Årskrönika 2016: Vart är vi på väg? – Del XI Framtiden
Efter ett väldigt turbulent år är vi naturligtvis väldigt tacksamma över vad vi har presterat sportsligt och till den kommande säsongen ser vi ut att kunna få en helt annan kontinuitet i laget. Den trista, men absolut nödvändiga, frågan är dock om vi har råd med detta?
Totalt sett använde vi oss av 23 spelare i Superettan under säsongen. Åtta av dessa hade medverkat i en eller flera av våra allsvenska matcher 2015. Sex av dessa hade medverkat i tio matcher eller fler, men bara tre hade medverkat i hälften eller fler av de allsvenska matcherna: Henrik Gustavsson, Månz Karlsson och Ammar Ahmed.
Vi hade tappat 75 % av den totala matchsumman (om man räknar i hopp samtliga spelares matcher), 96 % av de gjorda målen samt 95 % av assisten. I dessa siffror är Henrik Gustavsson medräknad som truppspelare under säsongen, vilket han inte var när säsongen startade.
Att vi tappade så många spelare (19 stycken som hade medverkat i Allsvenskan) på bara en säsong, har aldrig tidigare inträffat i föreningens historia.
Av de nya spelarna hade fyra allsvenska erfarenheter: Jonathan Asp, Simon Helg, Shkodran Maholli och Björn Westerblad. Ytterligare en, Jens Jakobsson hade erfarenhet från Superettan.
Övriga tio hade ingen erfarenhet av elitfotboll och hälften av dem hade inte ens spelat A-lagsfotboll tidigare.
Jon Birkfeldt, Joakim Juhlin, Mahmoud Eid, Simon Alexandersson och Fredrik Alm hade spelat A-lagsfotboll i lägre divisioner.
Alberto Catenacci, Kevin Deeromram, Samuel Holm, Marijan Cosic och Adrian Petersson, hade däremot inte gjort det. Till denna kategori kan vi ju också nästan lägga Simon Marklund och Lucas Öhrn, som bara hade gjort var sitt inhopp i Allsvenskan 2015.
Mycket stark utveckling utifrån förutsättningarna
Utifrån dessa förutsättningar, och det kaos som rådde runt omkring, var det en fantastisk utveckling vi såg av spelartruppen, både som lag, men också individuellt.
Av de yngsta tog ju Kevin Deeromram och Alberto Catenacci jättekliv, men Simon Marklund, Marijan Cosic och Samuel Holm utvecklades också starkt.
I ”mellankategorin” av fortfarande unga spelare med inga eller ringa erfarenhet av elitspel tog Shkodran Maholli, Mahmoud Eid och Simon Alexandersson jättekliv, men Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn och Jon Birkfeldt utvecklades också starkt.
Även i den ”äldre” kategorin med mer erfarenhet av elitspel utvecklades också Björn Westerblad, Ammar Ahmed och Simon Helg kraftigt under säsongens gång.
Utvecklingen har skett främst i det offensiva spelet och under kommande säsong hoppas vi givetvis på en stark utveckling i defensiven. Det finns goda förhoppningar om detta eftersom vi har behållit de flesta spelarna och genom kontinuitet har vi möjlighet att bygga upp en gemensam spelidé hur vi ska agera i försvarsspelet, vilket givetvis inkluderar samtliga spelare.
– Jag tror vi tjänar på sikt att vi ändå har släppt lite på tyglarna och låtit entusiasmen flöda och inte alltid pekat med hela handen, berättade Roar Hansen på medlemsmötet den 25 augusti.
Roar Hansen och Andreas Thomsson har därefter också varit tydliga med att det framöver blir mer fokus på försvarsspelet, nu när förutsättningarna är bättre för det.
Truppen 2017
På målvaktssidan är Gustav Jansson mycket glädjande kvar och tillsammans med utespelarna ska vi kunna skapa en större trygghet. Gustaf Halvardsson finns också som målvaktbackup.
Både i backlinjen och på mittfältet har vi en slagsida åt höger, där alternativen är många. Däremot är de färre till vänster och vi kommer nog få se en högerfotad vänsterback emellanåt.
