Champagne döper denna fredag till liv
Vikten och betydelsen av att införskaffa sig ett ledningsmål har gång på gång visat sig vara en oerhört viktig del i vägen mot segrar.
Under årets sista torsdag i månaden september så hann Mjällby AIF bara dra upp byxorna, vandra in på ett Strandvallen som delvis påminde om ett glest kalhygge, morsa goddag till dagens gäster Åtvidabergs FF innan det small till och Mjällby AIF plötsligt stod med brallorna nere igen efter ett ruskigt tidigt ledningsmål signerat av Zatara och för den eleganta assisten stod Kristian Bergström.
Ett ledningsmål som än en gång strök under den enorma betydelsen av att göra första målet.
För den här torsdagen blev en afton då Mjällby AIF aldrig förmådde resa sig och kravla upp byxorna igen, det var en afton då Åtvidabergs FF tog död på en 14 år lång förbannelse på Strandvallen och samtidigt på vid gavel öppnade och rullade ut en röd matta inför ett Östgöta derby som lär bli en smällhet publikfest i kampen om Östergötland och mittskiktet i årets fotbollsallsvenska.
####
Det var fredag, Ivan hade namnsdag och det var precis på dagen fem månader sedan julafton hade ägt rum.
Under natten som nyss passerat hade ett magiskt sken vakat över en himmel som aldrig förmått slockna eller falla i sömn för alla stjärnor som hela natten levande dansat omkring och spridit ett sensuellt magiskt lyster omkring sig, det hade varit en natt då månen aldrig slutat le sitt vackraste av alla leenden.
Morgonen som föddes var förtrollande vacker och grydde till liv i ett sällsamt sprudlande ljus som anlände redan långt innan gryningen kommit för att viga den här dagen som almanackan valt att döpa till den 24 maj år tjugohundratretton.
Det var en morgon då jag vaknade med ett leende som klädde hela mitt inre, varenda hjärtslag och andetag brusade av lycka och det var som om blodet i mina ådror gungade och sprudlade i ett galet skönt berusat tillstånd.
Rubrikerna och textraderna i Sölvesborgstidningens sportsidor var som skön hypnos av upprättelse och alldeles intill morgonblaskan och muggen med Löfbergs lila, låg den här morgonen min svarta dagbok villigt vidöppen och redo att visa hela världen mina ocensurerade tankar som med kärlek och omsorg broderats in där och speglade ord som magi, mirakel och känslor som åkt limousin till himlen.
Den här dagen var ingen officiell flaggdag, den här dagen var betydligt större, mäktigare och högtidligare än så. När jag lämnade mitt hjärtas boning på Ingemansvägen 4 i Mjällby, så såg jag mellan nyutslagna björkar och blommande syren hur den Svenska flaggan vaggade försiktigt med den blå himlen som exklusiv bakgrund och det var av kärlek och tacksamhet och som jag denna morgon hissat upp flaggan i topp för en anrik och klassisk förening som jag älskat ända sedan min barndoms begynnelse.
Vinden som den här morgonen mötte mina kinder var smekande len och mjuk, det kändes som om tramporna på hojen virvlade runt av sig själva längs vägen bort mot kneget, mina känslor kändes så vimmelkantigt höga och så varmblodigt underbara att jag för ett kort ögonblick helt glömde bort min trasiga utsida och kände mig lika hel och befriande ren som jag en gång i en svunnen tid varit....
Det var fredagen den 24 maj som mina känslor joddlade så här glatt, det var dagen efter att mitt Åtvidabergs FF hemma på Kopparvallen besegrat Mjällby AIF med 3-0....
####
I morgon är det fredag, den 27 september, min mormor Dagmar har namnsdag och det är mindre än tre månader kvar till julafton.
Jag vet att jag kommer att vakna med ett leende, jag vet att jag kommer att njuta av texten och rubrikerna i morgondagens Sölvesborgstidning.
Det är ingen officiell flaggdag i morgon, det är min stolthet, min lycka och mina hyllningar och hälsningar till hela Åtvidabergs FF, jag imorgon bitti innan jag cyklar till kneget vill förmedla fram när jag hissar upp den Svenska flaggan i topp på Ingemansvägen mitt i Mjällby.
Mina känslor kommer att fortsätta vara berusade genom hela natten som ligger framför oss och vidare genom en morgondag som jag redan anar kommer bli gudomlig att få uppleva.
Genom nattens drömmar önskar jag få uppleva repriserna från det Åtvidabergs FF som var magnifikt och strålande bra på Strandvallens livs levande gröna gräs. Hela ÅFF var verkligen ruskigt vältajmade och ruggigt skickligt duktiga den här kvällen.
Ingen nämnd. Ingen glömd.
Alla var lika gudomliga.
Jag vet att vinden kommer att bitas i morgon bitti, men tankarna kommer att hålla mig varm. Jag vet att min trasiga utsida aldrig går att plåstra igen eller sudda bort, men jag är lycklig och jag lever.
Bortom natten väntar en ny morgon, ännu en fredagsmorgon som kommer att vakna upp dagen efter att mitt Åtvidabergs FF på nytt besegrat Mjällby AIF.
Den här gången på Strandvallen med 1-0.
Inför Roger Magnusson och en skara trogna ÅFF supportrar som äntligen fick uppleva segerns härliga sötma nere på Listerlandet igen.
Det tog 14 långa år.
Men bättre sent än aldrig....
/// Allas Broder
