Ett övervintrande nummer av magi
Mitt i en värld av fallande löv, vissnade rosenblad och avklädda nyponbuskar så presenterades det i den näst sista av säsongens alla matcher på Kopparvallen, ett sanslöst tjusigt självporträtt av Åtvidabergs FF när man är som allra bäst.
Ett porträtt som framkallade gåshud och som samtidigt föder risken att man blir stämplad som märkvärdig på grund av stoltheten som sätter sig som en fjäder i ryggraden, och man får allmänt svårt att sitta still för alla halleluja känslor som vibrerar och spökar omkring som en vilsen fyllehund inuti kroppen.
Egentligen spelar det ingen roll om det blåser sylvassa snöflingor, haglar småsten eller om det ösregnar så intensivt att vissa "experter" eller uppblåsta sportkrönikörer skulle riskera att drunkna bara man stack ut näbben för långt utanför sina egons stora palats.
För när Åtvidabergs FF är på ett sådant sjuhelvetes bra humör som man var när Helsingborgs IF eliminerades långt bort ifrån allt det där som stod på målsättningens exklusiva meny, då spelar inga väderlekar eller årstider någon som helst roll.
Då får alla sådana världsliga ting så vackert vänja sig vid att stiga åt sidan.
För nog var det väl årets match som vårt ÅFF bjöd oss och våra Skånska seriekollegor på i söndags.
I alla fall hittills.
I en knivskarp konkurrens med flertalet andra tjusigt och vackert nominerade alternativ kan väl tilläggas.
Visst har det blåst motvind emellanåt, visst har det känts tjurigt mellan varven och årets resa har definitivt inte varit en spikrak resa klädd i enbart glamour, för visst finns det sidor i dagboken som man gärna snabbt bläddrar förbi.
Men dessa tillfälliga stråk av lågtryck är långt ifrån någonting som dominerat vår artonde säsong i allsvenskan.
Det är minnena av alla de magiska nummer som ägt rum under året som kommer att få oss att övervintra med en permanent värme inombords och som kommer att ladda oss med gott mod inför kommande säsong, som blir den nittonde i ordningen för vår stolta och anrika förening som aldrig slutat att förvåna, överraska eller slutat att väcka sanslösa glädjestunder till liv.
Och man kan konstatera att Sportgruppens "Operation Peter Svärdh" har fått en alldeles briljant början, som bådar gott och skapar hoppfullhet inför framtiden.
Men ännu är vi inte riktigt framme vid säsongens sista hållplats.
Två ruskigt viktiga utmaningar återstår.
Innan säsongen 2013 slutligen slår igen.
####
Självklart så är det Roar Hansens givna roll att när hans värsta yrsel lagt sig och han lyckats vingla sig bort från överkörningen intill sidlinjen, att i första skedet döpa nederlaget till en av årets stora bottennapp.
Tänk er själva när han och laget återvänder till Helsingborg och inför massmedia, supportrar och styrelsen ska försöka stamma fram en förklaring hur ett så gigantiskt lagbygge som HIF, kan falla så pladask inför en klubb som omsättningsmässigt knappt når upp till vaderna på mäktiga HIF.
Årets bottennapp, duttfotboll, det finns många exempel på sura citat från resignerade tränare som roterat omkring i krutröken efter föreställningar på Kopparvallen där Åtvidabergs FF smekt fram vindar av flygande magi, citat som sedan förvandlats till pinsamma bortförklaringar när repriserna spelat upp sanningen om och om igen.
Att börja försöka dribbla bort en fullfjädrad sanning är bara meningslöst, frågan de istället borde ställa sig själva är varifrån magin sveper in över detta makalösa Åtvidabergs FF.
Nu ska jag också tillägga att Roar Hansen senare på presskonferensen erkände att ÅFF var det bättre laget och vann rättvist, vilket dock inte kablades ut på svt:s text tv.
Hur som helst så var det som helhet en ren fröjd att skåda ÅFF i den här matchen. Vilket dynamo, vilket nav och vilken enorm kapacitet det finns kring firma Sjölund/Abukabari/Pligg, en ryggrad som har enorm betydelse för spelet. Försvaret stod stadigt hela matchen, kantspelet funkade och Möller tillsammans med Owoeri kämpade och slet förtjänstfullt.
Vi besitter en hög nivå när vi är i fas, ingen tvekan om det mina vänner.
####
Syrianska borta, Häcken hemma. Det gott folk är allt som återstår av årets smällfeta meny. Just nu parkerar vi på en åttonde plats i tabellen. Vi har möjligheten att klättra uppåt, vi lever också med risken att rasa några smutsiga pinnhål neråt. Enkelt konstaterat så lever spänningen vidare, förmodligen ända fram till sista andetaget av årets allsvenska säsong.
Vi vet vad vi har att vinna, vi vet samtidigt hur förbannat ont det kommer att göra om vi tappar bort det som vi just i detta nu, äger och innehar.
Malmö FF och Magnus Eriksson kommer att bli Svenska mästare, Öster och Andreas Thomson löper stor risk att få vinka farväl till den här sejouren i högsta finrummet, Falkenberg kan istället bli allsvenskt nästa år.
3-0 hemma mot Helsingborgs IF är en skalp man inte glömmer i första taget, det är sannerligen ett övervintrande nummer av högsta klass som verkligen andas och doftar magi.
Sånt jag aldrig får nog utav....
/// Allas Broder