För Hampus Holmgren, Jon Birkfeldt och Johan Ramhorn är det naturligt att spela högerback, men de två sistnämnda kan också spela mittback. Centralt är ju också Alberto Catenacci och Sebastian Ramhorn starka alternativ, med unge Adrian Petersson som backup. Till vänster är Jonathan Asp vår naturlige vänsterback.
På mittfältet blir det intressant att se vem av Simon Marklund, Marijan Cosic, Samuel Holm eller Joakim Juhlin, som tar kommandot. Eller kliver Simon Alexandersson åter ut till höger igen? Alexandersson är förstås ett hett alternativ högre upp i banan, det är även Marklund och Holm medan Juhlin är ett alternativ på en defensivare position centralt.
Centralt har vi starka kort i Björn Westerblad och Jens Jakobsson. I den sistnämndes fall önskar vi förstås en fin utveckling nu när han får vara med från början. Just en sådan utvecklingskurva har vi också sett på flera av våra sommarförvärv, där Ricardo Santos är det främsta exemplet på senare år. Det blir också mycket intressant att se om Fredrik Holster lever upp till de högt ställda förväntningarna att ersätta Ammar Ahmed på ett bra sätt.
Till vänster är naturligtvis Simon Helg given på förhand. Utmanare om mittfältsplatser är även Oliver Bohlin Westman och Fredrik Alm. Den sistnämnde är också ett alternativ på topp.
På topp är Emil Bellander den mest utpräglade forwardsspelaren, medan Simon Alexandersson har breddat sitt register. Samtidigt söker vi efter en ersättare för Shkodran Maholli, vilket spelartyp det kan bli tal om påverkar säkert om vi kommer fortsätta spela 4–1–4–1 (eller liknande kombination) eller om vi går tillbaka till 4–4–2 (som vi ändå spelade några matcher under hösten).
Vi har tappat många mål
Om vi inte förlorar någon mer spelare så innebär det att vi har tappat 30 % av matchsumman i Superettan (37 % av startmatcherna) och hela 63 % av målen. Även om siffrorna inte är i närheten av omsättningen inför förra säsongen så har vi tappat en hel del matcher, men på får spelare. Vi har också tappat tre av våra största målskyttar som svarade för samtliga av våra 33 ”tappade” mål, genom Shkodran Maholli (15), Ammar Ahmed (10) och Mahmoud Eid (8).
Vi ersatte ändå Eids målskytte på ett fint sätt under hösten. Med en fortsatt utveckling på många fötter, tror jag att fler målskyttar kan kliva fram och avlasta, men det är klart att det är tufft att komma upp till 53 mål igen. Sätter vi försvarsspelet bättre och decimerar antalet insläppta mål rejält, så är ju det ännu mer värt i slutändan.
Ekonomin måste gå ihop
Jag hoppas verkligen inte att det är någon som undgått att vi levt långt över våra tillgångar under 2016, men med tanke på vissa kommentarer behövs nog ändå ett förtydligande.
Men vadå, på medlemsmötet den 1 december pekade ju styrelsen på ett överskott på 21 000 kronor vid årets slut, så då är ju allt grönt eller?
Nej, det är det förstås inte då minst 5,5 miljoner (det kan vara ännu mer) har tillkommit efter extra ordinära intäkter, enligt följande:
| Uefa Solidarity Payment | 2 364 000 |
| Bidragsgivare | 1 175 000 |
| Spelarförsäljningar | 1 000 000 |
| Extra SEF-stöd | 492 000 |
| Insamlingen | 281 000 |
| Ungdomsbonus | 250 000 |
| Totalt | 5 562 000 |
Jag vet inte det exakta beloppet för spelarförsäljningarna, men det är rimligt att tro att den faktiska summan är runt en miljon. Det extra SEF-stödet härrör från att vår tabellplacering var fyra platser bättre än budgeterat. Detta är beräknat från 2014 års siffror. Beloppet kan därmed variera något, men summa summarum rör det sig knappast om någon stor förändring.
