I en värld av medvind
Omstarten efter det korta sommaruppehållet kunde inte slutat lyckligare än det gjort med en seger borta mot Häcken som krossade en 28 årig lång förbannelse och dessutom vann vi den grymt viktiga hemmamatchen mot Syrianska. Och nu blickar vi framåt mot nya utmaningar.
Sommaren briljerar och väljer att varva friskt mellan hög och lågtryck, återigen så glittrar havet sådär inbjudande och lockande igen, kvällarna är långa och ibland glödande, på tröskeln står semestern som äntligen befinner sig inom räckhåll bara några andetag bort och som om detta inte vore gott nog, så förgyller Åtvidabergs FF tillvaron genom att väcka liv i slumrande och dammiga förbannelser som härjat alldeles för länge och dessutom så klättrar nu vårt klassiska ÅFF stadigt uppåt i fotbollsallsvenskan a`la tjugohundratretton.
Det blåser medvind i tillvaron.
Precis som det brukar göra när Åtvidabergs FF är på tårna och levererar exakt det där som vi gått och drömt om ända sedan allt det här drog igång i början av istidens månad januari, för snart ett halvår sedan tillbaka i tiden.
Som typ förra onsdagskvällen då en vanlig ordinär vardagskväll två dagar före veckans tilltänkta huvudnummer midsommarafton, plötsligt får finna sig i att stiga åt sidan och hamna i skymundan när Åtvidabergs FF bjuder på en himmelsk smällkaramell genom att vända upp och ner på en 28 år lång och tragisk historia av förbannelse och slå självaste Häcken på en arena jag trodde gud fader i himlen glömt bort för länge, länge sedan.
Två kvällar före sillen, jordgubbarnas och nubbarnas högtid, så bjuder ÅFF på en seger lika högtidlig och välkommen som Idas sommarvisa på skolavslutningen, klapparna och skinkan på julafton och som alla dagar då man har förmånen att leva frisk tillsammans med sina barn och sin hjärter dam.
För att riktigt förstå hur länge sedan det var sen senaste segern på Rambergsvallen ägde rum fick jag backa så långt tillbaka som 1985, året då jag konfirmerades, slet på högstadiet, körde moppe och i det sorgliga arvet efter Ebba Gröns sorti fick nöja mig med Imperiet i musikväg.
Hjälten Daniel Sjölund hade då precis fyllt två år och den andra hjälten som fick förgylla den här kvällens mirakel genom att agera målskytt, Viktor Prodell, var nog inte ens påtänkt när Åtvidabergs FF senaste gången lämnade Rambergsvallen med en seger med sig hem till Östergötland och Mecka.
En som var med redan då och kan berätta hur den segern kändes som spelare, är vår nuvarande sportchef Mats Karlsson, vars resa med Åtvidabergs FF är ingenting annat än enastående och alldeles fantastisk historia.
Efter denna mäktiga bortatriumf mot fjolårets megasuccélag BK Häcken så väntade alltså två hemmamatcher mot Syrianska och Brommapojkarna. Och genast föddes det hägringar om sex nya härliga poäng som skulle beväpna oss med vingar bort från bottenlagens föga bekväma regioner och istället få oss att landa strax bakom lagen i tätstriden istället, vilket såklart genast skapar en helt annan glans och status på tillvaron.
Från minsta knattelag till varenda supporterhjärta och upp till de högst ekonomiskt ansvariga så blir hela tillvaron betydligt mer glittrig, angenäm, spännande och intressant när det vankas och snackas toppstrid bland de absolut största i den högsta av alla divisioner.
Givetvis oerhört smickrande tankar, men samtidigt också dumdristigt livsfarligt att sväva iväg för högt i tankarna kring sin egen förmåga när det står så mycket på spel i varje match och där motståndarna är piskade att plocka poäng för att inte komma närmare stupet som tvingar tillvaron att börja om nere i Superettan igen.
På plats på Kopparvallen i söndags ska jag erkänna att jag saknade Sjölund och Dahlén oerhört när det vankades paus efter en första halvlek som aldrig kom igång och fick någon ordentlig puls.
Som jag saknade Sjölund i denna första halvlek. Denna så betydelsefulla och rutinerade ryggrad, detta nav, hjärta, ankare och denna trygga profil som växt in perfekt i den roll i Åtvidabergs FF som det sedan begynnelsen säkert var tänkt att han skulle inneha, från den dag då ÅFF:s anrika och stolta klubbmärke skulle pryda hans hjärta och bröst.
Här stod jag och grämde mig av saknad efter bara 45 minuter, tänk då på stackars Djurgården som lär få gräma sig resten av sina liv utan denna starka, allsidiga och genomtrevliga fotbollsprofil.
Det var många av lirarna i vårt hemmalag som inte stod att känna igen denna söndags eftermiddag på Kopparvallen. Spelet kom aldrig igång, det var trögt, segt och fantasilöst och det var inte förrän Zhubi kom in som det äntligen hände något irrationellt och roligt offensivt som gav matchen lite nödvändig syre och energi.
Men för att bryta förbannelsen att få ett ledningsmål mot jumbon Syrianska så krävdes det en ganska hårt dömd straff tilldelad ÅFF, som Viktor Prodell elegant och resolut förvaltade genom att knäcka nollan med en suveränt säkert slagen straff högt upp i nätmaskorna bakom en chanslös keeper.
När sedan Syrianska inte utnyttjade något av de lägen som man skapade så innebar det att Åtvidabergs FF halade in den andra raka segern efter det korta sommaruppehållet och har alltså fått en kanonstart i omstarten av allsvenskan.
Närmast på måndag så väntar nu Brommapojkarna hemma på Kopparvallen. Därefter väntar sedan två utmaningar på bortaplan som utan att överdriva kan kallas för kusligt ruggiga utmaningar.
Men samtidigt två matcher där vi har allting att vinna och där våra motståndare Elfsborg och Malmö inte tål eller har råd att förlora någon som helst poäng i den hänsynslösa jakten på HIF och Blåvitt.
Årets upplaga av Åtvidabergs FF är av sådan kvalité att man tveklöst kan störa båda dessa guldaspiranter, men då krävs ett helt annat humör och inställning än det vi skådade på Olympia mot HIF.
Först och främst gäller Brommapojkarna hemma. John Owoeri har ännu inte nätat i allsvenskan, men kommer närmare och närmare och ser allt mer hungrig och intressant ut.
Liksom den allsvenska tabellen som i den bästa av alla världar skulle kunna putsas till ytterligare på måndag, vilket i så fall skulle innebära att matcherna i Borås och Malmö kommer att presenteras och dukas fram som heta toppmöten mellan lag som är inblandade i det gyllene allsvenska toppskiktet.
Och där ett av lagen i så fall stavas så här vackert: Åtvidabergs FF.
Tänk om...
Men först och främst fokus på Brommapojkarna. Är vi i fas och ingenting helt spårar ur mentalt så säger känslan jag bär på att vi kommer att vinna komfortabelt med några välbehövliga mål framåt som i så fall plussar på målskillnaden.
Inför en fortsättning som har förutsättningar att kunna bli riktigt, riktigt intressant.
Om vindarna fortsätter att blåsa i rätt riktning....
///Allas Broder
