Delar av vårt DNA sprids som en vind till andra klubbar
Vi stoltserar just nu på en plats som Sveriges sjunde bästa fotbollslag. Ett signum som får ljumma vindar att ta fart. Men i bakgrunden så blåser det också andra vindar. Snåla, bittra vindar som ger oss grus i ögonen....
Nästan en vecka har gått.
Jag lever och andas i ett Mjällby som fortfarande vinglar omkring och famlar efter luft i ett mörker som bara blir ödsligare och tyngre. Flaggor vilar stumma och stilla, tårar vill inte torka, hoppet som fortfarande lever är trångt och snavar fram på en lina som är slak och svårt flagnad i kanterna.
Det är bara till en ensam blåvit flagga mitt i byn som vinden orkar nå fram och förmår ruskat liv i. Det stolta klubbmärket som blottas kan sin historia och vet precis hur det känns och är att vara i den situation som den närmaste omgivningen nu befinner sig mitt i.
Stormar har kommit och gått i Åtvidabergs FF.
Men stoltheten i klubbmärket har aldrig hissats ner.
Aldrig.
Någonsin.
####
Vår repertoar av motståndare som vi genom alla svunna år har besegrat är imponerande och är också en del av Åtvidabergs FF identitet, historia och stolthet.
Bayern München och Chelsea. Samtliga lag i vår nuvarande allsvenska, så gott som alla lag i Superettan och lag som Vimmerby, Grimsås, Myresjö, Enköping, Norrby, Gullringen, Brage, Vasalund, Hässleholm, Bromölla m.fl., m.fl.
Listan är oändlig på motståndare som bär på tecken av vårt segertågs DNA.
Och ingen enda seger har saknat betydelse.
Så inte heller segern hemma på Kopparvallen mot nästjumbon Mjällby i lördags.
Ett Mjällby som inte passerat obemärkt genom vår historia. En gång under polisongernas glada 70-tal så ville ÅFF värva till sig en mycket lovande Sven-Bertil Andersson från Mjällby. Den egna Mjällby produkten backade dock ur och var istället tillsammans med sina två bröder i laget med om bedriften att föra Mjällby från fotbollens bakgårds divisioner raka vägen upp till lagets första allsvenska säsong någonsin 1980.
1982 sparkade Mjällby ut vårt Åtvidabergs FF från fotbollsallsvenskan i ett allsvenskt kval. Vi har genom åren också råkat ut för riktiga storförluster mot just detta Mjällby, på ett Strandvallen där jag med olidlig smärta själv blivit vittne till dessa tre utskåpningar.
8-2, 6-1 och 5-1 bär ju på minnen som klätts i allt annat än hög hatt och kostym och det är siffror som förevigats och tagit plats i mina dagböcker med sällskap av tårar som haft svårt att torka bort.
Inför 2009 värvade Mjällby Peter Swärdh från oss. En Peter Swärdh som fått ett "litet genombrott" och massvis med positiva omdömen efter två år i ÅFF. Swärdh lotsade Mjällby direkt upp i allsvenskan och blev den första tränaren någonsin som lyckades hålla kvar klubben i högsta serien, efter tre tidigare misslyckade sejourer. Inför 2012 värvade Mjällby och Swärdh Haris Radetinac ifrån oss.
Så Mjällby är en del av vår unika historia och det var dags att vända ännu ett blad i denna historia i den näst sista hemmamatchen för året.
Och det blev en lördag som kunde blivit riktigt, riktigt rolig för vår del.
Jisses vad det svängde och virvlade kring vårt ÅFF, främst fram till att vi gjorde 2-0 efter bara drygt en halvtimme och man plötsligt började vaggas in i en tro att det här kunde sluta med riktigt stora och tjusiga siffror.
En sanning som väl ingen vill överklaga eller sätter sig emot.
Med fart, frenesi och vilja så fick ÅFF de gulsvarta motståndarna att te sig som stela tennsoldater som inte ville ta fighten, Christensens gyllene år i den blåvita dressen fortsatte med ideliga triumftåg längs en kant han ägde som sin egen och snart hittade han vår glödhete Santos som distinkt nickade in ledningsmålet.
I frånvaro av den avstängde Abukabari, så gick förtroendet till vår livs levande ikon Kristian "Pligg" Bergström. Tillsammans med en Tom Pettersson i sitt livs form, så dominerade dessa ynglingar mittfältet och en pigg och viljestark Simon Skrabb visade prov på en framtid som glittrar och glänser.
Allen Olesen har varit en grymt stabil klippa under hösten, Månz Karlsson har växt samman med vår "Kaiser" bjässe Hallingström och Pontus Nordenberg har fått sitt genombrott. Sen har vi ju i firma Ricardo Santos/ John Owoeri ett av allsvenskans mest produktiva och framgångsrika anfallspar.
Att Henrik Gustavsson är klar för 2015 var inte bara en tidig julklapp utan också en självklar aspirant till att tituleras som årets julklapp. Om nu inte "Tott" kommer med något ännu tyngre längre fram....
Det enda felet var att ÅFF inte rättmätigt avgjorde matchen under första halvtimman. Jisses vad många lägen och målchanser som brändes efter ett övertag som var totalt, tills minuten då Mjällby plötsligt stack upp, visade mod och klass när man reducerade till 2-1.
Det svänger blixtsnabbt i den här branschen. Plötsligt så var magvärken tillbaka.
####
Man möter många " Tänk om" i sitt liv.
För tänk om locktonerna från Halmstad i somras efter vår Ricardo Santos, i ett skede och i en värld när vi befann oss i en riktig ekonomisk knipa och ett utsatt läge, hade resulterat i en affär.
