I nedräkningen av sanningens beslut håller vi andan
Fortsatt tufft. Fortsatt utmanande. Fortsatt taggtråd. Segern i söndags var gudomlig. Nödvändig för vår fortsatta existens. Vi var nära nog uträknade. Men vi är med igen. Räcker det hela vägen...
Det är vackert nu.
Ute i moder naturs trädgård som bjussar på ett himlastormande tjusigt farväl i lövverk och kronblad som sprakar likt ett fyrverkeri av allehanda färgnyanser.
Innan avskedsföreställningen är över och förvandlingen till tomma siluetter av något spretigt och naket sker i en dominans av kyla och mörker.
Snart är vi där.
Ett annat slags farväl står otåligt, oroligt och gungar velande fram och tillbaka på sin post som vakande gränsvakt mellan två vilt skilda världar.
Gränslandet mellan den bördiga elitfotbollens marker och den ödsligt nedsläckta vyn över utanförskapets grusvägar.
Vårt Åtvidabergs FF tassar på det sköra trådnystan som delar dessa båda världsdelar.
I väntan på att sanningens beslut kommer och knackar på.
####
I söndags eftermiddag runt klockan 17.30. Matchminut 80 på Kopparvallen. På matchtavlan ÅFF- GAIS 1-2. Slokörat och nattsvart. Räddningsplankan IK Frej åtta poäng framför oss och som ännu mer taggtråd så besitter dessutom Frej än överlägset bättre målskillnad. Bortom denna söndagens nittio minuter endast nio poäng kvar att kriga för.
Promillen av konsgjord positivitet som bortblåst.
En gropig, ojämn och knastrande grusväg längs postlådor och kvarter vi inte varit i närheten av sedan 2001, låg närmare verkligheten än alla mirakel i hela universum.
Ödessymfonin stod redo att ta över Kopparvallen, när plötsligt jättelöftet Adrian Pettersson dundrade in ett kvitteringsmål som i alla fall öppnade upp en minimal öppning mot det mirakel vi nyss höll på att definitivt förlora och ta farväl utav.
Med kokande adrenalin och den ÅFF- anda vi lärt oss sitter i våra rötter, vårt hjärta, vårt klubbmärke, i Kopparvallens innandömen och väggar och på hedersläktaren i himlen, så fortsatte jakten på överlevnad och i 93: e minuten forcerar vi genom Isac Lidberg in segermålet.
Så sanslöst obeskrivligt underbart skönt att känslorna svämmade över alla de murar, taggtrådar, träsk, diken och musfällor som hela hösten har hållit oss bakbundna i en ändlös mardröm.
Tolv raka matcher utan seger blev inte också en trettonde. Åtta segerlösa fighter på Kopparvallen blev inte också en nionde. 3-2 mot GAIS fick äntligen lite ljus att sippra in över området kring Disponentens allé. Fick hemmapubliken att vädra lungorna, spelarna att släppa loss segersången, Andreas Thomsson att inte bara hoppas enligt manus och vår överlyckliga ordförande att tacka publiken för stödet och vädja för den fortsätta kampen ,ALLTID ÅFF.
Åtta poängs uppförsbacke förvandlades på några guldstinna minuter till fem poäng. Nio kvar att spela om. Hoppet lever, om än svagt och blygsamt. Men lever och andas gör vårt hopp. Chansen finns, bollen är rund och ligger framför spelarna och lagledarna.
Men inte bara där.
Vi är beroende av att våra konkurrenter tappar brallorna av nervositet och blir sig själva igen.
Som de var innan sommaruppehållet. Snälla och beskedliga.
Annars går det inte.
####
Två år sedan . Längre sen än så är det inte sedan vi tvingades kapitulera och lämna de röda mattorna, de ståtliga salongernas kungliga residens uppe i seriepyramidens toppsvit allsvenskan. Med tårar, besvikelse och en saknad som redan i den stunden kändes kunde bli långvarig.
Blott två nyårssupéer, två midsomrar och två lövfällningar senare är vårt Åtvidabergs FF också farligt nära att behöva lämna Superettan och flera miljoner i stöd från Svenska spel, tv-rättigheter och svensk elitfotboll.
Trots den stora spelarflykt som ägde rum inför fjolårets 2016, så blev återkomsten i Superettan närmast en succé föreställning. Nyförvärv som Eid, Maholli, Alexandersson, Helg och Deeromram var rena diamantfynden.
De försvann allihop utan Helg. Liksom Ammad Ahmed försvann bort. De hann förtrolla hela Åtvidaberg med skön fotbollskonst innan de försvann bort vidare ut i fotbollsvärlden.
Arvsmassan efter dem ser vi den aktuella tabellen och årets alla svartklädda löpsedlar. Om en del av den sportsliga förklaringen ligger i alla dessa starka profilers flykt, så bär den ekonomiska kraschen på en helt annan promille av dårskap.
Nåt som man nog insett nu och jobbar på att försöka rätta till.
Mycket står på spel framöver i höstrusket.
####
Om mindre än två timmar startar mötet mellan Gefle- Täby uppe i Gästrikland.
Att säga att det mötets utgång saknar betydelse, vore som att ljuga under ed.
Men oavsett så riktar vi i morgon eftermiddag blickarna mot Skåne, Trelleborg och Vångavallen.
Allsvenska kvalplatsjagande TFF . Eller till och med drömmer man fortfarande om en direktplats, så länge chansen existerar. Oavsett så är TFF en positiv överraskning för mig. Laget har gjort det förbannat bra och står inför en härlig utmaning i de resterande tre matcherna i serieepilogen.
Vår chans ligger i det faktum att vi startar med 0-0 och lika många spelare på planen. TFF måste vinna om man skall vara med och slåss om direktplatsen och för att behålla sin nuvarande kvalplats. Så visst kommer det att bo massvis med nerver och press innanför de blåvita Trelleborgarna.
En jumbo förväntas man till hundra procent att besegra. Allt annat tjänstefel från deras sida.
Vi kommer till Skåne berikade med en seger vi kämpat att nå sedan två dagar efter midsommar.
En seger vi införskaffade på övertid och som var totalt avgörande för vår framtida existens.
Vi vet att en seger nere i Trelleborg är svårfångad.
Men samtidigt det enda som räknas.
Och ur min enögda synvinkel så kan vårt ÅFF visst det vinna. Med djävulsk disciplin, bestämdhet, vinnarskallar, marginaler och en fullfjädrad individuell och lagmässig inats, så kan vinsten från i söndags få en följetång som kan leda oss vidare i kampen för överlevnad.
Samma sak gäller nästa vecka borta i Varberg. Och i serieepilogen hemma mot Norrby.
Älskar man utmaningar och spänning.
Då har alla vi med ÅFF i våra hjärtan hittat rätt....
/// Allas Broder
