Nånstans i höstmörkret väntar en verklighet med guldkyssar och tårfyllda farväl
Det bor en sällsynt magi i mörka och kyliga måndagskvällar uppe i Sundsvall.
För det var just på en oktobermåndag år 2011, som Åtvidabergs FF kom till Norrporten Arena för att spela seriefinal mot ett Sundsvall som redan blåst upp tusentals ballonger, satt hundratals liter Champagne på kylning, dukat upp oändliga långbord med flotta guldglittrande girlanger ringlande mellan de tallrikar och bestick där segermenyn framåt natten skulle intas under skålande jubel. Tusentals färdigtryckta löpsedlar låg redo för att delas ut när slutsignalen närmade sig och hela Norrporten Arena samstämmigt skulle sjunga på den segersång som välkomnade GIF Sundsvall och Norrland tillbaka till fotbollsallsvenskan igen.
Sen vet vi alla hur det gick.
Oskar Möller såg med sitt segermål mot Sundsvall till att fixa biljetten som slutligen öppnade upp spåren som ledde Åtvidabergs FF allsvenska återtåg rakt in över de flotta salongernas röda mattor igen.
Kvar på perrongen stod hela Sundsvall med långkalsongerna uppdragna till hakan och smuttade på avslagen och avdunstad Norrlands Guld bira, medan ljudet av Ebba Grön klassikern "Die Mauer" svagt anades nånstans långt bort i fjärran från en buss på väg mot sydligare nejder .
Och så häromdagen var det dags igen för en ny måndagskväll uppe i Sundsvall på Norrporten Arena för vårt Åtvidabergs FF. Och återigen så var det en allsvensk biljett som låg i potten för drabbningen och som styrde handlingen kring det superviktiga dramat uppe bland de norrländska skogarna.
GIF Sundsvall skulle vid en hemmaseger närmast garanteras en ny allsvensk sejour för år 2016. Laget låg inför mötet med ÅFF på en nionde plats med 26 poäng och den allsvenska nykomlingen hade därmed sytt igen flabben på många av våra fotbollsexperter, som tippade laget på nedflyttningsplats eller långt ner i tabellen i sina förspels analyser.
För vårt Åtvidabergs FF fanns det bara en seger som gällde. Det räckte med en titt på tabellen för att förstå varför och med tanke på det faktum att Örebro börjat plocka trepoängare och att Falkenberg har allmänt svårt att bara sitta vackert, så var ju situationen för vårt Åtvidabergs FF minst sagt uselt prekär från vår långtidsparkering i underjorden.
Och fastän man i det närmaste nästan glömt bort vad en segerkyss kan göra med känslorna, så är det ändå efter just en sådan segerkyss, vi längtat och predikat efter under en nästan fem månaders snustorr ökenvandring.
Hägringar har dykt upp framför oss under hela sensommaren och hösten. Underbara hägringar om livsbejakande poäng, men som istället slutat med ännu mer öken där vi sprungit ännu mera vilse i vår ensamhet.
Några av hägringarna som blåst oss mötte vi i drabbningarna med Helsingborg, Norrköping, Göteborg och AIK ,där vi stället för åtta välförtjänta och lika välbehövliga poäng, istället fick ynka två poäng.
Någon segerkyss har vi inte fått uppleva sedan den 19 april.
Och Inför måndagens bortamöte med Sundsvall bodde det inom mig en obeskrivlig rädsla för att bussturen hem till Östergötland och Åtvid under den sena måndagskvällen och framåt natten, den här gången inte skulle bjuda på någon allsång i form av klassikern "Die mauer".
Jag var livrädd att det enda som skulle höras i den ekande och tomma tystnaden ombord på bussen den här gången skulle vara Carolas "Främling" och att alla orter och vägsnitt som passerades under den långa resan hemåt, istället för namn som Hudiksvall, Gävle, Uppsala, Stockholm, Södertälje och Norrköping på vägskyltarna, så skulle varenda vägskylt förbi alla skogar och städer bära på samma gemensamma namn, SUPERETTAN.
Mardrömmarna inför mötet med GIF Sundsvall var många inför avspark.
Vår allsvenska existens hängde på en skör, skör tråd.
En förlust skulle betyda tack, farväl och go´natt
####
Men miraklet från oktober 2011, fick måndagen 14 september 2015 en underbar uppföljare. Trots ett bristfälligt spel, en spelmässig underlägsenhet och fortsatt ebb i anfallsspelet, så blev Kristian Bergströms målgivande assist fram till Albornoz, ett suveränt magiskt segermål och en liten repris av oktobermatchen från 2011.
