och Disponentens allé. Nya stjärnor har tänts och förevigats med alla de tidigare stjärnorna som varenda kväll lyser någonstans där uppe längs himlavalvet

Förra året kom förresten AIK hit för ett möte i Svenska cupen, ÅFF vann med solklara 3-0. Hammarby kom också och hälsade på, inte heller då lyckades åtskilliga miljoner mer i omsättning slå ett ÅFF som stundtals fullständigt lekte och lattjade bort Hammarby.

För några år sedan kom det 8761 åskådare hit i derbyt mot Peking. En hygglig siffra för en kommun med ungefär 11500 invånare.

Zlatan har också varit här, sparkade in en dörr, mest bara som en morsning och en påminnelse om att han varit där.

2005 lirade ÅFF cupfinal mot Djurgården, då rullade det 18-19 fullsatta bussar härifrån Kopparvallen upp mot Sthlm och Råsunda.
Året därefter var ÅFF tillbaka i Europa, som enda Svenska representant det året.

Den stolta historia som finns i ÅFF har aldrig sprungit förbi verkligheten och nutidens alla dagar, den stolta sagan och berättelsen om ÅFF döps om och om igeni nya kapitel om stordåd och mirakelklädda framgångar, nya stjärnor tänds och håller historien levande.

2010 var ÅFF tillbaka i allsvenskan igen efter 28 års saknad, ÅFF åkte ur men lyckades med det som så många andra inte lyckats med, att ta sig tillbaka till finrummet direkt igen.

Ja Du Daniel, titta Dig omkring, lyssna till fågelkvittret, njut av lugnet och tänk att snart rullar det nya mäktiga bussar upp längs Söderleden på väg mot Kopparvallen.
AIK, Blåvitt, Elfsborg, MFF, Helsingborg, Djurgården med flera kommer på besök.
Undrar om spelarna och lagen i bussarna från städer alla större än det lilla Åtvidaberg man nu kommit till, undrar om alla dom också ser det som Du ser, Daniel.

Som att det är inget annat än ett stryklag man ska möta.

Livsfarligt att se det så, Chelsea och Bayer Munchen gjorde det, Syrianska såg det nog också så inför kvalet till Superettan för nåt decennium sedan, GIF Sundsvall såg en massa hägringar dom också, innan ÅFF, s egen Harley Davidson sköt salut och drog ner byxorna på halva Norrland, så sent som i höstas.

När Du med egna ögon Bäste broder Daniel fått se vad hela Åtvidaberg har att bjuda på, vad som finns och vad som gömmer sig bakom detta samhälle, och Du fått uppleva Kopparvallen och dess sköna omgivning och dessutom fått lite historia berättat för Dig, vad vore bättre än att avsluta dagen med en liten middag på Åtvidabergs Golfklubb.
I skuggan under ett träd, lugnet gungar dig till ro, den sagovackra Bysjön vaggar ömt omkring som en blank spegel målad i den blå himlen och de fluffiga vita molnens färger, solen smeker med mjuka pensel drag över den vackra idyllen Du med egna ögon ler och njuter av att se.

Bilder Du ännu inte sett när Du skrev att Du bara såg Åtvidaberg som ett stryklag.

Tänk om Roger Magnusson, Ralf Edström, Thomas Wernersson, Tomas Olsson och Kristian Bergström lagom till kaffet suttit vid bordet bredvid Dig, livs levande och villiga att snacka med Dig och ge Dina frågor svaren Du kanske söker.

Fem hjältar från fem olika decennier.

Som lirat i fler klubbar än ÅFF, men som ändå aldrig glömmer den speciella andan som råder här.

Dessa hjältar skulle nog hjälpa Dig söka sanningen bakom myterna om Åtvidabergs FF, vad det är som finns just i ÅFF, vad det egentligen är som knyter samman blodådrorna och fyller detta anrika, vackra och stolta klubbmärke med magi i sekel efter sekel.

Ett centrum med så svag puls, så mycket som andas dåtid, här håller inga neonljus människor vakna om nätterna, ett företagsklimat som känns lika spännande som en roman om Carl Bildt, så lite människor som andas och lever i denna ändå så levande och vackra idyll, så lite skattepengar som politikerna har att sätta sprätt på, så lyckas ändå det där stolta klubbmärket slå troget och taktfast, kanske är det denna underliga gåta Du tänker på under Din vandring tillbaka mot stationen och resan hemåt, Daniel Kristoffersson.

Åtvidabergs FF som får strålkastarna att fortsätta lysa över samhället, det stolta klubbmärket visar var på kartan man ska hitta till Åtvidaberg, supportrar och det massmediala uppbådet kommer att vallfärda hit under säsongen som väntar bakom hörnet.
Sånger ska eka, samhällets blåvita hjärta står åter igen på den stora scenen, mitt i bruset.

Jag önskar jag kunde stå på perrongen och vinka Dig farväl Daniel och medans spåren leder Dig hem till Sthlm, Kungsholmen och skrivbordet på Expressen, så tror och hoppas jag att Du inte längre bara ser Åtvidabergs FF som det där simpla och enkla stryklaget, såsom Du beskrev det i vintras.

Att det bakom de där tomma orden om stryklaget, gömmer sig så oändligt mycket mer historia och ärofyllda rikedomar, som man kan upptäcka och se om man öppnar ögonen och inte bara skriver i blindo, utan håller sig till verkligheten med respekten som signum.

När Ditt tåg försvunnit bort längs spår jag inte längre kan se, vänder jag åter mina blickar ut mot Åtvidaberg och tänker på alla kära vänner jag mött och lärt känna genom ÅFF, vänner som jag tycker så mycket om och håller av och mina ögon tåras av kärlek, tacksamhet och minnen......

/// Allas broder