Då hade vi inte varit där vi är idag.
Och tänk om inte Tom Pettersson kommit tillbaka till oss i somras efter sitt proffsäventyr i Belgien.
Då hade vi inte heller varit där vi är idag.
Till sist, tänk om inte "Chippen" fått snilleblixten att lämna en överspelad mur och en överspelad Asper i målet när Kristian Bergströms drömfrispark var på väg in krysset och på väg in att skrivas in i historieböckerna, tills "Chippen" anade oråd och nickade bort ett historiskt vingklipp och tystade ett exploderande jubel och flera minuters konstant hyllande till en oförglömlig hjälte.
Så nära att det ögonblicket hade fullbordats i lördags.
####
Vi hade många bedjande ögon riktade mot oss i lördags mot Mjällby. Dels från en orolig lillebror men också från Gefle, Falkenberg och kanske också från ett Kalmar som verkligen kacklar i motvind och nog har fog för att utnämnas till något av årets kalkon i fotbolls Sverige.
Vi gjorde vårt jobb och tog tre poäng, Bruno Marinho gjorde en bejublad come-back inför en finfin publiksiffra och vi parkerar nu inför de två avslutande omgångarna på platsen som Sveriges sjunde bästa fotbollslag.
En plats som hade varit ett hedersamt sällskap och som en go och värmande filt på resan genom det stundande vinterrusket.
Vilket vi nog lär behöva.
####
Av trettio omgångar återstår nu blott endast två. AIK borta och sedan Malmö FF i avslutningen hemma på Kopparvallen. Inga lätta uppgifter, men samtidigt två kittlande utmaningar som väntar. Chansen finns att den här upplagan av Åtvidabergs FF skrivs in i historieböckerna som den bästa på 40 år, man får alltså än en gång bläddra tillbaka till det ljuva 70-talet för att finna något liknande.
Det är stort, det är gåshud, det är imponerande, det är sanslöst vackert.
Tänk om du varit här morfar och fått uppleva allt det här med mig.
Du hade inte trott dina ögon.
####
Natten till söndag ska klockorna vridas tillbaka en timme. Till vintertid.
I slutet av mars ska vi vrida tiden framåt till sommartid igen. I en tid då det strax är dags för avspark igen.
Frågan är om vi då kan vrida tillbaka tiden till någonting liknande som vi idag får uppleva med vårt ÅFF, eller till någonting liknande det vi fått känna, smaka och njuta utav under de senaste åren med ÅFF.
Vår dåliga ekonomi ställer till stora problem. Framtiden är oviss och sådant får konsekvenser.
Delar av vårt DNA sprids nu som med vinden till andra klubbar.
Kvar står vi supportrar med grus i ögonen och undrar vad som kommer att hända.
En dag får vi svaren.
####
Redan idag så väcks många ljuvliga stunder och ögonblick till liv i minnesbankens kärleksfulla ådror när flera av våra gamla och oförglömliga hjältar kommer på återbesök till Kopparvallen färdandes i en motståndarbuss och sedan vandrar in på vår arena som motståndare och med ett nytt klubbmärke som täcker deras hjärtan.
Tiden då dessa spelare fick våra hjärtan att älska, våra sinnen att hoppas , våra känslor att sprudla eller stampa av förtvivlan, vet man tillhör en förgången gårdag som förmodligen aldrig kommer tillbaka, i något annat än en motståndares buss och främmande sällskap och matchkläder.
Sånt är livet.
Deras skratt, deras personligheter, luften de andats, fotspåren de satt, intrycken de präntat in, den blåvita tröjan de svettats i och där deras hjärtan en gång bultat bakom det stolta klubbmärket, är signalement som man inte glömmer i en klubb som Åtvidabergs FF. Det är identiteter och spår av olika individers DNA som vårdas och lever vidare i luften, i marken, i våra hjärtan och i omklädningsrummen vid Kopparvallen.
Idag möter vi färska fornstora hjältar i Djurgården, i Malmö FF, i Elfsborg och i Örebro.
I en snar framtid möter vi ännu fler i IFK Göteborg, IFK Norrköping och BK Häcken.
Och hur länge kommer vår glödheta Ricardo Santos att stanna hos oss och var blir hans nästa adress.
Vår ekonomi är som ett sandslott som byggts alldeles för nära strandkanten.
En våg som kommer för nära kan bli katastrofen som hotar vår allsvenska existens och vår framtida status i Svensk elitfotboll.
Därför gäller det att agera, hjälpa till och fortsätta kämpa, innan det är för sent.
Bara inte Peter Swärdh också fått lockande anbud från andra klubbar.
För Peter Swärdh behöver vi för att hitta nya spelare och bygga vidare på det framgångskoncept som lagt grunderna och som är hjärtat, själen och lungorna i vår unika och speciella fotbollsförening.
Som fört oss hela vägen ända dit där vi är idag.
Genom flera hårda stormar och ekonomiska korståg.
####
Fyra raka bortasegrar har vi med oss till Friends Arena och mötet med ett AIK som slåss för en heder som bara kan räddas genom att komma så nära Malmö FF som det går att komma. Skulle laget tappa poäng hemma mot Åtvidabergs FF i helgen så lär säsongens avskedsföreställning hemma på Friends sluta med ekande burop, visslingar och frustration.
En vetskap vi har med oss. Vi slår än en gång ur underläge, Friends är en utmaning vi väntar på att tatuera in i vårt seger DNA på, som ännu en erövring i jakten på att ständigt växa och förbättras.
Vi går en oviss framtid till mötes.
Men låt oss först njuta av det som återstår av säsongen 2014....
/// Allas Broder
