Årskrönika 2016: Vart är vi på väg? – Del II Våren
I premiären gick färden till Halland för möte med det numera etablerade Superettanlaget Varbergs BoIS.
Omgång 1
Varbergs BoIS – ÅFF 2–1
Varberg vann slantsinglingen och valde givetvis att spela med den mycket kraftiga medvinden i ryggen. Det passade också deras spel med långa bollar, ligga på rulle och invänta våra misstag, för att sedan slå till med kraft.
Efter en mycket darrig start där hemmalaget skapade ett par halvlägen så spelade vi upp oss, började hitta några lyckade kombinationer där Ammar Ahmed styrde och ställde och vi kom fram via kanterna. Däremot skapade vi inga lägen. Det kändes dock som vi var på gång.
Då blev det som så ofta ett mål i baken istället i den 23:e minuten. Vi tappade boll på offensiv planhalva och efter ett par inkast på högersidan kunde Nsima Peter (inne i straffområdet till höger) spela bollen direkt tillbaka till Thomas Boakye, som tilläts smyga in ostört från höger. Boakye drog till direkt på volley strax innanför straffområdet och satte bollen lågt vid den främre stolpen. Dessvärre tappade vi bort oss helt på inkastet, vilket tyvärr kändes igen från 2015.
Det tog sedan bara nio minuter innan uppförsbacken var ännu större. Och det andra målet föll efter vår inspark! Vi överbelastade till höger men Gustav Janssons inspark gick rakt fram och vinden fångade upp den. Pär Asp kunde ostört trycka tillbaka bollen rakt fram centralt med en kraftfull nick. Vi såg ut att ha koll på läget, men vi förlorade den efterföljande duellen. Sebastian Ramhorn höll dock undan för Thomas Drage, men petade oturligt bollen förbi en framrusande Gustav Jansson. Ramhorn fick dock en ny chans att peta bort bollen, men fastnade olyckligt i gräset, vilket gjorde det möjligt för Boakye att bara raka in bollen i det öppna målet.
Redan efter det första målet blev vi ängsliga och det andra målet gjorde inte direkt situationen bättre.
Vi fick dock en smakstart på den andra halvleken som gav hopp. Via ett betydligt aggressivare spel etablerade vi oss till vänster på Varbergs planhalva och fick ett inkast i den 49:e minuten cirka 15 meter från hörnflaggan.
Jon Birkfeldt kastade in bollen i straffområdet. En varbergsspelare nickade bort bollen, men rakt till Ammar Ahmed utanför straffområdet. Ammar skarvade elegant bollen med en vänstervolley och dämpade perfekt så bollen rullade i sidled till höger. Vi stod i perfekt vinkel för att se att Mahmoud Eid skulle få ett perfekt läge att vinkla in bollen i det bortre krysset med vänstern. Och vi blev sannerligen inte besvikna! Eid förvaltade läget förträffligt genom att skruva in bollen via ribban och stolpen så långt upp i det vänstra krysset det går att komma. Det var ett utomordentligt vackert mål.
Det fanns sedan gott om tid för att nå en kvittering, men dessvärre utnyttjade vi inte medvinden i den andra akten. Vi försökte istället rulla oss fram i långsamt gemak mot ett samlat försvar. Inte ens i slutskedet av matchen åstadkom vi något forceringsspel att tala om, vilket var en stor besvikelse.
Det kändes inte som vi var riktigt klara för Superettan ännu. Med en så kort förberedelsesträcka för många spelare och i det kaos som rodde i föreningen var det ju egentligen inte konstigt. Exempelvis hade Björn Westerblad inte ens tränat med laget, men spelade ändå den andra halvleken. Björn var ändå en positiv injektion.
Omgång 2
ÅFF – IK Sirius 0–3
I hemmapremiären mot en av seriefavoriterna IK Sirius, var vi mycket nära en drömstart redan efter 20 sekunder. Mahmoud Eid valde dock att avsluta med vänster utsida istället för höger insida inne i målområdet och sköt dessvärre rakt på målvakten Benny Lekström.
Vi började överlag ganska bra men vi backade hem allt mer och blev tillbakapressade från halvvägs in i den första halvleken. Vi levde farligt därefter, speciellt eftersom vi inte utnyttjade omställningslägena. Vi spelade för långsamt och för slarvigt och vi hade inga större linjer i vårt anfallsspel, när vi väl fick chansen.