Ja, men skit samma. Vi gick ju ändå plus under 2016, så vad är problemet?
Det är just denna frågeställning som är problemet!
Det räcker ju inte att vi räddades av ett antal gynnsamma faktorer under 2016. Vi vill ju naturligtvis fortsätta att leva under 2017, under 2018 och oändligt många år till. Det är ju det som är det allra viktigaste att föreningens existens inte hotas!
Det behövs naturligtvis ingen Einstein för att räkna ut att pengar inte kommer fortsätta att ramla ned från himlen som de gjorde under 2016. Man behöver inte heller vara ekonomiprofessor för att förstå att kostnaderna kommer att öka ännu mer under 2017!
Den enkla ekvationen klart mindre intäkter och klart större kostnader innebär naturligtvis ett gigantiskt underskott!
Stort bortfall av intäkter 2017
Av de extra ordinära intäkter som jag listat kan vi bara budgetera med avtalade pengar från eventuella bidragsgivare/mecenater, redan klara spelarförsäljningar samt eventuellt en något högre placering i Superettan än tia.
De övriga intäkterna kan vi inte budgetera med. Vi vet att vi inte får ett öre från Uefa Solidarity Payment under 2017, av den enkla anledningen att vi inte spelade i Allsvenskan 2016. Lika solklart är det då att vi fick ta del av detta fantastiska, och helt nödvändiga tillskott, tack vare att vi spelade i Allsvenskan 2015. Någon tacksamhet för att vi spelade i Allsvenskan 2015, och på så vis fick ta del av dessa livsviktiga pengar, har dock aldrig den nuvarande styrelsen riktat.
Krasst sett kunde vi alltså tappa 5,5 miljoner i intäkter. Vi hoppas dock att bidragsgivare fortsätter att skjuta till och förhoppningen är ju också att den redan klara försäljningen av Shkodran Maholli bidrar en bit på vägen genom att Roar Hansen har fått större mandat som Manager. Vi fick dock inte mycket för Mahmoud Eid trots att det var 1,5 år kvar på avtalet, men det bidrog naturligtvis att han mer eller mindre såldes ut på grund av den ytterst prekära ekonomiska situationen. Däremot så verkar folk se helt annorlunda på läget nu, tack vare alla extra ordinära intäkter och då blir också förhandlingsläget ett annat, när man inte tycks vara tvungen att sälja. Dessvärre är det bara en skenbar bild av läget.
Kostnaderna har skjutit i höjden
På årsmötet den 29 februari visade styrelsen upp en minusbudget på 675 000 kronor. Kostnadssidan från den budgeten spräcktes med ytterligare 3 749 000 (sett till den prognos vi fick på medlemsmötet den 1 december).
På medlemsmötet den 1 december visade också klubbchefen Mattias Persson upp siffror på att extra pengar hade investerats i spelartruppen. Bara sedan medlemsmötet den 25 augusti fram till medlemsmötet 1 december redovisades en ökning i investering i spelartruppen på 845 000 kronor (sett fram till årsskiftet).
Det är därmed verifierat att spelarlönerna för 2017 kommer att vara avsevärt högre än under 2016. Det är ju också glasklart att det blir dyrare. Att förlänga spelaravtal blir alltid dyrare, med undantag om man har ramlat ur en serie eller något extra ordinärt med spelare om är på väg nedåt på ålderns höst. Denna typ av extra ordinära spelare är dock väldigt sällsynta. De spelare vi har i truppen nu är istället på väg framåt i sin utveckling och därmed blir de förstås också dyrare.
Även utanför själva spelartruppen har lönekostnaderna utökats.
På medlemsmötet den 25 augusti berättade kassören Leif Hansson:
– Vi har dock tillfälliga kostnader för 2016 på 1,8 miljoner (personalkostnader och ÅPG) som ej drabbar oss 2017. Det var ju en del personalavgångar som kostade.
