En afton klädd i vacker magi
Det är en kväll så oändligt vacker att den förtjänar att aldrig någonsin försvinna eller fly bort från mig.
En kväll så underbart sagolik storslagen att jag önskat att den fått stanna kvar några timmar till och förgylla mig med all den magi, trolldom och skönhet som rymmer sig i de allra sista resterna av den här dagen, som jag tyvärr ändå vet alldeles snart måste lämna mig för att ta farväl.
Och aldrig komma tillbaka igen.
I varenda minut som återstår av den här ljuvliga dagen ska jag låta alla mina känslor vaggas till ro och njuta av den sinnes
stämning som nu landat efter den alldeles makalöst magiska afton som ägde rum på Kopparvallen några timmar tillbaka i tiden.
Framför mig står det glas med Tullamore Whiskey.
Något som jag lovade mig själv att bjuda mig själv på om den här kvällen skulle sluta precis så här lyckligt och fantastiskt härligt som den nu faktiskt gjorde.
Fast alla mina sinnen och känslospröt redan är ljuvligt berusade och trots att alla mina smaklökar är förälskade i segersötman som förgyller och håller hov just nu, så kan det bara bli bättre och därför säger jag nu skål och tack för allt det underbara som den här dagen förde med sig.
En dag som grydde och som tog farväl som torsdagen 23 maj 2013.
En dag då Åtvidabergs FF hemma på Kopparvallen besegrade Mjällby AIF med 3-0.
Ännu en sån där dag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.
För det är inte alltid himlen känns så nära som den gjorde den här kvällen.
Redan här kunde jag skrivit Amen och slutat, men känslorna vill att jag fortsätter lite till.
Visst har det i flera dagar flugit omkring fullt med oroliga fjärilar inuti mig inför mötet med ett Mjällby som verkligen dragit ner byxorna på fler än bara de riktiga experterna. Visst har väl en och annan mardröm om Ekenberg fått mig att svettas om nätterna, visst finns det bilder som har med Mjällby AIF att göra som kan göra riktigt ont i ett ÅFF hjärta varje gång dom ploppar upp och gör sig påminda.
Utan någon elakhet från Mjällbys sida.
Men ärligt talat så är det riktigt länge sedan som jag varit så fylld av en dold optimism som inför den här kvällens möte hemma på Kopparvallen. Trots plumpen med förlusten borta i Peking så har hela tiden vårt ÅFF successivt blivit allt bättre och allt mer underhållande spelmässigt och formkurvan hela tiden stigit.
För det är onekligen så att det finns ruskigt mycket kompetens i den här upplagan av vårt ÅFF.
Och ikväll så lossnade det äntligen sådär befriande igen.
För ikväll hängde målskyttet också med in på den stora scenen och jisses vad vackert och fulländat det genast blev.
Måste kännas hyggligt skönt att vara Peter Svärdh just nu. Första lärjungen att sätta på plats var Andreas Thomsson härom veckan, nu var det Anders Torstensson tur att få en lektion ur den högre skolan.
Cykelturen hem från kneget strax innan halv tio ikväll genom ett ödsligt och tyst Mjällby kändes mäktig på något vis. Strax innan jag var hemma så kom Mjällbys tränare Anders Torstenssons båda föräldrar gående mot mig i försommarkvällens glödande skymning, vi hälsade som alltid artigt på varandra, men visst skymtade jag förlustens bitterhet i deras steg. Vilket är fullt förstårligt och naturligt.
De bor i kvarteret intill vårt.
Strax innan tio ikväll så ringde min älskade 89-åriga mormor från Sunnanbovägen i Åtvid. Hon var kvittrande glad och hade följt matchen via text tv och radion och skrikit i högan sky varje som ÅFF målat. Äntligen så lyckades vi klå dom, kvittrade mormor.
Äntligen så gjorde vi det mormor.
Det skålar vi för i midsommar hos dig mormor uppe i Åtvid.
Jag förmodar att jag kommer att vakna med ett leende i morgon bitti och jag antar att leendet kommer att bestå när jag ögnar igenom Sölvesborgs Tidningens bevakning från Åtvid och Kopparvallen.
Jag ska verkligen unna mig att gå omkring och le inombords hela dagen imorgon, skulle aldrig få för mig att vara kaxig eller uppträda malligt mot någon här i Mjällby som jag möter eller stöter på.
Tala är silver, njuta är guld.
Och som vi har längtat efter den här så efterlängtade segern mot Mjällby AIF.
Nu är den klädd i en sprakande verklighet.
Tack för det stolta Åtvidabergs FF.
Nu sover vi gott några timmar....
///Allas Broder