I den 31:a minuten höll det inte lägre. Dessvärre åkte vi på det första målet efter vårt eget inkast! Kevin Deeromram kastade in bollen till vänster mitt på vår planhalva, men åtta sekunder senare var bollen i vårt eget mål. Det gick alltså undan värre när Niklas Busch Thor nickade fram bollen, Dragan Kapcevic klackade bollen bakåt till Kingsley Sarfo, som frispelade Ian Sirelius till höger i straffområdet. Det var ett tillslag hela vägen och Sirelius avslutade intill den bortre (vänstra) stolproten. Det var med andra ord ett bra anfall av bortalaget, men vi agerade alldeles för passivt.
Frånsett de första minuterna var vi på gång i början av den andra halvleken, men vi åkte på ett tungt hörnmål.
I den 63:e minuten slog Kingsley Sarfo en utåtskruvad hörna från vänster. Bollen studsade en gång i straffområdet och en helt sopren Alexander Nilsson kunde dra till på halvvolley precis utanför straffområdet. Skottet studsade oturligt två gånger i marken innan det smet in invid den vänstra stolpen. Vi hade en väldigt svag utgångsposition vid hörnan. Motståndarna hade fem man i straffområdet. Vi hade nio man i eller i direkt anslutning till målområdet. Helg bevakade för en korthörna och Mahmoud Eid fanns en bit utanför målområdet, vid bortre delen. Men ingen fanns längre ut i främre ytan där bollen studsade och ingen var i närheten av målskytten.
Kort efter det tunga baklängesmålet fick Joakim Juhlin chansen att ta oss in i matchen, men rakt framifrån mål en bit in i straffområdet sköt han rakt på målvakten.
I den 76:e minuten var det ridå ned när vi åkte på ytterligare ett baklängesmål efter vår egen fasta situation. Vi fick en frispark 10 meter in på Sirius planhalva till höger. Mahmoud Eid slog den kort framåt till Ammar Ahmed, som slog tillbaka till Eid. Mahmoud hade gått om tid på sig, men inlägget mot mål var inte bra, för lågt och för långt bak. Sebastian Ramhorn lyckades inte få fatt i bollen och Sirius kunde ställa om blixtsnabbt centralt genom Alexander Nilsson, Kingsley Sarfo och Ante Björkebaum, som ur friläge rundade Gustav Jansson och rullade in trean i öppet mål. Vi agerade återigen alldeles för passivt, insåg den stora faran för sent och tog inte hemjobbet.
0–3 var stora siffror men bortalaget var inte spelmässigt dominant mer än andra delen av första halvleken. Misstagen fällde oss dock, mot ett bra motstånd som redan då visade på allsvenska kvaliteter.
Med 1–5 efter två omgångar låg vi sist i Superettan och tre av målen hade vi släppt in efter våra egna fasta situationer! Det kändes med andra ord allt annat än bra!
Omgång 3
Ljungskile SK – ÅFF 2–2
Inför bortamatchen mot ett normalt svårslaget Ljungskile på bortaplan, var pressen stor. Olyckskorparna hade ju fått än mer blodad tand efter den svaga inledningen och det var en nervös resa till Bohuslän och Uddevalla Arena.
Direkt från start fick vi dock se att våra grabbar var riktigt taggade. Det var säkert oväntat för många att vi tog tag i taktpinnen från början och började hitta fram till ett såväl hållbart anfallsspel som ett aggressivare och mer disciplinerat försvarsspel än i de två inledande omgångarna. Vi dominerade spelmässigt under den första akten och vi hade också de främsta chanserna. Tydligast på näthinnan fastnade Shkodran Maholli stolpträff ur friläge från straffpunkten i den 25:e minuten och Mahmoud Eids jätteläge långt inne i straffområdet i den 38:e minuten, där han sköt högt över.
Emellan dessa jättelägen åkte vi dessvärre på ett mål direkt på frispark i den 36:e minuten. Det var en hårt dömd frispark, där Peiman Eliassi var vek i duellen med Månz Karlsson. Vi som fanns på plats var i en bättre vinkel än kameravinkeln och såg att Månz spelade på bollen. Domaren Per Melin från Kävlinge valde dock frisparksalternativet, som dessvärre Jakob Olsson utnyttjade genom att dundra in bollen i det vänstra hörnet. Det var ett bra skott, om än inte precis i krysset, men Gustav Jansson stod för mycket i mitten på målet, var på väg mot den främre stolpen och var därmed utan chans.
