En dagboks spridda öden
Ingenting skildrar egentligen sanningen bakom ens egna tankar och känslor ärligare än orden som skrivs ner i en dagbok.
För det är där bakom den hopslagna och stängda dagboken som den ocensurerade, orakade och osminkade råvaran och sanningen i ens högst egna och privata åsikter finns nedskrivna och dokumenterade, hemligstämplade och gömda för omvärldens ögon.
En tillflyktsort för sorg, vrede och ångest. Eller en hyllningsplats för mirakel, lycka och stolthet.
I en dagbok ryms inga lögner, inga undanflykter eller något dåligt samvete.
Här är allting rent och här kan ingenting bli fel.
I mina dagböcker har Åtvidabergs FF alltid haft en hedersplats.
Så också detta år.
Ett år som hittills minst sagt bjudit på en omtumlande resa ända sedan begynnelsen uppe i Gävle i månaden april och hela vägen fram till senaste destinationen som var västkusten, Göteborg och Gamla Ullevi.
Och än är färden långt ifrån över.
Så många frågor, så många frågetecken, så många tvivel, så många drömmar, så många förhoppningar och så många funderingar som fortfarande gömmer sig i framtidens slutna och osynliga värld.
Tids nog får vi svaren.
I god tid innan det är dags att slå igen dagboken för 2013 så kommer svaren kring Åtvidabergs FF öden finnas där ingraverade någonstans bland alla de oändliga sidorna som summerar att ännu ett år av vår enkelriktade resa genom livet passerat och lagts till handlingarna.
Inuti min svarta dagbok kommer sanningen för alltid leva vidare.
####
Jag får bläddra allt längre bakåt i årets dagbok för att finna en sida som fyllts med stavelser vackra som nyspunnen poesi och där bokstaveringar som magi, mirakel, trolldom och känslor som åker limousin till himlen, har broderats in och tagit en plats bland evigheten inuti en av min dagboks alla sidor för år 2013.
Vackert förevigade ord nedskrivna i sällskap av lyckorus och små spår av glädjetårar och fläcken från en droppe av Tullamores fylliga segerwhisky som fick äran att dela och hylla Åtvidabergs FF seger med mig under en alldeles naken himmel där månen och alla stjärnor log stämningsfullt och sagolikt vackert med varann.
Syrsorna spelade och natten doftade av kaprifol.
800 grader av total harmoni.
Jag och min dagbok glömmer aldrig den stunden.
Som ägde rum en bit bakåt i tiden.
####
Vad vårt Åtvidabergs FF hade att vänta och stod inför typ av uppgift inför mötet med IFK Göteborg på Gamla Ullevi behövde man varken vara akademiker eller Mattias Larsson på Expressen för att begripa att det skulle till någonting alldeles extra och ordinärt om någon med ÅFF hjärta skulle ha minsta anledning att dra på smilbanden efter ett sådant möte.
Tyvärr så är det åt det snedvridna hållet som ens egna känslor drar när det är dags för vårt ÅFF att tåga in på arenor i städer modell större.
Mycket riktigt så slog också farhågorna ner närmast direkt.
12 minuter, fast situation, markeringsmiss och pang bom 0-1 och uppförsbacke så gott som omgående.
Sekvenser man tyvärr tvingats att lära sig känna igen.
Precis som de efterkommande symtomen på frustration, sorgsenhet, besvikelse och kramperna som väller fram som en orkan inuti en kropp, en själ och en ande när ännu en uppförsbacke uppenbarar sig som ett retsamt hånflin.
Vårt älskade Åtvidabergs FF har det fortsatt tungt. Spelmässigt ser det inte alltid så tokigt ut, vi är duktiga på att hålla i bollen och är ofta det spelförande laget i avståndet mellan planens båda straffområden.
Sen är det roliga slut. Allt för många brister och bjudningar i försvarsspelet och alldeles för lite action och fantasi i sista fasen av anfallsspelet.
