Då Som Nu För Evigt
Jag känner igen symptomen. Kan identifiera varenda DNA spår av alla de kännetecken som nu dagligen ploppar upp.
Ljuset som är tillbaka som ledsagare. Underbara är sångerna som fåglarna möter varje nyfödd gryning med och lika sorgfyllda känns deras avskedsmelodier när de innan stängningsdags tar farväl av ännu en dag med ett datum som gjort sitt i världshistorien. Blåsippornas kungliga blomning, knoppandet bland buskar och träd, sprakandet och knakandet under jord som håller på att tina upp. Kvällarna som äntligen lämnat sitt blinda och dövstumma vintermörka jag och blivit livs levande igen, isarna som spruckit upp, solbrillornas återkomst äger och dominerar och så fröken ur som bytt om till bikini och sommartid igen.
Det stavas vårkänslor.
För nu längtar både kossorna och vi människor på att få släppa loss känslorna ute i det gröna och fria igen efter alla månader som frihetsberövade och inlåsta.
Och alldeles snart är det dags att ta plats igen.
På det tåg som ska ta med oss ut på en resa mot både gamla välkända städer och arenor, men också mot nya och okända adresser i det som utgör blandningen av Superettan 2016.
Allsvenskan och möten med rariteter som AIK, Djurgården, Hammarby, Norrköping, Blåvitt, Elfsborg, MFF och HIF med flera är över och tillhör nu minnenas slitna boulevarder.
Framför oss väntar nu bland annat möten mot Dalkurd, Frej, Värnamo och Varberg.
Resan med Åtvidabergs FF går vidare mot nya utmaningar och mål.
####
Vi är tillbaka i den värld som vi år 2011 lämnade som seriesegrare med en laguppställning vi med stolthet borde tatuera in över våra kroppar som minnesmärken över en epok som för all levande framtid kommer att tillhöra en av de framgångsrikaste någonsin i Åtvidabergs FF.
Idag är det mycket som är annorlunda sedan dess kring vårt Åtvidabergs FF.
Och det är inte utan sorg och saknad som jag tar en titt i backspegeln och suger in och minns en del av allt det sagolika och vackra som hände mellan 2009 och några gyllene år framåt i tiden.
Två oförglömliga allsvenska avancemang, Kopparvallen som istället för ett ämne för antikrundan, rustades upp till en arena av modern skönhet och elegans. Några få månaders dugligt naturgräs förvandlades till grönt året runt gräs. Vi var under några år störst i Östergötland igen, fick Mjällby AIF att sitta vackert igen och sommaren 2012 bjöd ÅFF på en fotboll så skön och storslagen att om någon klätt "Pligg", Hallingström och Magnus Eriksson med polisonger, så skulle vem som helst tro att vi var tillbaka på 1970-talet igen, då vi var störst i hela Sverige.
Gåshuden ville aldrig sluta blomma. Adrenalinet vägrade stillna.
Nu är det vardag och år 2016.
På lördag väntar Påskbergsvallen och Varbergs Bois FC.
Lika främmande som denna för mig obesökta arena är, nästan lika främmande kommer den startelva som skall representera Åtvidabergs FF i tjugohundrasextons högtidliga seriepremiär att vara. För det är nästan ett helt nytt lag vi ska stifta bekantskap med under den här säsongen.
Föryngringen är närmast total och det är bara att erkänna att nyfikenheten kring vad detta lag ska kunna utföra, nog är större än förväntningarna, som av förståeliga skäl är blygsamt försiktiga och låga.
Vi vet att det också utanför matcharenorna pågår en blodig strid för vårt ÅFF gentemot en ekonomi som blöder svårt och som förmodligen kommer att göra så i flera mödosamma år framöver.
Vår framtid är starkt beroende av att lyckas fostra fram egna talanger födda i ÅFF och hitta andra unga talanger som av någon anledning inte fångats upp av den gigantiska radarspaning som utförs av lagen ovanför oss. Klubbar som vi idag faller i skuggan av när det gäller såväl status, storlek och ekonomiska förutsättningar.
Den framgång som Åtvidabergs FF U-17 lag stod för i helgen när man placerade sig som Sveriges tredje bästa lag bär på en alldeles fantastiskt prestation och ger ju framtiden precis de vingar som ÅFF så väl behöver. All heder och massvis med beröm till dessa grabbar och ledare.
####
Bara några dagar återstår tills avspark.
Av upptaktsträffen att döma så är det många som när de kikat in i spåkulan kan se Åtvidabergs FF göra samma tragiska resa som Öster, Mjällby och BP gjort under senare år.
En störtdykning rakt ut ur Svensk elitfotboll ner till division 1.
Tro och spåkulor är en sak. Under mitt liv har jag lärt mig att Åtvidabergs FF är någonting helt annat.
Själv har jag ingen som helst aning om var den här unga och intressanta ÅFF upplagan kommer att kunna uträtta i årets Superettan. Min alldeles egna högts privata målsättning kring ÅFF den här säsongen är tillbaka på den nivå som jag hade under 2000-talets början med ÅFF.
Att klara kontraktet och behålla elitfotbolls existensen.
####
På lördag tänker jag för första gången i mitt liv checka in på Påskbergsvallen i Varberg.
För första gången i mitt liv ska jag också stifta bekantskap med en massa nya spelare klädda i Åtvidabergs FF klassiska mundering.
Precis som det en gång i tiden var när jag för första gången såg Thomas Wernersson, Glenn Martindahl, Stephan Kullberg, Karl Engqvist, Mats "Tott" Karlsson, Peter Karlsson, Mats Almgren, Leif Elfving, Tom Skarin, Lerdala Andersson, Rickard Pihl, Mattias Flodström, Kristian Bergström, Thomas Olsson, Fredrik Gärdeman, Henrik Gustavsson, Daniel Johansson(Hallingström), Haris Radetinac, Viktor Prodell, Oskar Möller, Erik Moberg, Magnus Eriksson, Anton Tinnerholm, Daniel Sjölund, Ricardo Santos ....med flera...med flera....med flera.....klädda i Åtvidabergs FF matchställ.
Nu är det dags för en ny generation att ta plats.
Då som Nu För Evigt.
Åtvidabergs FF i våra hjärtan....
/// Allas Broder