Det var tungt att gå till paus i underläge, när vi hade presterat så pass bra på planen. Det dröjde dock bara fyra minuter in på den andra halvleken innan det var kvitterat!
Vi etablerade spel på Ljungskiles planhalva och efter ett inlägg från höger av Marijan Cosic tog Simon Helg emot bollen i vänstra delen av straffområdet. Helg fintade vänster och Linus Dahl hängde inte med utan höfttacklade. Straffen var givetvis solklar. August Strömberg gick åt fel håll men Ammar Ahmeds straff var välplacerad tätt intill den vänstra stolpen.
Nu varade inte glädjen mer än dryga tio minuter för i den 60:e minuten återtog LSK ledningen. Hemmalaget fick tryck mot vårt mål via tre raka hörnor. Den tredje spelades in från vänster. Vi hade en bra chans att ta bort bollen utanför straffområdet men misslyckades. Istället fick Jakob Olsson fritt utrymme och drog till med en kanonträff. Gurra fick dock upp en arm och kunde rädda men oturligt nog gick bollen rakt upp och Gabriel Altemark Vanneryr kunde därmed stöta in returen en halvmeter från mållinjen. Vår målvakt fick alldeles för dålig hjälp av våra utespelare vid målet. Vi satte varken press på Jakob Olsson eller var med på returen.
Det var dock härligt att se att vi inte vek ned oss, utan allt eftersom hittade vi tillbaka från den fina fotbollen som vi presterade i den första akten. I den andra hade det varit lite mer oordnat spel, vilket passade motståndarna bättre.
I den 82:a minuten föll äntligen kvitteringen. Efter en bra omställning fick vi en hörna från vänster. Ammar Ahmed slog in en bra hörna som Mahmoud Eid kom upp högt och bra på i kamp med Gabriel Altemark Vanneryr vid bortre stolpen och nickade ner bollen i bortre stolpen. Sebastian Ramhorn tryckte sedan in returen från nära håll.
Vi hade sedan ett par fina lägen att helt vända matchen, vilket hade varit fullt rättvist, men trots allt kändes det oerhört skönt att spräcka nollan i poängkolumnen på resan hem. Det kändes som vi hade något på gång även om vi fortfarande låg kvar som jumbo.
Omgång 4
ÅFF – Assyriska FF 2–1
Efter den fina insatsen i Ljungskile så var det nu dags för första trepoängaren, det var ju känslan och vi hade ju också statistiken med oss även om man inte tordes nämna det i stora ordalag innan matchen…
Vi började dock svagt, men kom snart in i matchen. Halvvägs in i första halvlek öppnade vi upp oss för mycket och bortalaget kunde tränga igenom. I den 31:a minuten kunde vi inte hålla emot längre. Vi var för passiva på Gustav Janssons långa utspark och AFF kunde sätta fart på högersidan. Vi skulle givetvis haft frispark när vår forne Aziz Corr Nyang vräkte omkull Mahmoud Eid bakifrån, men domaren Johan Krantz från Uppsala friade. Istället kunde David Durmaz vända spelet till vänster där Daniel Sliper klev in och fick på ett tungt skott från närmare 25 meter. Gurra var lite skymd och såg skottet lite för sent som annars bara gick lite över honom och till höger. Vi agerade för svagt i sorteringen där och kom därför aldrig in i press på skytten.
Vi var riktigt svaga efter målet, men höjde kvaliteten de sista fem minuterna innan paus. I andra halvleken kom vi sedan ut som ett helt nytt lag. Det var som natt och dag, då vi gjorde årets dittills bästa halvlek med råge!
Vi fick igång en helt annan rörelse än i första halvlek. Med fart och fläkt samt utan onödigt duttande lät vi bollen göra jobbet. Vi vågade slå lite svårare passningar och de lyckades också. AFF hann helt enkelt inte med utan fick jaga. Bortaspelarna blev desorienterade och skärrade. Vi var totalt överlägsna och gästerna var bara i närheten av vårt mål en enda gång innan vi äntligen fick hål på dem i den 72:a minuten.
Efter hög och aggressiv press vann vi ett inkast långt ned till höger. Björn Westerblads inlägg från höger nickades bort, men snappades upp av Kevin Deeromram till vänster, som spelade in till Ammar Ahmed. Ammar vände och vred lite innan han kom till skottläge, något till vänster om målet (ca 25 meter från mål), och fick på en sådan där härligt patenterad dykträff som studsade i marken innan den satte vid den högra stolpen.