Owoeripengarna på 500 000 behöver vi inte betala igen, men att vi ska ”tjäna” in 1,3 miljoner i lönekostnader, är förstås inte möjligt, med tanke på de nyanställningar som har gjorts.
Gigantisk sponsorbudget
För att täppa igen den stora ekonomiska luckan som uppstår under 2017 har klubbledningen valt att öka sponsorbudgeten till 10,3 miljoner kronor!
På årsmötet den 29 februari var sponsorbudgeten för 2016 som bekant 6 875 000 kronor. På medlemsmötet den 25 augusti berättade vår kassör Leif Hansson att budgeten istället var 5 700 000. Efter påpekande om den stora differensen, förtydligade Leif att pengarna däremellan (1 175 000) var ett bidrag och inte skulle ses som sponsring.
På medlemsmötet den 1 december var dessa 1 175 000 återigen tillbakaflyttade som sponsorpengar och kallades då istället för ”riktad sponsring”. Detta innebar att sponsorpengen som visades upp den 1 december var 5 924 000. Exkluderat bidraget på 1 175 000 blir summan 4 749 000 att jämföra med den sponsorsumma som presenterades den 25 augusti på 4 700 000.
| Exklusive Bidrag | Inklusive Bidrag | Bidrag | |
| Budget 2016 | 6 875 000 | 6 875 000 | |
| Prognos 25/8 | 4 700 000 | 5 875 000 | 1 175 000 |
| Prognos 1/12 | 4 749 000 | 5 924 000 | 1 175 000 |
| Differens, Budget - 1/12 | -2 126 000 | -951 000 |
Hur man än ser på det är det långt upp till budgeten på 6 875 000 kronor, men detta år ska budgeten ändå upp med ytterligare 3 425 000, vilket innebär en ökning med 117 % om vi utgår från det belopp vi fick in via sponsring (4 749 000). Om vi utgår från sponsringen inklusive bidraget (5 924 000) blir ökningen 74 %.
Hur vi än räknar så är den förväntade ökningen oerhört kraftig. På medlemsmötet påvisades att 4,4 miljoner redan var mer eller mindre säkrade och däri ingick bidragspengar från mecenater. Om detta är korrekt innebär det ändå att 5,9 miljoner saknas, vilket alltså är 1,15 miljoner mer än vad vi fick in i sponsorpengar 2016. Självklart ingår också en hel del av sponsorpengarna från 2016 i de klara för 2017, däribland XL Bygg. Låt säga att Mecenater går in med 2,2 miljoner och Sponsring via flerårsavtal också är 2,2 miljoner. I så fall måste vi öka sponsringen på befintliga sponsorer, alternativt hitta nya i storleksordningen 3,35 miljoner, vilket i så fall innebär en ökning med 71 %.
| Exklusive Bidrag | Inklusive Bidrag | Bidrag | |
| Prognos 1/12 | 4 749 000 | 5 924 000 | |
| Budget 2017 | 8 100 000 | 10 300 000 | 2 200 000 |
| Förväntad ökning | 3 351 000 | 4 376 000 | |
| Procentuell ökning | 71% | 74% |
Det är alltså en mycket tuff uppgift och frågan är om det finns någon förening i världen som ökat sin sponsorbudget så kraftigt utan att den har avancerat i seriesystemet?
Det måste väl i så fall handla om något alldeles extra ordinärt.
Effektivitet
På medlemsmötet berättade vår klubbchef Mattias Persson, och visade presentationsmaterial om sponsringen och dess effektivitet för 2015, 2016 och den förväntade effektiviteten 2017.
Mattias ville påvisa att det var högre effektivitetsgrad 2016 än 2015. Jag har inte alla siffror för 2015, men väl dem för 2014.
Under 2014 betalades hyra för ÅFF Center i Linköping och vi hade högre kostnader för LED. Avtalet för LED-skärmarna var uppgjort att betala hyreskostnader på tre år, för att sedan köpa ut LED-skärmarna för cirka ett halvt årshyresbelopp. Det har köpts till skärmar i olika omgångar och på så sätt har kostnaderna för dem sjunkit undan för undan. Nu återstår endast underhållet för dem.
