Ljudet av sirener tränger sig igenom minnen och stolthet...
En vacker avslutning mot MFF och en framgångsrik åttonde plats. Färska minnen som väcker stolthet. Ändå så är det mörkt av oro och sirener hörs på avstånd kring vårt ÅFF. Och nu lämnar Peter Swärdh oss för Kalmar FF...
Några dagars novemberstorm har rusat fram.
Fartblinda och hänsynslösa stormvindar har förmått väcka upp slumrande och hemlösa löv som nyss kommit till ro och gömt sig i drivor och högar, innan den rastlösa stormen kom och återigen jagade dem på en vilsen och fruktlös jakt efter ett ursprung de aldrig mer kommer att finna eller återförenas med.
Lövverk som vid sin ljusa ankomst kom som en välkomnande hälsning och klädde våra sinnen och känslor fulla med spirande fägring och gladlynt hoppfullhet.
Precis som fotbollsallsvenskan gjorde i begynnelsens skimmer.
Idag är den också över och förbi.
Men dagar har ändå fortsatt att komma och gå.
Har inte känt några tecken på abstinens. Eller rastlöshet. Har inte drabbats av nån separationsångest eller sömnlöshet eller tvingats gå i terapi för att bearbeta någon saknad.
Allting rullar på nästan som vanligt.
Det är bara de blanka, tomma och övergivna sidorna i dagboken som blir fler och fler.
Dit inga sirener, uppgivenhet eller någon vilsen ovisshet hittar in....
####
Börjar den här krönikan med att minnas en tid som var en del av en flera års lång framgångssaga för det fotbollslag jag i min tidiga barndom lärde mig att älska.
Det var i mitten av 2000-talets första decennium som ekona från fornstora allsvenska epoker svagt mullrande började viska om att Åtvidabergs FF sakta närmade sig en allsvensk status igen.
2010 skedde det osannolika.
Efter 28 års frånvaro så lirades det allsvensk fotboll igen på Kopparvallen, som är en del av det kulturminne som Åtvidaberg som allsvenskans minst befolkade kommun med stolthet bär på.
Sejouren blev bara ettårig.
Men redan 2011 reste sig ÅFF spikrakt upp och kunde flott stoltsera som historiska seriesegrare i Superettan.
De allsvenska åren 2012, 2013 och 2014 har bjudit på fantastiska minnen samtidigt som de slagit upp historieböckerna på vid gavel och fortsatt fylla sida efter sida med nya heroiska framgångar.
Till 2015 har Åtvidabergs FF ute på fotbollsplanen kvalificerat sig för den 20:e allsvenska säsongen i klubbens historia.
Men ett jubileum med ballonger, skumpa, höga hattar och en röd matta är ingenting man förknippar med ÅFF och framtiden i dagar som dessa.
Det gör så förbannat ont att skriva det, men varför hymla med den sanning som dygnet runt svider, värker och förföljer i stort sett varje andetag man tar.
####
Jag har burit på den obehagliga känslan länge, förmodligen inte riktigt så långt tillbaka i tiden som när den första hemliga kontakten togs bakom mängder med ovetande ryggar och trofasta hjärtan, mellan Kalmar och Peter Swärdh. Men jag har länge fruktat att Peter Swärdh skulle komma att lämna oss och när beskedet kom att Hasse Eklund fått sparken i Kalmar så kunde de rödvita lika gärna i samma ögonblick ordnat fram en presskonferens, där Peter Svärdh klädd i Kalmars tröja och rödvita halsduk och med sitt bredaste leende skålade i champagne med gamla polaren från tiden i Mjällby, sportchefen Thomas Andersson Borstam. ( Som väl ser Swärdh som sin frälsare efter ett uselt facit som sportchef hittills i Kalmar klubben)
Att jag med rödsprängda ögon är bitter har sin naturliga förklaring i att jag kommer att sakna Peter Swärdh. Hela ÅFF kommer att sakna Peter Swärdh, vars identitet, kunskaper och personlighet var full av precis sådana "nyckel" egenskaper som passade in överallt i och omkring alla skrymslen och vrår en förening som Åtvidabergs FF.