Det dröjde sedan bara sju minuter innan vi hade vänt på steken! Efter att gästerna hade varit på besök framfört vårt mål för andra gången under halvleken, så ställde vi om och etablerade nytt tryck mot Assyriskamålet. Vi återvann bollen efter två vassa attacker och efter nio passningar i rad, där vi i de sista växlade upp tempo till vänster, gjorde vi mål. Ammar Ahmed spelade fram till Mahmoud Eid som med teknik och styrka höll undan för Gustav Jarl och skickade in ett perfekt hårt inspel som Shkodran Maholli skarvade in vid det främre krysset!
Vilken utveckling från träningsmatcherna och premiären i Varberg. Den andra halvleken var av klar allsvensk klass där vi var totalt dominanta tack vare en aggressiv och tempofylld fotboll!
Den första viktiga trepoängaren i Superettan 2016 var bärgad och det var samtidigt den sjunde raka hemmasegern mot Assyriska i seriespel.
Vi tog oss upp över både nedflyttnings- och kvalstreck upp på elfte plats.
Omgång 5
Degerfors IF – ÅFF 0–3
Efter den fina andrahalvleken mot Assyriska var förhoppningarna stora när vi på Valborgsmässoaftonen åkte till Degerfors och Stora Valla.
Det var en ganska fartfylld inledning på matchen, men med en del avkall på kvalitet som följd. Matchbilden var jämn, men vi var lite mer spetsiga när vi väl närmade oss DIFs mål än vice versa. Just den aspekten skulle visa sig avgörande denna underbara dag och för första gången under säsongen tog vi ledningen i en seriematch.
Efter att målvakten Jesse Östs inspark fastnat i den hårda motvinden kunde Ammar Ahmed vara först på andrabollen, men blev då nedsparkad av Tobias Solberg. Den efterföljande frisparken i mittcirkeln skickade Mahmoud Eid in i straffområdet. DIF nickade undan, men Marijan Cosic sög in bollen till vänster, vände och vred och avancerade strax utanför straffområdet ned mot kortlinjen förbi Ludvig Fritzson och slog ett fint flackt hårt inlägg mot den bortre stolpen där Sebastian Ramhorn störtade fram och nickade in 1–0 från nära håll i den 28:e minuten.
Efter vårt ledningsmål växlade det vem som hade initiativet, men hemmalaget hade fler perioder med övertag. Det var dock våra grabbar som gjorde det viktiga andra målet i den 70:e minuten.
Ammar Ahmed blev åter nedsparkad och vi fick frispark. Gustav Jansson slog en fin boll upp i banan, som Shkodran Maholli mycket elegant tog ned på bröstet. Mahmoud Eid var med på noterna, tog emot bollen och gick elegant emellan två degerforsare. Efter väggspel med Simon Alexandersson, fick Eid ett fint läge rakt framför mål från 25 meter och Mahmoud drog till med ett snabbt välplacerat skott som satt fint invid den vänstra stolpen efter en studs. Vi gjorde alltså ytterligare ett snabbt och effektivt mål efter frispark.
Därefter blev det väldigt mycket hawaiispel. När Degerfors försökte lyfta upp positionerna, gav det samtidigt enorma ytor för oss att ställa om på. Vi lyckades hålla tätt, men lyckades inte heller avgöra tillställningen – förrän i den 91 minuten!
Precis som vid det första målet vann vi bollen efter Degerfors inspark (via Björn Westerblad), men denna gång utan att vi fick frispark. Vi anföll på högersidan genom Samuel Holm och Shkodran Maholli. Björn vände spelet till vänster där Marijan Cosic väntade in Kevin Deeromram som kom med full fart till vänster in i straffområdet. Kevin fick bollen och slog in den framför mål, där Simon Alexandersson rakade in bollen precis innan mållinjen.
Planen var ojämn och svårspelad men vi krigade bra och även om spelet hackade stundtals, så när man vinner med 3–0 är det inte mycket att snacka om.
Segern är den största mot Degerfors i tävlingsspel och inte sedan 2010 hade vi vunnit en bortamatch med tre mål i seriespel.
