Årskrönika 2016 Vart är vi på väg? – Del VII Sammanfattning av säsongen
I denna första, av de sammanfattade delarna av säsongen, sker en summeras av tävlingsmatcherna och en analys av andra intressanta fakta.
Vi fick en tuff start på Superettan med två raka nederlag, borta mot Varberg med 1–2 och hemma mot Sirius med 0–3. Vi noterade alltså 1–5 på dessa båda matcher och låg sist i serien. Den första poängen tog vi i Ljungskile efter 2–2. Vi låg fortfarande sist, men spelet lovade gott inför fortsättningen.
Därefter kom vi igång riktigt bra och tog tre raka segrar med den sammanlagda målskillnaden 7–1, efter 2–1 hemma mot Assyriska, 3–0 borta mot Degerfors och 2–0 hemma mot Trelleborg. Vi avancerade också till femte plats.
Därefter sjönk vi ner på en låg nivå, när vi föll i bortamatcherna mot GAIS med 0–1, och framför allt mot Syrianska med 0–2. Efter åtta omgångar hade vi alltjämt bara en poäng ned till negativ kvalplats.
Efter dessa två bortaförluster reste vi oss något otroligt och svarade för en jätteinsats i 4–0-segern hemma mot AFC United, vilken vi följde upp med en 1–0-seger hemma mot Värnamo. Efter tio omgångar nådde vi vår främsta placering under året – fyra – och vi hade häng på topplagen, samtidigt som vi distanserat oss från bottenstriden.
Återigen föll vi dock tillbaka ordentligt och åkte på en svidande 0–5-förlust borta mot Dalkurd. Vi kom emellertid åter på fötter och borde ha vunnit hemma mot serieledande Halmstad på hemmaplan, men vi fick bara 1–1.
Innan sommaruppehållet noterade vi en 3–0-seger borta mot Ängelholm men också en tung 0–1-förlust hemma mot Frej. Vi hade utvecklats till ett typiskt mittenlag och hade lika långt till positiv som negativ kvalplats (sju poäng). Insatserna, och resultaten, under våren svajade rejält från ena matchen till den andra.
Fortsatt blandade insatser under hösten
I omstarten imponerade vi inte men vi slog tillbaka Ljungskile med 3–2. En riktig tankeställare fick vi sedan efter säsongens i särklass sämsta match, då vi föll med 0–4 borta mot Assyriska.
Dubbelmötena med Örgryte blev målrika historier där vi vann med 4–1 i poäng efter 3–3 på Gamla Ullevi och 3–1 hemma på Kopparvallen. Vi befäste därmed vår plats i mitten av tabellen, även om vi tillfälligt nådde upp till femteplatsen.
Därefter gick det åter utför genom två raka bortaförluster mot Trelleborg med hemska 2–5 och Frej med 1–2, där vi föll i slutminuten. I den tredje raka bortamatchen avancerade vi till Svenska Cupens gruppspel efter 2–1 borta mot Sandvikens IF.
I Superettan tog vi en viktig hemmaseger mot Degerfors med 3–2 och borta mot Halmstad fick vi med oss en pinne efter 2–2, men vi var nära tre poäng även på Örjans vall.
Vi föll hemma mot Varberg med 0–1, men vi tog en oerhört viktig seger hemma i sexpoängsmatchen mot Syrianska med 2–1.
Vi var på väg att ta tre poäng borta mot Sirius men matchen slutade till sist 3–3. Vi föll sedan tungt hemma mot Dalkurd med 1–2, men i omgång 27 säkrade vi kontraktet via 3–1 borta mot Värnamo.
Vi avslutade sedan med seger hemma mot GAIS med 4–2, förlust borta mot AFC United med 0–3 och vinst hemma mot Ängelholm med 4–1
Det starka hemmaspelet bäddade för framgången
Som synes var säsongen en bergochdalbana. Vi hade inga långa räckor av förlustfria sviter, men heller inga långa perioder utan poäng och segrar. Som längst noterade vi fyra raka matcher utan förlust (omgång 2–5) och tre raka segrar (omgång 3–5). Ingen gång noterade vi fler än två raka matcher utan seger. Vid tre tillfällen föll vi två matcher i rad, i omgång 1–2, 7–8 och 19–20.
Att vi inte hamnade i de där tunga svackorna med skral poängutdelning, som man nästan alltid drabbas av någon eller några gånger per säsong, berodde naturligtvis mycket på vårt starka hemmaspel.
Vi tog 31 av våra 44 poäng hemma på Kopparvallen. Det var en väldigt hemmastark upplaga av Superettan där hemmalagen segrade i 63 % av de vunna matcherna. Trots detta kom vi på fjärdeplats i hemmatabellen med tabellraden 10 1 4 30–18. Endast Sirius gjorde fler hemmamål (35 stycken). Hemmasäsongen var den främsta sedan 2011 då vi tog hela 37 poäng på Kopparvallen och gjorde 39 mål.
