Ibland svänger det fort
Det svänger fort i den här branschen.
Nyss var det klackarna i taket när känslorna åkte limousin tillsammans med vårt Åtvidabergs FF som närmade sig de finaste och flottaste kvarteren i den exklusiva allsvenska tabelltoppen, efter en suveränt skön raksträcka där tolv poäng av tolv möjliga plöjdes in och höjde statusen på tillvaron riktigt rejält.
Lagom till semestern och allt så dukades denna sköna verklighet upp mitt framför oss allihop.
Minns ni rubrikerna, minns ni den där sköna "wow" känslan.
Allt det där som skedde bara några sidor tillbaka i dagboken.
Idag är semestern över för många utav oss. Kvar lever solbrännan tillsammans med alla minnen.
Och efter simpla 1-1 hemma mot Gefle på Kopparvallen känns de där flotta kvarteren i tabelltoppen nu mer avlägsna och svårtillgängliga eftersom vägen till dessa kvarter inte tillåter för många snedsprång och sådana poängtapp som vi nu fått uppleva efter en tyngre period som blott givit oss två poäng av nio möjliga och 2-6 i målskillnad.
Ingen katastrof, inga sirener, ingen anledning till kaos.
Men visst finns det en del tvivel som nu svept in och dragit med sig en del hotfulla orosmoln som hotar ödelägga den kaxiga drömmen om att Åtvidabergs FF skulle kunna vara med och utmana ända uppe i den exklusiva gräddan av toppskiktet.
4-0 i baken nere i Malmö gjorde förbannat ont, 1-1 hemma mot Elfsborg kändes okej(även om jag mentalt ställt in mig på en ny festlig triumf) medan det här oavgjorda resultatet hemma på Kopparvallen mot Gefle inte får några känslor att ens försöka dra på smilbanden.
Efter slutsignalen var det missmod, besvikelse, tvivel och en massa frågetecken som oroligt virvlade omkring och som fortfarande än idag inte riktigt har landat eller funnit någon ro.
Var fanns energin, glöden, viljan, talangen, förflyttningarna, rörelsen, självförtroendet och var fanns ambitionen att ta tag i den här matchen som var ett gyllene tillfälle att på nytt haka på den sista vagnen på tåget med kittlande topplaceringar som mål och slutdestination.
Det närmast industriellt taktiskt inställda Gefle suger kraft, men min förhoppning var ändå att Svärdhs skulle plocka fram några finurligt taktiska trix för att lyckas montera ner ett Gefle i medgång. Kanske hade Svärdh ritningarna, men den här eftermiddagen fungerade ändå ingenting och det var en riktigt besviken Peter Svärdh vi fick se på presskonferensen efteråt...
Jag var full av förväntan och glädje över att Ricardo Santos återigen var tillbaka hos oss. Fem minuter in i matchen hemma mot Elfsborg efter Santos mäktiga framspelning till Owoeri som ledde till himl...1-0, så kan jag avslöja att mina förväntningar steg ytterligare och förvandlades till skyhöga.
Om Ricardo Santos förtjänade godkänt emot Elfsborg, så var han en riktig besvikelse att skåda mot Gefle. Vilket han dock inte var ensam om, men anfallsspelet i den här matchen var riktigt dåligt och spelartypen som Viktor Prodell profilerade på sin tid, den saknades verkligen mot Gefle.
Hoppas tiden talar för ett förbättrat och mer samförstående samarbete mellan Owoeri/Santos och övriga laget, så att vi slipper hamna i samma kinkiga läge som i fjol efter Erikssons flytt.
Ett scenario jag dock inte hyser nån större oro kring.
Just nu är det flera av ÅFF spelarna som inte presterar på topp och som nog skulle må bra av att hämta ny inspiration och spelglädje på bänken. Samtidigt som man givetvis hoppas att de spelare som kanske får chansen från start, verkligen satsar för fullt och ger allt när möjligheten väl dyker upp.
En ny chans att försöka haka på lagen strax ovanför, kommer redan på lördag då nykomlingen Halmstads BK anländer till vårt Mecka. En motståndare som befinner sig i ett prekärt läge i bottenträsket, vis av tidigare lärdomar så vet jag att just den typen av motstånd brukar vara riktigt knepiga att få på fall, men visst måste målsättningen vara att kämpa hem tre sylvassa poäng.
Annars har nog det där tåget definitivt gått.
Och suget efter en ny trepoängare är klart kännbar.
För snart väntar tuffare tider i spelschemat.
Jag har sett rätt mycket fotboll på sistone och det är inte utan att bli imponerad som jag vid flera tillfällen fått se AIK, IFK Göteborg, Helsingborg och MFF spela en riktigt attraktiv och tempostark fotboll. Det lär väl också bli en kamp in i det sista om guldet mellan just dessa fyra adepter. Som det ser ut just nu i alla fall, för ibland svänger det ruskigt fort har man hunnit med att lära sig.
På gott och ont.
När jag lite snabbt tittar tillbaka på texten jag nyss formulerat drabbas jag plötsligt av lite dåligt samvete. Så mycket gnäll från min sida, trots att Åtvidabergs FF på de sju senaste matcherna endast torskat en enda gång, vunnit fyra och spelat oavgjort två gånger.
Utan tvekan ett ruskigt bra facit.
Ändå förmår jag att sitta och dissa spelare och reta mig på ett 1-1 resultat mot Gefle, där vår kvittering kom först i 86:e minuten på straff och där Gefle hade en boll i ribban i 89:e minuten.
De senaste årens fantastiska framgångar och tidvis fenomenalt offensiva propagandafotboll har helt enkelt skapat sköna och bekväma vanor. Jag har blivit bortskämd med mycket framgångar och ser hela tiden hur Åtvidabergs FF växer och blir större och ökar i konkurrenskraft i självaste allsvenskan.
Det var inte så många år sedan vi knappt hade ekonomi nog för Superettan...
I år har jag sett Peter Svärdh få fason på flera viktiga detaljer, jag har fått avnjuta åtta underbara segrar hittills, en del mer spektakulära och oväntade än andra, men alla lika välkomna och lika briljant sköna.
Och någonstans mitt i allt det här så har jag målat upp en inre önskan att också få se Åtvidabergs FF lyfta ytterligare några snäpp, ta några kliv närmare topplagen och vara med däruppe och utmana annat än i bara de ändlösa drömmarna.
Jag älskar när ÅFF skapar rubriker, när hela Åtvid andas fotboll, när Kopparvallen är överfylld och kokar av förväntan, jag älskar när det blåser medvind kring vårt Åtvidabergs FF.
1-1 hemma mot Gefle väcker ingenting sådant till liv.
Och det är väl där rötterna till mitt usla humör och mitt otacksamma jag har sitt ursprung och sin egentliga förklaring.
Man ska komma ihåg att vårt Åtvidabergs FF har gjort det ruskigt bra så här långt. Vi har sex lag framför oss och nio lag bakom oss, Norrköping och Mjällby inräknade, så visst har det gått bra.
Så bra att det kan bli ännu bättre....
///Allas Broder