Omg 6
ÅFF – Trelleborgs FF 2–0
Den första halvleken var inte speciellt bra där två lag tog ut varandra ganska bra. Vi hade våra möjligheter men tog inte löpningarna fullt ut för att öppna upp för varandra tillräckligt och vi var också lite för passiva i defensiven, vilket höll på att straffa sig i slutet av halvleken.
I den andra halvleken fick vi dock en kanonstart med ledningsmål redan efter 34 sekunder! Vi gjorde mål direkt efter vår avspark. Vi spelade först ända hem till Gustav Jansson, som slog upp en lång boll. En bortaspelare nickade bort den, men Månz Karlsson nickade till vänster, där Kevin Deeromram skickade upp bollen till Shkodran Maholli, som spelade kort till Mahmoud Eid. Eid satte en mycket fin boll i djupet till vänster där Simon Helg störtade fram, in i straffområdet och ner mot kortlinjen. Helg passade in bollen framför mål där målvakten Fredrik Persson räddade Shkodran Mahollis första avslut men Shkodran kunde själv trycka in returen.
Vi tryckte sedan på duktigt och hade två jättelägen att öka på ledningen genom Shkodran Maholli som först nickade i stolpen och sedan missade bollen i jätteläge framför mål.
2–0 skulle dock komma redan i den 52:a minuten, efter ett mycket fint omställningsanfall på vänstersidan. Gustav Jansson kastade snabbt ut bollen till Kevin Deeromram som satte högsta fart och hittade in till Ammar Ahmed. Ammar samspelade med Mahmoud Eid, innan Ahmed lade en fin genomskärare till vänster. Simon Helg svarade sedan för ett fantastiskt solonummer när han tog sig förbi tre motspelare på sin väg in i straffområdet och dundrade in bollen invid den främre stolpen.
Vi var fortsatt dominanta några minuter efter målet, men blev sedan passiva och tappade initiativet, dock utan att Trelleborg skakade oss. Vi kom tillbaka i slutet av matchen och hade också en boll inne efter en bra nick av Jon Birkfeldt, men som obegripligt nog blev bortblåst av domaren Johan Krantz från Uppsala. Men huvudsaken var ju att vi vann. Vi tog därmed den tredje raka fullpoängaren, vilket var en oerhörd uppryckning från bara en poäng på de tre första matcherna!
Tack vare de tre raka segrarna hade vi avancerat upp till femte plats med bara tre poäng upp till serieledande AFC United och bara en pinne upp till Örgryte på allsvensk kvalplats.
Tre raka segrar hade vi inte heller tagit sedan sommaren 2013, då vi noterade fyra raka segrar i Allsvenskan.
Omg 7
GAIS – ÅFF 1–0
Efter tre raka segrar var förhoppningarna stora att vi skulle nå framgångar på Gamla Ullevi. Vi började också i positiv anda, men bara i 6 minuter. Redan i den 9:e minuten föll matchens enda mål. Dessvärre i vår egen bur.
Trist nog släppte vi in ytterligare ett mål efter att vi haft inkast. Efter att Kevin Deeromram kastat till Ammar Ahmed, fick Kevin tillbaka bollen och slog upp den på GAIS planhalva men Shkodran Maholli förlorade duellen mot reslige Peter Nyström. Hemmalaget vände från höger till vänster i backlinjen. Vi lyfte inte vår backlinje tillräckligt för att täta spelyta 2 (mellan vårt mittfält och backlinje). Dessvärre nyttjade GAIS detta då Malcom Moenza stack in bollen i ytan till en helt ren Luka Mijaljevic som vände om och frispelade Luther Singh, som rundade Gustav Jansson och rullade in det oerhört smärtsamma målet precis framför oss på bortaläktaren. Vi agerade väldigt passivt vid målet, med svag press på bollhållare, tätade inte ytorna och tog inte heller jobbet i mittförsvaret. Det fanns många möjligheter att styra bort det anfallet, men vi misslyckades på samtliga punkter.
Vi uppträdde sedan oerhört passivt i vårt försvarsarbete och vi var riktigt illa ute ett par gånger, men Gustav Jansson räddade oss med en fantastisk reflexräddning på Luka Mijaljevic närskott och senare även när Luther Singh fick öppet läge.
Vi hade också våra lägen, men vi bestals på en solkar straff när Peter Nyström fick hjärnsläpp och stoppade bollen med handen i straffområdet. Månz fick också ett jätteläge i straffområdet men träffade på liggande gaisare.