Med tanke på den oerhört prekära situation vårt ÅFF befinner sig i och med tanke på de spelare som redan har lämnat oss och de spelare som med all sannolikhet snart också kommer att lämna oss, så var det enda lilla halmstrå av hopp inför den kommande allsvenska säsongen att vi tillsammans med en av allsvenskans absolut bästa tränare och en sportgrupp med erkänd fingertoppskänsla och hokus pokus anda i sig, att alla vi med ÅFF- hjärta skulle få övervintra med en liten gnista av framtidshopp inför det kommande jubileumsåret.
Det lilla hoppet har nu blåst iväg och vi behöver snart få nytt syre för att orka hålla den svaga gnistan vid liv.
Nu kommer Peter Swärdh att packa sina väskor och lämna Åtvidaberg för nästa utmaning i karriären.
Om kontot för alla utgifter lättade något för ÅFF med det flyttlasset, så gjorde utsikten inför framtiden ute på planen, (där ändå kärnan och centrum för framtiden gror, frodas och växer), nog precis tvärtom i det ögonblick då rösten, andningen, närvaron, kroppsspråket, engagemanget och tränarfenomenet Peter Swärdh återigen lämnar Kopparvallen och Åtvid.
Jag vet att det kommer en morgondag då det kommer att kännas bättre och lättare att andas och leva.
Men när den morgondagen kommer är en annan sak...
####
Det har redan gått två veckor.
Sedan dagen då årets mörkaste, dystraste och blötaste månad tog steget från almanackan och gömd i nattens mörker smög sig in i allas vår sanna verklighet.
November. Årets 11:e månad i ordningen.
Med novembers ankomst så tog fotbollsallsvenskan 2014 tack, farväl och adjö innan den försvann in i ett djupt och ovisst mörker.
Det är då spekulationer, rykten och hallucinationer gör sig redo att ta över nånstans bakom den nedsläckta scenen. Om än i ett försvagat, dovt och hemligstämplat bakgrundsskimmer, där sanningar och lögner kommer att turas om att springa offside ett tag framöver.
Det är också då som klubbdirektörer, sportchefer och spelaragenter tar över och tar steget in i rampljusets epicentrum och varje morgon gör klokast i att se till att skjortan är välstruken, slipsen rätt knuten frisyren ligger rätt och är noga med att stämbanden penslats med Vicks blå inför horden av nyfikna sportjournalister som dygnet runt söker bilder och rubriker man vill vara först med att döpa i sändningar och texter som antingen kommer att korsfästa eller frälsa nyfikna och hoppfulla åhörare.
En supporters sinnen, känslor och hjärtan lämnas inte oberörda bara för att matchklockan spelat ut sin roll och våra arenor ekar tomma och övergivna.
MEN vi kan bakom lågan av levande ljus, bakom en flammande eldstad, i neonljusens mystik, i det värsta strålkastarskenet, i blindskrift eller i skenet från en äkta handgjord snölykta tyda en allsvensk sluttabell från fotbollssäsongen 2014 som den vackraste och framgångsrikaste årgången av Åtvidabergs FF ända sedan 1974.
För tredje året i rad har vi slutat som det åttonde bästa fotbollslaget i Sverige. Tre år i följd har vi lyckats med det magiska konststycket att avsluta en fotbollsallsvenska på den övre halvan och vi kan med gott samvete och utan elakhet och provokation hedersamt konstatera att utsikten här uppifrån ned mot lag med helt andra förutsättningar och omsättningar, som exempelvis Helsingborg, Kalmar och Norrköping, tatuerar in en stolthet och en lycka jag hoppas hela fotbolls Sverige beaktar och förstår, utan att för den skull behöva göra honnör eller behöva skicka några blommor till oss.
Det är trösterikt och vackert.
Tiden då små ekonomiska minoriteter lyckas stampa in i fotbollens finrum för att ge sig på och försöka utmana och tampas med storstädernas storlag i en tid full av egoism och ett århundrade som 2000-talet där nästan allt mäts i pengar, lever nu endast kvar med Åtvidabergs FF, som idag är ensam fanbärare och en ensam förebild för småklubbarnas existens i något så svindlande stort och exklusivt som fotbollsallsvenskan.
En existens som kommer att leva eller dö med Åtvidabergs FF.
Vi bär nu ensamma det arvet vidare.
Ensammare och skörare än någonsin...