Trots att vi betalade nämnda kostnader, så hade vi 2014 en resurskostnad på 36 % (sponsorkostnader/sponsorintäkter).
Under 2016 var den reella resurskostnaden 44 %.
Självklart har jag tagit med löner (inklusive sociala avgifter med mera) och allt annat som rör sponsringen för 2014. Vad Mattias har tagit med 2016 vet jag inte mer än att han hade lagt in bidraget (som Roar Hansen ordnade via sina kontakter). Bidraget har jag därmed självklart exkluderat, eftersom ingen marknadspersonal har arbetet med detta. Jag har dock inte exkluderat de sponsrade pengarna till träningslägret eftersom jag inte vet beloppet. Spelare och ledare ordnade sponsorpengarna till träningslägret vilka har konterats som sponsorpengar.
För 2017 visade Mattias upp siffror på att resurskostnaden bara ska vara 23 %, men då har han återigen räknat in bidrag från mecenater på intäktssidan. På kostnadssidan har han räknat med en ökning med 294 500 kronor, vilket innebär en ökning med 14 %.
Bidragspengar borde naturligtvis inte vara med i denna uträkning och dessutom har säljresursen, ökats från en 95%-ig tjänst till 180%, vilket rimligtvis bör belasta kostnadssidan med ett betydande belopp.
Återigen behöver man inte vara någon ekonomiprofessor för att se att Mattias siffror är felaktiga och orimliga. Ökar man försäljningen ökar förstås också kostnaderna för produkterna. Att få till en 85%-ig tjänst för 294 500 skulle innebära en månadslön på cirka 16 000. Det är förstås inte trovärdigt.
Föreningen kommer alltid i första hand
En budget för 2017 efterfrågades på medlemsmötet den 1 december, men någon budget för hela föreningen fick vi inte se. Vi kan dock konstatera att den blir oerhört tuff att få ihop, vilket naturligtvis mycket beror på den turbulens vi haft i vår förening på senare år.
Som jag har berättat i olika krönikor och skrivelser i tio års tid, så är skillnaden oerhört stor i ekonomier mellan Allsvenskan och Superettan.
En anpassning till den lägre serien var därmed fullständigt nödvändig och det borde förstås alla ha varit införstådda med. Detta för att kunna vara förberedd att verkligen optimera resurserna. Däri ingår givetvis att nyttja den kunskap som har investerats i personalen och säkerställa en kvalitativ överlämning från dem som tvingas sluta till dem som får ta över. Det är naturligtvis inte helt lätt, men genom transparens och kommunikation är det naturligtvis möjligt.
Att arbeta i en förening är inte som ett vanligt arbete. Många tar ut en betydligt lägre lön än vad de hade kunnat få på ett annat arbete och många arbetar mycket mer än de ordinarie timmarna eftersom de brinner för föreningen i fråga. Därmed är det naturligtvis lättare att komma fram till en lösning via tydlig kommunikation, än vid ett annat arbete där själva jobbet och pengarna är betydligt mer styrande. Arbetar man inom en förening så hamnar givetvis föreningens väl och ve i första hand.
Därmed är det också givetvis fullständigt ovidkommande om man är anställd i föreningen eller inte. Finns inte ekonomiska förutsättningar för att behålla alla anställda så är det ju inga konstigheter. Vem eller vilka som är anställda är naturligtvis också irrelevant, bara uppgifterna sköts på ett optimalt sätt efter förutsättningarna.
Om man brinner för föreningen, så lämnar man ju givetvis inte föreningen bara för att man inte är anställd längre. Plikten som medlem finns givetvis kvar så länge man lever. Detta innebär ju givetvis att ÅFF prioriteras högre än att vara alla till lags. Precis som vi försöker skydda våra barn från faror, försöker vi skydda vår älskade förening. Det är givetvis en naturlag.
