Höstens mirakel bogserade oss bort från undergången
Mörkret närmade sig.
Designen och signaturen på gråskalorna och det fuktiga diset över Kristianstads fotbollsarena bar på tydliga signalement att månaden var november.
I begynnelsen var de trettio stycken som skulle tändas. Mellan april och november.
Kändes som om det var en evighetslång resa vi hade framför oss.
Den här november lördagen höll det sista av de från början trettio ljusen, på att slockna.
Klockan närmade sig 16. Matchuret sina 90 minuter. I omgång numro 30.
Ljusets låga dallrade sig bara svagt och ynkligt kvar.
Då kom domarsignalen som till slut släckte ljusets låga. Domarsignalen som blåste av säsongen 2018 och definitivt stängde den här enda och exklusiva årgången av Söderettan.
Några år med förfall, negativt elände och nedflyttningstragedier som gradvis fått det anrika, stolta klubbmärket att försiktigt börja rosta, var över och förbi.
Strax före klockan 16 denna andra novemberlördag bröts äntligen förbannelsen som till och med kanske riskerade att sänka Åtvidabergs FF för gott.
Ödessymfonin tystnade.
Lyckan, glädjen, lättnaden och leendena visste inga gränser hos spelare, ledare, styrande och supportrar i Åtvidabergs FF när kontraktet för ännu en säsong i division 1 till slut säkrats.
Ute på planen och på läktarna i Kristianstad, hemma Östergötland och ute i Sverige och runt om i världen släppte till slut alla nervknutar och förbyttes till vilda, dansanta glädjeyttringar. Veteranerna, ikonerna och hjältarna Henrik Gustavsson och Daniel Hallingström jublade hejvilt med lagkompisarna, den nya generationen ÅFF spelare. Dessa trogna, urstarka ÅFF hjärtan hade lyckats med uppdraget de kallats in för, att hjälpa klubben kvar i division 1. Christoffer Karlsson, mannen med 900 hästkrafter som egentligen varvat ner, ställde sitt ÅFF hjärta till förfogande inför säsongen och har slitit mil efter mil under hela säsongen, äntligen fick allt uppoffrande slit i moderklubbsdressen sin rättmätiga belöning för en sann och trogen hjälte.
Alla våra unga och delvis oerfarna spelare som inledningsvis av seriespelet bara möttes av motgångar och negativa skriverier, reste sig på nio och efter en enastående höst var de nu hjältar.
En av våra största någonsin, Roger Magnusson, var salig av lycka när han lämnade läktarplatsen för att nere på gräset få fira med laget.
Förlusten med 1-0 mot Kristianstad spelade ingen roll. Säsongens alla andra förluster och omgångar på nedflyttningsplats spelade heller inte längre någon roll. Degraderingarna 2015 o 2017 var glömda, nu var kontraktet fixat och den röda mattan låg utrullad för att fira den makalösa höstens upphämtning.
Åtvidabergs FF hade lyckats ta det sista klivet längs trappan upp till miraklets Grand Canyon genom att fullborda en formidabel vändning som tog laget, föreningen, hela vackra, charmiga Åtvid och alla oss supportrar från en hopplöst, närmast avsågad nedflyttningsplats hela vägen upp till elfte platsen och ny kontakt med framtiden.
En fantastisk prestation värd alla hyllningar i hela världen.
Hjältarna kring detta stordåd är förstås hela LAGET, tränarduon RICKARD JOHANSSON och MATTHIAS ANDERSSON som kom in och tog över i ett närmast hopplöst läge och lyckades vända alltihop till succé. Hjältar är alla de som jobbat nära och med truppen, alla våra ideella krafter som ställer upp i vått och torrt, vår eminente ordförande Ingvar Gustavsson som är guld värd, de anställda på kansliet, sportgruppen, våra sponsorer, affärsmannen Per Lindqvist som stöttar oss ekonomiskt och bidrog till supervärvningen Alem Plakalo, de som ställde upp och betalade övernattningen för spelartruppen inför slutdrabbningen mot Kristianstad och den eller de lika goda hjärtan som ställde upp och betalade så att supporterbussen kunde rulla mot Skåne och stötta laget.