Men på bortakonstgräset hade vi ingen lycka
På bortaplan hade vi inte alls samma lycka. Tabellraden 3 4 8 23–35 gav 13 poäng. Trots att vi var det lag som hade störst differens mellan poäng tagna hemma/borta (18 stycken) så kom vi ändå på nionde plats i bortatabellen. Vi släppte in flest mål av alla lag på bortaplan (35 stycken). Degerfors släppte in näst flest (31). Det är ingen överraskande läsning. Däremot är det nog inte många som uppmärksammat att vi faktiskt också gjorde flest mål av alla lagen på bortaplan(!) – 23 stycken. AFC United var näst bäst på den punkten med 20 fullträffar.
Vad som också överraskar är våra bortaresultat på konstgräs kontra naturgräs. Våra fem matcher på bortakonstgräs resulterade i fem förluster och den sammanlagda målskillnaden 1–16! Enda målet gjorde vi mot Frej (1–2). De övriga resultaten var 0–2 mot Syrianska, 0–5 mot Dalkurd, 0–4 mot Assyriska och 0–3 mot AFC United. Vi har alltid haft problem på Södertälje Fotbollsarena. Dalkurd och AFC United var starka hemmalag, liksom faktiskt Frej. Att vi ändå bara gjorde ett mål och läckte som ett såll på bortakonstgräs är likväl märkligt. Kanske att vi kände en falsk trygghet att vi kunde bemästra underlaget? Sammantaget för de fem matcherna var i varje fall alldeles för svaga arbetsinsatser, där vi varken hade fokus eller tog försvarsjobbet på allvar.
På naturgräs noterade vi tabellraden 3 4 3 22–19. Vi spelade alltså jämt på naturgräset och noterade till och med plusmålskillnad! På naturgräset visade vi på en helt annan kampmoral, där det bara var bortamatchen mot Trelleborg som spårade ur ordentligt i försvarsarbetet, när vi föll med 2–5. Kanske var det så när vi kom till naturgräsmatcherna att vi var beredda på ett mer kämpaspel och att vi därmed stod upp klart bättre?
Målglatt
Totalt sett både gjorde vi och släppte in väldigt många mål, 53 stycken för att vara exakt. Sirius gjorde flest mål med 54 fullträffar, alltså bara ett fler än oss. Å andra sidan var det bara Ängelholm (57) och Degerfors (54) som släppte in fler mål än oss.
Faktum är att vi bara släppte in två mål färre än vad vi gjorde under den vedervärdiga allsvenska säsongen 2015. På bortaplan släppte vi till och med in fem mål fler än i Allsvenskan 2015! När det gäller antal insläppta mål i näst högsta serien var denna säsong den sämsta sedan 1961 då vi släppte in 52 mål på 22 matcher vilket ger 2,36 mål/match. 2016 släppte vi in 1,77 mål/match.
När det gäller antal gjorde mål, så var vi vassare 2011 när vi avancerade till Allsvenskan med 58 fullträffar. Vid avancemanget två år tidigare noterade vi samma målproduktion som denna säsong (53 stycken). Säsongen i Superettan 2004 var vi också målglada med målskillnaden 55–47.
Vi kom alltid tillbaka efter bottennappen
Att vi gjorde så många mål och släppte in så många berodde på att vi hade ett väldigt offensivt spel och ett bristande försvarsspel. Insatserna skiftade också väldeliga mellan olika matcher, men också i vissa fall i samma matcher. Efter en riktigt dålig insats lyckades vi ändå snabbt resa oss vilket var en stor styrka. I matchen borta mot Syrianska föll vi ”bara” med 0–2, men insatsen var riktigt svag. I nästa match krossade vi sedan det blivande allsvenska laget AFC United med 4–0, efter säsongens främsta insats.
Efter hemska 0–5 borta mot Dalkurd gjorde vi en bra match hemma mot serieledande Halmstad, men fick ändå bara med oss 1–1.
Efter årets sämsta insats borta mot Assyriska med 0–4, där vi kunde fått stryk med ännu mer, lyfte vi oss rejält, gjorde sex mål och tog fyra poäng i dubbelmötet mot Örgryte.
Det var också logiskt att vi avslutade säsongen på samma sätt. Efter en svag insats och 0–3 borta mot AFC United vann vi med 4–1 hemma mot Ängelholm i epilogen.
Vi spelade ingen mållös match under säsongen och noterade bara fem kryss, där två av matcherna slutade 3–3 och ytterligare två slutade 2–2, medan bara en match slutade med det normalt vanligaste resultatet 1–1.
Våra segerresultat var väldigt spridda, men fyra resultat upprepades två gånger: 2–1, 3–0, 3–1 och 3–2. I 9 av 13 segrar gjorde vi tre mål eller fler. Noterbart är också att vi gjorde tre mål i samtliga våra tre bortasegrar.
De vanligaste förlustresultaten var 0–1 och 1–2 och dessa skedde tre gånger vardera.
Vilka lag tog vi poängen av?
I vår målsättning att säkra kontraktet så var vi starka mot bottenlagen, vilket var bra. Vi tog sex poäng mot jumbon Ängelholm, men även av Värnamo och Degerfors, precis över kvalstrecket.