Kansliet blev uteslutet
Under den korta tid som Sverre Moum var kassör under 2014 var det självklart att samtliga inom organisation involverades i det ekonomiska budgetarbetet. När Sverre sedan, mycket tråkigt nog hoppade av på det sätt han gjorde, var det dock slut med att försöka lösa problemen tillsammans. Transparensen och kommunikationen upphörde nästan helt från styrelsens sida till de anställda och inte heller kunde de anställda nå fram med sin kommunikation till styrelsen. På detta sätt går det naturligtvis inte att bedriva en verksamhet.
Sammanfattande kan man säga att uppsägningar var tvungna att ske, men de gjordes på fel sätt, vilket har kostat och kommer kosta oss även i framtiden. Sedan kostade det också att bygga upp nytt och i detta fall har också flera personer fallit bort på vägen. Självklart går det inte att skildra detta förfarande med ett mildare uttryck än kaos. I annat fall har man ju inte velat ta till sig vad som försiggått i vår kära förening under de senaste åren!
Och de ideella i matchorganisationen blev misskrediterade
Organisatoriskt har vi naturligtvis oerhört mycket att tacka alla ideellt arbetande vid matchevenemangen. Det är ju tack vare dem som vi har kunnat genomföra våra hemmamatcher. Det är ett sammansvetsat gäng där de flesta har arbetat väldigt många år inom föreningen. Dessa personer kräver så lite tillbaka. De gnäller inte utan är nöjda att göra en insats för föreningens bästa. Därmed borde det vara solklart för alla att det ville väldigt mycket till för att kioskvärdinnorna skulle gå till pressen den 4 november.
Läs artikeln i Corren: http://www.corren.se/sport/arenapersonal-hoppar-av-aff-om4366384.aspx
Måste ges rätt förutsättningar
Den 5 januari skrev Martin Carlsson-Wall en artikel i IdrottensAffärer.se. Martin är Associate Professor, docent och chef för Center for Sports and Business, vid Handelshögskolan i Stockholm. Tillsammans med sina forskarkollegor har han kommit fram till en del intressanta synpunkter, förvisso självklara, men ändå tänkvärda.
Martin menar att för stort fokus läggs på spelarna och att kansliet, som är en viktig del av kärnan hamnar i skymundan. Dessutom måste kansliet ges förutsättningar och kravsättas samt att långsiktighet måste finnas.
Läs artikeln här: http://www.idrottensaffarer.se/kronikor/2017/01/det-kravs-en-nationell-strategi
Martin skriver också:
”Hittills har aldrig någon pratat om talangutveckling i relation till sin kanslipersonal!
Varför är det så? Varför är vi överens om att det finns tydliga samband mellan ekonomiska muskler och idrottsprestation samtidigt som vi ofta bortser från kansliets centrala roll för att skapa ekonomiska muskler?”
Eftersom vi har varit, och fortfarande ändå är, på en hög nivå tävlar vi som bekant med kombattanter som i många fall har bättre ekonomiska förutsättningar än oss. Detta innebär att budgeten för personalstyrkan på kansliet är mindre än motståndarnas. Genom detta är det underförstått att resurserna måste optimeras bättre och styrelsen måste vara ännu tätare involverade tillsammans med kanslipersonalen än i de så kallade storklubbarna. Det är just punkten att få förutsättningar som är jätteviktig. Det är ju bara då man kan kravsätta.
Det finns förvisso utbildningar för klubbchefer och liknande, men det är en oerhört komplex värld att jobba administrativt inom en idrottsförening, så den enda riktiga utbildningen är att få erfarenhet i en elitklubbs kansli. Samtidigt gäller förstås då att styrelsen måste vara närvarande för att kunna fatta rätt beslut.
Konsekvensanalys innan förändring
Självklart måste det finnas en vilja att förändra till det bättre, men det är förstås omöjligt utan att först göra en konsekvensanalys för att kunna bemöta den starka kultur som finns inom en idrottsförening.