####
Signaturen som vårt Åtvidabergs FF satte som avslutning på säsongen 2014 kunde inte varit vackrare, stämningsfullare, sorgligare, vemodigare, framgångsrikare och hedersammare än på sättet spelartruppen och ledarna ritade ner den live på Kopparvallen.
En sorgfylld tyst minut. Avtackningar och hederspris. Farväl och återseenden. Alltihop inramat av varma och kärleksfulla applåder från en återigen alldeles för blygsam publikskara.
Firman återvändare, Magnus Eriksson och Anton Tinnerholm nöjde sig inte med att bara vara tillbaka med SM-guld, Champions league erfarenheter och mötas av varma applåder, man regisserade tillsammans fram ett ledningsmål som också skrev in Anton Tinnerholm som målskytt i en MFF klubb där han redan nått helgon status.
En Anton Tinnerholm vars blogg jag följde från tiden då han var en av fotbollsskolans elever i Åtvid. Där beskrev han sina upplevelser från skolan och fotbollsplanen och även det som hände där utanför. Bland annat kommer jag ihåg när han beskrev hur Haris Radetinac en mörk kväll skrämde skiten ur honom när han spelade en rånare som höll på att överfalla honom.
Några år senare figurerade Tinnerholm och Radetinac ihop på en fruktad och älskad högerkant som firade stora triumfer i Superettan och allsvenskan.
Ricardo Santos kvittering förde upp honom på samma nivå som vår oförglömliga stjärna Roland Sandberg och dessutom också upp på en delad andra plats i den allsvenska skytteligan med 17 mål.
Digniteter av märket Ricardo Santos växer inte på träd precis.
Sen kom målet som fick gåshud att blomma och tårar och Kopparvallen att gemensamt explodera.
Kristian Bergström gjorde inte bara segermålet 2-1 mot självaste Malmö FF, han gjorde målet som fick honom att bli allsvenskans äldsta målgörare genom alla tider.
Som han förtjänade detta mål och så länge han drog på det innan det äntligen kom i säsongens absolut sista halvtimma.
Så regisserar bara en oförglömlig mästare ett mästerligt drama och ett historiskt ögonblick på bästa sändningstid.
Åtvidabergs FF avslutade säsongen med att göra som bland annat Juventus och Atletico Madrid också gjort det här året, nämligen att besegra Malmö FF.
Ett sällskap man väl kan acceptera som dugligt.
Laget Åtvidabergs FF förtjänade verkligen denna framgångsseger som avslutning efter all turbollens och alla illavarslande hot och rykten som under hela året florerat mitt ibland och runt omkring dem.
SÅ HEDERSVÄRT OCH STORT.
####
Minnet av denna stora och känslofyllda dag har jag tillsammans med den stolta åttondeplatsen på övre halvan i tabellen, med spinnande stolthet burit på inombords samtidigt som jag med oljudet av sirener i bakgrunden hela tiden sökt efter trådar att försöka binda ihop en trasig bild av ÅFF.
Den störtblödande ekonomin hanteras numera av experter kring just den typen av blödningar.
Jag känner mig säker på att de reder ut den akuta krisen som råder och bär samtidigt på en förhoppning att de skissar upp ett framtida förhållningssätt på hur man bäst hanterar och sköter en förening som ÅFF med bägge fötterna kvar på jorden och ändå har ett ÅFF som svävar högt uppe i en allsvensk värld.
Ingen lätt nöt att knäcka. Men kunde dessa begåvade herrar få Leksand på fötter och blomstra igen, så hoppas man ju på nya underverk med fotbollens motsvarighet till denna hockeymetropol i Dalarna.
####
Det har varit tyst kring Abukabari och Kristian Bergström. Rykten kring Santos kommer och går.
Många frågetecken kvarstår och nu står vi helt utan tränare.
Aktiviteten i och omkring Åtvidabergs FF surrar och flödar av liv.
Det är mycket som gör ont en dag och en tid som denna.
Mycket som är svart och grått och bara suddigt.
Men jag vet att en klubb som Åtvidabergs FF är som bäst när det blåser motvind, när pinsamma "experter" inte ser dem som något annat än stryklag, när motståndarna inte förväntar sig något annat än att återvända från lilla Åtvid med tre säkra poäng och nya bonusar insatta på kontot.
Det är då hjärtat vid Disponentens Allé brukar känna vittring ochbörjar banka och slå som allra bäst....
/// Allas Broder
