Malmö nästa
Åtvidabergs FF har korkat upp toppformen och brusar bubblande fram som allsvenskan just nu formstarkaste lag. Efter miraklet i Borås så ser vi gärna att ett nytt mirakel berusar oss och sommaren tillsammans nere i Malmö i morgon söndag. Åtvidabergs FF har ju visat att ingenting är omöjligt...
Ärligt talat så har jag ingen som helst anledning just nu att bry mig det minsta om alla de statliga och landstingsanställda direktörer som småflinande ligger och jäser vid en pool i Dubai eller kryssar omkring i en lyxkryssare i Stockholms skärgård, grundade på feta bonusar som finansierats av alla oss hederliga skattebetalare.
Finns annat som överskuggar tillvaron just nu.
För själv så kryssar jag nuförtiden omkring småleende i en värld omsvärmad av sköna bonusar som dimper ner med jämna mellanrum, störtsköna bonusar som äger och bär på en magisk förmåga att förgylla och putsa till tillvaron några rejäla snäpp uppåt.
Efter sommaruppehållet så har nu Åtvidabergs FF radat upp fyra raka segrar som visar att vi just nu är allsvenskans mest formstarka lag, vilket gett den allsvenska tabellen en helt annan typ av karaktär och en syn som man gärna vilar ögonen på.
Segern borta mot BK Häcken kom som från himlen sänt som en klockren bonus efter alla sjuhelvetes minnen därifrån.
Därefter så väntade två sådana där knepiga matcher eftersom dom föranleddes av en rubrik som "måstematcher", vilket lätt kan ställa till det för psyket om allt inte flyter som det ska.
Inget mer än regnet flöt hemma mot Syrianska, men det blev ändå seger medan det däremot mot Brommapojkarna var fullt ös och det som ändå retade litegrann efteråt var BP:s sena reducering.
Vilket väl summerar krossen med 4-1 som var lika välförtjänt som den semester som nu stämplar in på måndag.
Därför så kom matchen i Borås nu att så smått närma sig benämningen "toppmatch". En förväntad och trolig hemmaseger för de regerande guldmakarna, skulle dock skapa en lucka ner till ett Åtvidabergs FF, vars minst halva truppbesättning tillsammans, kan komma upp i samma månadslön som mannen som döpts till årets i särklass största nyförvärv, Bangura.
Då var det dags för detta Åtvidabergs FF att skriva historia igen. Detta samtidigt som man skrev in sig på allvar i den allsvenska toppstriden.
Jag skrev lite om bonusar tidigare.
Att Åtvidabergs FF lirar i allsvenskan är för mig en känsloladdad bonus som kittlar gott hela året runt.
Att sedan mitt i denna allsvenska rysare få vara med och uppleva en seger på bortaplan mot IF Elfsborg är en sådan känslomässig jättebonus som inte går att beskriva med ord.
Jag har varit med och upplevt samma sanna lycka bortom slingriga grusvägar mitt ute i de djupa smålandsskogarna, när Rickard Pihl nickade oss till seger mot Växjö Norra nån gång på 1900-talet.
Samma stolthet och varma känsla föddes i hjärtat när Hans "Lerdala" Andersson stod för en makalös glidtackling hemma på Kopparvallen mot Vetlanda i Division tre.
Samma tro och samma ödmjuka kärlek. Då som nu.
Men det här som händer här och nu, i den modernaste av alla tider, efter min långa resa med Åtvidabergs FF genom tid och rum och alla diverse divisioner, är så himlastormande och fantastiskt stort att det ibland svindlar för ögonen och slår lock i öronen av sentimental lycka.
Någonstans inom oss så visste vi alla blåvita systrar och bröder, att det som Andreas Thomsson gjort kanonbra med och för oss i ÅFF, det visste vi allihop att Peter Svärdh ägde kapacitet och satt på förmågan och kunskapen att kunna förädla och utveckla ytterligare i ÅFF:s satsning mot framtiden.
Den färden går på rätt håll.
Efter segern hemma mot AIK i den femtonde omgången av allsvenskan 2012, landade vi på en makalöst suverän fjärdeplats i tabellen.
Vi kom inte högre än så.
Med navet Daniel Sjölund, blixtsnabbe John Owoeri och en skadefri och återuppstånden Erik Moberg på pluskontot i en i övrigt härlig trupp som glöder av harmoni, trivsel, ödmjukhet och glödhet kompetens, så har Peter Svärdh lyckats sätta sin signatur och prägel på hur vårt Åtvidabergs FF ska få ut det bästa möjliga av det som finns i truppen.
Nu efter 15 omgångar av allsvenskan 2013 så ligger vi på en delad fjärdeplats. Tre poäng bakom serieledarna i en glödhet toppstrid.
Miraklet från i fjol har fått en uppföljning.
Någonting säger mig att det känns stabilare och mer tryggt inför fortsättningen i år.
Det skriver jag fast jag vet att det väntar en ruggigt svår utmaning nere i Malmö i morgon och att det i omgången därefter väntar ett garanterat revanschsuget Elfsborg på Kopparvallen.
Och att kanske Viktor Prodell också snart försvinner bort från oss. Men om så sker så förutsätter jag att Tott och co. omedelbart presenterar ett nytt intressant ansikte för oss, så vi kan fortsatta utefter samma sköna spår som vi nu färdas längs med.
Det finns ett talesätt som säger att man gör klokast i att alltid försöka behålla bägge fötterna på jorden.
Oavsett vilken breddgrad man befinner sig på.
Må så vara.
Men förklara för mig hur man ska förmå stå kvar med några fötter på jorden när vårt Åtvidabergs FF bjuder på den ena himmelsfärden efter den andra, både hemma i vårt egna trygga Mecka och nu även runt om på arenor som vi tidigare tvingats lämna i tårar och med sanslöst tråkiga repriser av efterföljande mardrömmar.
Jag har lämnat Malmö många gånger med suddig blick efter tårar som inte velat sluta rinna.
När nu Åtvidabergs FF korkat upp toppformen och är på ett sådant strålande humör, så vet jag att Malmö är förvarnat och vet vad som väntar i en match som nu går under stämpeln TOPPMATCH.
Som är en bonus för alla inblandade parter i morgon söndag.
En annan bonus vore ju om man fick lämna denna vackra arena med ett stort leende på läpparna och gärna då med tårar som skymmer sikten.
Tårar med annan karaktär och annat budskap den här gången.
Tänk vilka rubriker vi skulle få se uppträda då på måndag...
Syns i morgon...
/// Allas Broder