Den första halvleken var inte särdeles välspelad från något av lagen och den andra var till stora delar riktigt svag, med mycket kamp á la sparka och spring. Vi hade ganska mycket boll i den andra akten men det gick för långsamt och när vi hade lägen att sätta bollar på djupet, så utnyttjade vi dem inte.
Vi hade några kvitteringslägen, men hemmalaget var närmast utökad ledning genom dubbla ramträffar i den 80:e minuten. Eftersom ettmålsunderläget stod sig hade vi ändå chansen in i det sista. Och så oerhört nära det var att vi hade kvitterat efter frispark i den 92:a minuten! Vi skickade upp allt och Gustav Jansson nickade mot mål. Tommi Vaiho i hemmalaget slog bort bollen, men Simon Helg tryckte in returen framför mål. Där fanns Sebastian Ramhorn, som fick ett jätteläge från 3 meter där den vänstra delen av målet var helt övergivet, men dessvärre hann Sebastian inte styra bollen dit utan den hamnade retfullt rakt mellan benen på den sittande målvakten.
Efter tre raka segrar uppträdde vi lite som att det bara skulle rulla på av sig själv, utan att ta det där extra jobbet som behövs och utan att ha full fokus. Som väntat höll det inte och det kändes oerhört onödigt att förlora mot det beskedliga motståndet.
Omg 8
Syrianska FC – ÅFF 2–0
Vi hoppades på en reaktion från GAIS-matchen där de våra skulle återgå till de fina prestationerna vi hade noterat innan förlusten. Dessvärre blev det precis tvärtom. Bortamötet i den starka vinden på Södertälje Fotbollsarena var den klart sämsta insatsen så långt i Superettan.
Vi uppträdde oerhört passivt under den första kvarten, där en starkt begränsad motståndare kunde spela igenom oss med lätthet. Därefter jämnade spelet ut sig mellan två svaga lag. Trots att vi hade medvind, så nyttjade vi den inte.
I den andra halvleken tilltog vinden rejält och vi hamnade direkt i bygga när vi hade den emot oss. Vi tog oss dock ur greppet och så länge det var mållöst fanns ju ändå chansen till poäng eller till och med seger, men energin i vårt lag tycktes dock vara helt bortblåst denna mycket tunga dag.
I den 70:e minuten höll det inte längre. Efter att vi tappat bollen på offensiv planhalva hade vi chansen att återta bollen när hemmalaget gick till attack. Sebastian Ramhorn räddade upp situationen tillfälligt genom att slå bollen till hörna, och var själv oerhört nära att få bort bollen innan kortlinjen. Hörnan slogs in från höger och trots att vi var åtta man mot tre i vårt målområde, lyckades vi inte freda vårt mål. Vi var inte alls med på skarven i främre ytan och när bollen fastnade för en sekund i gyttret mitt framför mål, lyckades vi inte få bort den. SFC fick istället loss bollen ett par meter till vänster om klungan och Bachir Katourgi kunde trycka in bollen eftersom vi inte var där och täckte bort möjligheten.
Bara sju minuter senare var det dags igen. Vi slarvade och tappade bollen på offensiv planhalva. Trots att vi hade många spelare bakom bollen och SFC spelade långsamt till att börja med, så var vi inte i närheten. Vi agerade fruktansvärt passivt i hela banan, vilket gjorde det oerhört enkelt för hemmalaget. Louay Chanko fick motta sin spelvändningsboll till höger i lugn och ro. Viktor Wernersson tog emot på högerkanten och spelade in bollen centralt. Där missade vi totalt. Robin Book blev helt sopren, vräkte sig fram in i straffområdet och petade in 2–0 vid den vänstra stolpen.
Om det var tungt efter det första målet så var det nu helt nattsvart! Vi hade trots allt möjligheter att spela igenom ett passivt Syrianska, men om motståndet var svagt, så var vi dessvärre ännu svagare denna fruktansvärda dag!
Det kändes oerhört onödigt. Hade vi bara haft lite skaplig aggressivitet så hade vi kunna tagit dem. Vi provade inte ens deras svaga försvarsspel på allvar.
I och med de två raka nederlagen hade vi fallit tillbaka till en sjundeplats. Vi hade fem poäng upp till Sirius på den allsvenska kvalplatsen och bara en poäng ned till Degerfors och Ängelholm på de negativa kvalplatserna.
Fortsättning följer i del III - Försommaren