När Magnus Eriksson lämnade saknade vi hans egenskaper nåt enormt. Sedan Viktor Prodell försvann så är vi tillbaka i samma trånga återvändsgränd. Vårt spel har blivit alldeles för stelt och lättläst. Ricardo Santos har i stora delar mest varit som en likgiltig gäspning. Killen har ju potential men i ÅFF krävs det att alla kämpar, att alla är delaktiga och hjälps åt.
Successivt har Santos blivit aningen bättre, men han har långt kvar för att nå den nivå som jag kräver för att bli nöjd och som jag vet finns inom denna resliga och högst kompetenta fotbollsspelare.
Jesper Arvidsson hade sina brister i försvarsspelet på sin tid , men oj vad jag kan sakna hans offensiva och kreativa förmågor. Han ägde ju en fenomenal egenskap att finta, luckra upp och skapa ytor och härliga dimensioner i anfallsspelet.
Arvidsson och Bergströms samarbete längs vänsterkanten är för mig en klassiker jag aldrig glömmer.
3-0 i baken mot Blåvitt var såklart inte roligt, men när man numera också tvingas snegla neråt så var det i alla fall positivt att inget av lagen kring taggtråden i den här omgången inte närmade sig ytterligare.
Alltid något.
####
I kommande omgång så väntar minst ett kärt återseende på Kopparvallen. Andreas Thomson med sitt Östers IF kommer på besök och på menyn står det en ruskigt viktig match för båda lagen. På sistone så har Thomson haft anledning att få dra på smilbanden något oftare sedan hans nykomlingar plockat hem viktiga poäng och samtidigt fått lite mer syre i det trånga och instängda bottenskiktet.
Idag är man bara fyra poäng bakom oss.
Om någon nu hade förhoppningar att mötet med Linköpingskombinationen härom dagen skulle ösa på lite välbehövligt självförtroende genom lite lagom lekfullt lir, snygga kombinationer och många mål framåt, så trampade ni lika snett som jag.
Åtvidabergs FF är verkligen fast i en envis formsvacka.
Mötet med Öster lär bli en såväl tuff som ruskigt viktig utmaning. Vi behöver några poäng till för att vara helt på den säkra sidan och vi behöver en seger för att klösa oss ur den jobbiga fällan som formsvackan fångat oss i.
Peter Svärdh och laget har i alla fall nu fått välbehövlig tid för att samla mod och kraft och putsa på alla de detaljer som behöver komma upp i nivå. Ett ledningsmål löser ofta många knutar och jag hoppas verkligen att ÅFF mot Öster tar initiativet och också äntligen får ett viktigt ledningsmål och slipper det dåliga självförtroendets tunga bojor och kedjor.
Andreas Thomson på Kopparvallen blir ett kärt återseende. Men Thomson får ursäkta. En efterlängtad och så välbehövlig hemmaseger är det återseende jag allra helst önskar och vill uppleva kommande lördag.
Har längtat länge och tålmodigt.
####
Idag återstår det 115 dagar av år 2013. Av de återstående 115 sidorna i min dagbok så är 8 av dessa sidor vigda för Åtvidabergs FF vidare öden i fotbollsallsvenskan.
En titt in i dagbokens handling på sistone avslöjar inga vackra ord som magi eller mirakel. Borta är också spåren av tjusig poesi och all form av broderade texter..
Flera av sidorna avslöjar nu istället sorg och frustration.
Budskap om smärta och ångest har skurit som en skalpell genom dagboken och i spåren av alla ristade stygn så har ord och meningar kring ÅFF fastnat som svårläkta ärr ovanpå de kritvita sidornas bladverk.
Det går fort att bara bläddra förbi dessa sidor klädda i bokstäver av sorg.
Men sanningen lever likväl kvar där.
Sanningen bakom en dagboks spridda öden....
///Allas broder