En del nydanande har upphandlats centralt genom SEF. Det har länge varit på tal om en gemensam digitalisering av svensk fotboll, efter förebilder från ligorna i Holland och Norge, där vår förening givetvis haft representanter som varit del av detta. Under 2014 togs beslutet om ett gemensamt CRM-system, WI-FI på arenorna, gemensamt biljettsystem och POS-system. Dessa delar är alltså inget som den nuvarande styrelsen har arbetet fram, men bland annat på grund av bindande avtal ska det först nu tas i bruk fullt ut.
Förhoppningen är givetvis att vi precis som övriga elitföreningar kan dra nytt av den gemensamma digitaliseringen. Det är förstås inte gratis utan tas av de gemensamma SEF-pengarna och vi kommer förmodligen inte se någon omedelbar effekt, utan detta är mer långsiktigt där vi säkerligen skulle få en större utväxling av det i Allsvenskan.
Ekonomin knappast på första plats längre
För att styra Åtvidabergs Fotbollförening måste det finnas en affärsmässighet som är anpassad till våra förutsättningar. Eftersom denna inte infunnit sig under de senaste väldigt turbulenta åren, har oron gnagt mest hela tiden över vår väldigt utsatta ekonomiska situation.
Det som jag finner som oerhört skrämmande är att väldigt många ser så nonchalant på ekonomi. Styrelsen, genom främst Magnus Andersson, klargjorde för ett år sedan att ekonomin kommer på första och andra plats. Även i skrivelser var inställningen att budgetarbetet skulle ske med stor försiktighet. Med tanke på dessa uttalanden fann jag det mycket märkligt att vi fick se en budget på årsmötet den 29 februari som uppenbarligen var orimlig att uppfylla.
Trots det här oerhört besvärliga ekonomiska året, så dundrar ledningen på med skenande kostnader och en sponsorbudget som saknar motstycke i övertro. Det är så långt ifrån en försiktighetsprincip det går att komma!
Sporten har räddat oss hittills
Vi får vara oerhört glada att vi var kvar i Allsvenskan 2015 och på så sätt fick ta det av ”Uefa Solidarity Payment”-pengarna. Det är ju också genom rätt rekryteringar och vidareutveckling av spelare som vi räddat oss kvar i elitfotbollen. Det har dessutom skett med råge, vilket innebär mer SEF-pengar in än budgeterat. De unga spelarnas utveckling har gett oss ungdomsbonus samt att vi kunnat sälja spelare. Sportens ledare har också ordnat finansiering av flera av spelarna genom goda kontakter, bland annat genom nämnda bidrag. Vi måste givetvis i första hand vara oerhört tacksamma mot bidragsgivaren!
Insamlingen på 281 000 är den enda post av de extra ordinära intäkterna som inte härrör från sporten.
Vi kan därmed konstatera att sporten har genererat 5 281 000 av dessa extra ordinära intäkter. Utan dessa hade årets resultat (enligt prognos 1 december) hamnat på ett underskott på 5 260 000 kronor!
Sporten har alltså räddat oss från en fullständig katastrof!
Samtidigt så har naturligtvis sporten kostat mer än vad vi hade råd med, men det är ju varken tidigare sportchefens eller tränarnas fel. Sporten har följt direktiven från styrelsen och utifrån sina förutsättningar arbetet mycket väl, vilket är det som de ska kravsättas efter.
Därmed borde det vara glasklart för alla att det är styrelsen som är helt ansvariga för den ekonomiska hanteringen och det är de som ska kravsättas!
Vi kan inte blunda lägre
Sportsligt sett ser det bra ut inför 2017 men vad hjälper det när det ekonomiska läget är oerhört utsatt! Det står utom allt tvivel att vi måste ha hjälp av mecenater för att klara säsongen. Det finns också mecenater som är villiga att ställa upp med väldigt stora belopp, men självfallet vill de att pengarna ska göra nytta och inte bara läggas på toppen av ett stort svart slukhål som drar med sig allt i fallet.
Det måste finnas en ledning som klarar av att sköta Åtvidabergs Fotbollförening på ett affärsmässigt sätt efter vår kultur och våra förutsättningar. Därmed är det nu hög tid att dra upp huvudet ur sanden, se sig själv i spegeln och gå till handling för ÅFFs bästa!