Fyra pinnar tog vi mot nästjumbon Ljungskile samt även av tabellnian Örgryte.
Via hemmasegrar tog vi tre poäng mot kvallagen från Södertälje, Syrianska och Assyriska, samt även mot Trelleborg och GAIS (precis efter oss i tabellen), men även av tabelltvåan AFC United.
Att vi inte kom högre upp än sjätte plats var logiskt på så sätt att vi kammade noll av fyran Dalkurd och femman Varberg. Vi hade till sist 4 respektive 9 poäng upp till dem. Vi föll också i båda matcherna mot tian Frej. Det var å andra sidan det enda lag som vi inte besegrade som låg bakom oss i tabellen. På Kopparvallen vann vi mot samtliga lag som placerades efter oss.
Två pinnar tog vi mot trean Halmstad som kvalade sig upp i Allsvenskan. HBK var till slut 10 poäng före oss i tabellen. En poäng tog vi av seriesegraren Sirius via en heroisk insats på bortaplan.
Efter de tre inledande omgångarna var vi sedan aldrig under nedflyttnings- och kvalstrecket. Från omgång 6 var vi aldrig sämre än åtta. Vi figurerade oftast på sjunde eller åttonde plats i tabellen. Ett par gånger under våren skuggade vi topplagen, men vi var på tok för ojämna för att utmana dem. Efter tre segrar på de fyra sista matcherna slutade vi på en sjätteplats, vilket sett efter förutsättningarna är en mycket bra prestation.
Många så kallade experter hade tippat att vi skulle åka rakt igenom serien ned i division I. Men vi som har hängt med ett tag vet att de inte är några experter. Dessa personer lägger inte ned i närheten av den tid som krävs för att få en bra bild av ett fotbollslags kvaliteter. Att vi sedan inte haft råd att hålla den standard vi haft är en annan femma.
Stark moral
Under säsongen har vi visat moral och styrka genom att tre gånger vända matcher där vi hade släppt in det första målet. Detta skedde vid vår första trepoängare för säsongen hemma mot Assyriska då vi vände 0–1 till 2–1. Vi upprepade med en vändning hemma mot Örgryte där vi gick från 0–1 till 3–1 samt hemma mot Ängelholm där 0–1 förvandlades till 4–1.
Under 2015 vände vi inte i någon match, men 2014 vände vi två underlägen till seger, borta mot Halmstad när vi säkrade det allsvenska kontraktet i omgång 27 och hemma mot mästarna Malmö i epilogen.
Borta mot Trelleborg tog vi ledningen men föll till sist med tunga 2–5. Det var enda matchen som motståndarna vände efter att vi gjort det första målet.
Sena avgörande mål
Fyra gånger tappade poäng i slutskedet och samtliga tillfällen skedde under höstsäsongen. Borta mot Örgryte tog vi ledningen i den 80:e minuten, men i den 82:a kvitterade ÖIS till 3–3. Lite senare tappade vi poäng i slutskedet under tre bortamatcher i följd. Mot Frej åkte vi på 1–2 i den 90:e minuten. Mot Halmstad tog vi ledningen i den 82:a minuten, men släppte in 2–2-målet i den 89:e minuten. Mot Sirius gjorde vi 3–2 i den 79:e minuten, men åkte på 3–3 i den 82:a minuten.
Vid tre av dessa matcher tog vi alltså ledningen kort innan hemmalaget kvitterade. I de tuffa bortamatcherna mot Halmstad och Sirius hade vi en man mindre på banan, men faktum är att vi tappade sju poäng på dessa fyra matcher, från den 82:a minuten.
Vi själva lyckades bara rädda hem en pinne från minut 80. Borta mot Ljungskile kvitterade vi i den 82:a minuten.
För att hitta ett riktigt sent mål som har förändrat poängutdelningen i en match i positiv riktning för vårt vidkommande får vi gå tillbaka till 2012 då Magnus Eriksson gjorde sitt fantastiska avslutningsmål hemma mot IFK Norrköping fram till 1–1 i den 89:e minuten.
I motsatt riktning har vi dock tappat betydligt fler poäng under slutminuterna.
2015 tappade vi tre poäng från minut 89 och framåt: IFK Norrköping hemma i den 93:e minuten (1–1) och i omgången efter mot IFK Göteborg hemma i den 92:a minuten (0–1).
2014 förlorade vi fem poäng i slutminuterna: Kalmar borta i den 94:e minuten (2–2), Mjällby borta i den 91:a minuten (0–1) och Norrköping hemma i den 90:e minuten (2–2).
2013 tappade vi en poäng: AIK borta i den 92:a minuten (2–3).
Sedan vi gjorde det där sena målet hemma mot Norrköping den 27 augusti 2012 har vi alltså inte ”vunnit” någon poäng via avgörande mål från minut 89 och framåt. Däremot har vi tappat hela 12 poäng under samma premisser.
Fortsättning följer i del VIII – 2015/2016
