Dags för ÅFF att inta rampljuset
Två omgångar avklarade hittills av den allsvenska resa som under sin långa färd ska ta oss igenom alla våra fyra årstider innan slutet nalkas och vi står där med ett klart och nerskrivet facit som talar om hur det blev till slut.
En resa som är alldeles i begynnelsen och som bara börjat och som förväntas skrida in i en ny och välkommen årstid som högtidligt kommer att presenteras under en morgondag som döpts till söndagen den 14.e april 2013.
Våren är på ingång och med den hoppas vi givetvis att också Åtvidabergs FF vaknar upp och börjar spira och leverera allt det där som gör allting så mycket behagligare, enklare och skönare här i livet.
Två gånger hittills under årets allsvenska säsong har alltså mina känslor tagit plats på den exklusivt utrullade röda mattan i sällskap med berusade förhoppningar och drömmar drogade och skyhöga av alla de vackra och framgångsrika stunder som ägt rum under senare år, allihop tillsammans med merparten av det Åtvidabergs FF som 2013 representerar vår anrika förening i det som blivit den artonde vändan bland societeten och gräddan inom Svensk fotboll.
Vackert så långt.
För jag ska vara helt ärlig och erkänna att årets två första besök på denna exklusivt utrullade röda matta i drabbningen mot Gefle och i den hemma på Kopparvallen mot MFF, inte precis bjudit på någon spikrak färd mot den där limousinen som otaliga gånger fått mina känslor att lyfta mot himlen.
Tvärtom så har det varit rätt så vingligt och mera på känts som om känslorna tvingats balansera sig fram längs en smal, slirig och igenväxt stig i en bitvis svårtillgänglig och främmande terräng.
Men Rom byggdes inte på en dag och Peter Svärdh brukar ju ha en förmåga att få ordning på saker och ting förr eller senare har jag fått lära mig.
Vilket följer med mig som en välbehövlig tröst inför fortsättningen som går in i nästa fas under morgondagen och redan på onsdag kommande vecka så väntar nästa akt i det här dramat.
I morgon är det alltså dags för ännu ett storslaget besök på Kopparvallen när anrika storklubben AIK kommer till Åtvid där den tredje omgången av allsvenskan ska vecklas ut och möta verkligheten.
Ett AIK som alltid är i fokus och i frontlinjen hos all form av massmedia som ständigt punktmarkerar och saluterar med allehanda rubriker kring den Allmänna Idrottsklubben från Solna.
Premiären på Borås Arena väckte storstilta rubriker såväl innan, som under och efter matchen.
Intresset kring den historiska hemmapremiären på Friends Arena drog väl egentligen sitt allra första andetag i samband med att arkitekterna skissat klart och bygglovet fått klartecken. Flera år senare så är idag premiären avklarad och med Svenska mått så var publiksiffran på över hela 43000 åskådare givetvis fantastisk. Medan 0-0 inte blev fullt så fantastiskt för någon med anknytning till AIK.
Under veckan som sprang förbi så var det Uppdrag gransknings tur att på nytt sätta AIK i rampljusets centrum.
Fullt så starkt har det massmediala bruset inte exponerats kring vårt Åtvidabergs FF under de två första omgångarna som nu ägt rum i årets allsvenska. Bortaförlusten mot Gefle följdes upp av en blytung förlust på en hemmaplan där vi helst av allt skulle vilja ha vår förlustnolla intakt så länge som det bara var möjligt.
Men runt 3500 åskådare på Kopparvallen blev vittne till att den drömmen sprack redan vid första avgången det här året.
Malmö FF knep alla poängen och Magnus Eriksson såg ut att trivas i sin nya mundering och bjöds både på utrymme och gott om tid att få briljera med mål, assist och en hel del annat mot sin forna klubb och lagkamrater.
Medan hans forna vapendragare Oskar Möller, Viktor Prodell och hela Åtvidabergs FF fortsätter att ha det förtvivlat svårt att få fart på ett anfallsspel som verkligen mojnat och nästan behöver flytväst för att inte helt drunkna bort mellan varven.
Men vi vet samtidigt allihop vilken kaliber det bor i dessa nämnda herrar och vilka offensiva vapen som det här Åtvidabergs FF har gömda någonstans i kulisserna och som vi bara väntar på ska plockas fram för att avfyras och förgylla oss med alla de obeskrivligt sköna sanningar som ÅFF skrivit för oss under senare år med ett anfallsspel som sjungit halleluja och gått på vatten.
Bläddrar man sedan vidare i minnet så har inte heller försvarsspelet varit helt stabilt. Vi har bjudit våra motståndare på alldeles för mycket utrymme att komma till livsfarliga avslut och emellanåt har det känts alldeles för spretigt och ihåligt framför Henrik Gustavsson.
På Kopparvallen ska vi vara starka och där ska vi inte bjussa våra motståndare mer än på äran att de välkomnats hit på denna anrika arena där livslånga historier för framtiden ständigt skriver nya minnesvärda kapitel.
Imorgon hoppas jag på storpublik på Kopparvallen och att det är Åtvidabergs FF står i rampljuset efter slutsignalen och att AIK tvingas återvända hem mot betongen, neonljusen och storstadens heta puls med Åtvidabergs FF ännu en gång framför sig i tabellen.
Som sist när AIK lämnade Kopparvallen och Åtvid och Andreas Alm hade kallat ÅFF: s skönlir för duttfotboll.
Vilket namn Åtvidabergs FF spel kommer att döpas efter morgondagens drama får vi svar på snart...
/// Allas Broder