Hjältar är alla supportrar och medlemmar, all publik och alla spelare, ledare och föräldrar i pojk, flickor och ungdomslagen. Hjältar är också våra utflugna stjärnor och alla de stjärnor som tagit plats i himlen.
Hela familjen Åtvidabergs FF förtjänade den här framgången.
Med stor portion ödmjukhet och sans i sinne och handling är det nu dags att vända blad och blicka framåt.
####
Nästan en hel vecka har hunnit passera. Dagar har kommit och gått.
Sköna, fluffiga dagar i lugn och ro. Men redan många tankar kring framtiden och ÅFF.
Det mesta talar väl för att Rickard Johansson och Matthias Andersson fortsätter leda laget.
Hur många av spelarna jagas av andra intressenter. Alem Plakalo, Dardan Mustafa, Simon Marklund, Adrian Pettersson....
Satsar Henrik Gustavsson på ännu en säsong i ÅFF. Vore ju en dröm och en perfekt mentor till kommande arvtagare på målvaktssidan.
Vilka nyförvärv kommer bli aktuella. Några stycken behöver det absolut bli för att öka bredden, kompetensen och konkurrensen.
Har Per Lindqvist några intressanta ess innanför rockärmen.
Hoppas på ännu fler givmilda sponsorer. Ingen i Åtvids närhet kan väl missat vilken dragningskraft som omsusar varumärket ÅFF, inte minst när det verkligen gäller.
Blir det Norrettan eller Söderettan. En avsevärd skillnad i kvalité och avståndsmässigt.
####
I publikligan hamnade ÅFF på andra plats efter serievinnarna Mjällby. I norrettan var det bara deras seriesegrare Västerås som hamnade på ett bättre snitt än vårt ÅFF. Sett över hela division 1 så hade vi alltså det sammanlagt tredje bästa hemmapublik snittet. Och detta trots att vi under våren och sommaren parkerade på nedflyttningsplats.
Ett bra och vältalande kvitto.
Men såklart så hoppas vi på ett bättre snitt 2019. Kapacitet finns.
####
Varje seger under säsongen var extremt viktig, men i och med segern i sista matchen innan sommaruppehållet hemma mot Grebbestad, knep vi nog det allra sista halmstrået av minsta hopp.
4-0 segern direkt efter sommaruppehållet hemma mot topplaget Tvååker hade såklart en enorm betydelse, plötsligt spelade ju laget en finfin fotboll och kunde göra mål. Men fortfarande några poäng efter.
Efter Mjällby förlusten så kom de tre raka trepoängs triumferna som verkligen satte fart och elegans över tabellen och segern som ingen räknat med efter två raka svidande förluster, som kom borta mot topplaget Oskarshamn , fick ju en vanlig torsdagskväll att fullständigt explodera.
Och vad hänt utan Dardans kvittering på övertid med en man mindre hemma mot Ängelholm.
Som sagt, varje seger och varenda poäng var och blev extremt viktiga under hela året.
Vi hamnade alltså på elfte plats. En poäng ovanför nedflyttning och kvalplatsen lyckades vi undvika tack vare en bättre målskillnad.
En briljant höst och små marginaler räddade oss.
Nu är det med spänning vi följer den kommande fortsättningen kring laget vi älskar.
Mycket kommer säkert att hända.
Tränarna och laget har mycket att jobba med. Som behöver förbättras och utvecklas. För att vi ska våga kunna hålla oss på en stadigare kurs i tabellen kommande säsong.
I vår unika och tjocka sagobok slutade kapitel 111 efter såväl kaos som uppförsbacke, ändå till slut, så lyckligt.....
/// Allas Broder
