Än så finns ära, prestige och heder kvar att erövra
Det var svårt att landa efter triumfen på Strandvallen. Svårt att sitta still för alla goa känslor som virvlade omkring och spelade munspel och piano för hela ens välbefinnande.
3-0 hemma på Kopparvallen och seger med 1-0 borta på Strandvallen är statistik väl värd att minnas och dessa ljuvliga minnen kommer säkerligen att komma att "korkas" upp många gånger framöver.
Det finns och bor heller aldrig någon vardag över triumfer som dessa båda sagolika fullträffar.
Det sköna ekot hänger liksom kvar.
####
Den härliga och befriande sköna känsla som uppstod i det ögonblick då slutsignalen ljöd den där torsdagskvällen nere i Blekinge, den joddlade glatt vidare mot nästa stora utmaning som var Östgöta derby, publikfest och ännu en förbannelse som förtjänade att få sig en rejäl omgång och lära sig att sitta vackert.
Lika bra att hålla på året ut och sudda bort sådana där tråkigheter, när vi nu äntligen börjat få fason på alla dessa år av förbannelser och missöden mot motstånd och arenor som tidigare varit som rena rama giftet.
Så vandrade tankarna och så laddade känslorna upp inför derbyt.
Fanns så många sekvenser, individuella som lagmässiga, som var bra på Strandvallen och som därför spred massor med livlig optimism inför derbyt mot Norrköping.
####
Första egentliga repan i all tilltro på en efterlängtad upprättelse, kom med beskedet att Daniel Sjölund var krasslig och inte kunde lira.
Men denna repa lenades och jämnades ut när vårt Åtvid i den härligt livliga atmosfären som ägde hela Kopparvallen, tog kommandot och dessutom fick ett sånt där gudomligt viktigt ledningsmål.
Ett ledningsmål som kändes ännu viktigare för att det gjordes av Oskar Möller och för att det fick Kopparvallen att explodera, kyrktornet att svaja och Bysjön så smått att sjuda mitt i höstrusket.
Vi visste vad statistiken efter ett ledningsmål talade för språk, vi visste någonstans i vårt undermedvetna vart vi var på väg efter detta ledningsmål. I ett derby mot Norrköping, inför storpublik och mot en lång och evig förbannelse så visste vi efter Möllers ledningsmål att det kunde bli en fulländad afton i en kommun som lever, andas och frodas av fotboll.
Bara att nudda vid tanken på vart vi var på väg, fick nästan klockorna att stanna denna måndagskväll.
Innan förbannelsen vaknade och röt till igen.
Resten vet vi och behöver vi inte slösa mer energi på.
Domare Lerjéus egenskaper har vi varit med om förr och precis som med förbannelsen kring IFK Norrköping, så lever förbannelsen med Lerjéus vidare som en ständigt pyrande och rastlös vulkan.
För eller senare kommer alltid ett utbrott av dårskap som får vår ilska att blomma och vårt spel att vissna.
Finns ju roligare saker att ägna sig åt en fredagskväll än att sitta och rabbla upp alla rivsår av ångest som denna man åsamkat alla oss med hjärtat på rätt ställe.
####
Vårt ÅFF gjorde ingen bra match mot Peking, skärpan och fyndigheterna från segern mot Mjällby var inte alls på samma nivå den här gången.
Nu vill det till att vårt Åtvidabergs FF putsar upp alla sina goda egenskaper inför morgondagens riktigt tuffa utmaning på Grimsta mot ett Brommapojkarna som nu mer än bara nosar på en allsvensk fortsättning 2014.
Lär väl bli en något annorlunda inramning än den på Kopparvallen i måndags, kanske något mer svårtänt och marigt att få igång adrenalinet än inför ett festligt derby. Men kommer bara spelet igång och ÅFF är på tårna så lovar jag att ingen av oss kommer att ha det minsta tråkigt.
####
Fyra omgångar kvar av årets resa. Fyra möjligheter kvar för känslorna att hoppa jämfota av glädje.
Innan vintern tar över.
Fjolårets finfina åttondeplats är ett riktmärke som gärna får överträffas av en ny ärofylld milstolpe i vår historia.
Mycket prestige och mycket ära står fortfarande på spel inför sluttampen.
Liksom status och ekonomiska värdegrunder.
Och så mycket mer innan resan slutligen är över....
///Allas Broder