Gustav Jansson har många gånger under hösten storspelat. Lånet från Kalmar, Sebastian Ramhorn, har i mina ögon gjort strålande ifrån sig både som mittback och ytterback. Hampus Holmgren har visat att hans karriär är värd att följa, norrmannen Hovdas betydelse har varit enorm för vårt balansspel och i det stora hela så kämpar och sliter hela vårt ÅFF oerhört förtjänstfullt i varenda match. Visst finns det brister som vittnar om att vi är den jumbo vi är, men spelmässigt har vi ändå hela tiden successivt tagit flera kliv framåt, och så ÄNTLIGEN så kom segerkyssen som vi längtat efter under tre årstider och som var det djupa, syrerika andetag vi så väl behövde, när vi nu kryper in i det allt djupare höstmörker som klär den allsvenska sluttampen.
Det var fantastiskt att skåda glädjescenerna hos spelarna och ledarna uppe i Sundsvall efter segern. För oj vad dessa ledare och spelare har kämpat i uppförsbacke och motvind. Jag tänker på det fruktansvärt ödesdigra ögonblicket då Norrköping kvitterade vår ledning på övertid hemma på Kopparvallen, och bara några dagar senare så förintades en poäng hemma mot serieledarna IFK Göteborg, också den på övertid. Och alla monotona uddamålsförluster kan ju göra vem som helst galen.
Ändå så har moralen aldrig sviktat eller humöret sprungit och gömt sig i allt det där andra mörka som ständigt hotfullt sveper omkring vårt anrika klubbmärke i tider som dessa.
Hoppet tändes igen uppe i Norrland i måndags.
Men den allsvenska livslågan är fortfarande skör och bräcklig.
Den tål inga fler vindar från fel håll.
För då slocknar allt.
####
Jag har varit med om två mirakelvändningar som bär på en unik stämpel och historisk signering av Åtvidabergs FF.
Den första år 1978, då ÅFF inför sluttampen av allsvenskan låg hjälplöst många poäng under nedflyttningsstrecket, men med en återvändande Conny Torstensson som förstärkning inför de sista omgångarna, så vann laget alla de avslutande fyra omgångarna och fullbordade därmed ett sanslöst mirakel genom att fixa det allsvenska kontraktet med minsta möjliga marginal.
Det andra miraklet ägde rum 2001, då vi efter degraderingen från Superettan tappat nästan ett helt lag och under vårsäsongen startade katastrofalt dåligt med bland annat en 0-5 förlust mot Linköping. Men under sommaren reste vi sakta på oss och trots massor med poäng upp till en kvalplats, så vann vi bragdartat varenda måstematch efter måstematch under hösten och stod till slut inför ett kvaldrama mot Syrianska om en plats i Superettan.
Syrianska var storfavoriter, med det sket vi i och fullbordade en fantastisk höst med sammanlagt 6-2 i segervalör och ett nytt avancemang till Superettan.
Ska jag under mina dagar här på jorden få uppleva ännu ett mirakel med mitt älskade Åtvidabergs FF, så krävs det ännu en sådan där superhöst fylld med en massa mäktiga segertåg under de sju återstående allsvenska omgångarna.
Och redan på söndag så väntar nästa ödesmättade drabbning oss när vi tar emot Peter Swärdhs Kalmar FF hemma på Kopparvallen. Jag vet inte vilka förväntningar Peter Swärdh hade med sig i flyttlasset från ÅFF till KFF, men jag är säker på att de hade en bättre och exklusivare inramning än den verklighet han lever i tillsammans med sina rödvita bröder idag.
Med bara några poäng till godo till kvalplatsen så kommer vi att möta en plågad och ifrågasatt Peter Swärdh inför avsparken på söndag. Och därmed ett livsfarligt Kalmar som leds av en grymt taktiskt skicklig Swärdh som aldrig lämnar någonting åt slumpen och som är rigoröst noggrann i sina förhandsgranskningar av motståndarna.
En sexpoängsmatch för båda lagen således.
Och jag förväntar mig att Roar Hansen, Andreas Thomsson och hela ÅFF laget är sjukt taggade inför mötet med Peter Swärdh, Kalmar FF och hela bottenstriden. Adrenalinet borde flöda i takt med det nyvunna självförtroendet, men det gäller såklart att inte glömma de taktiska måstena och åtagandena i en sån här grymt viktig match.
Ännu en måstematch står på programmet.
Därefter står sex nya på tur.
####
Medan vårt Åtvidabergs FF i allsvenskans tjugoandra omgång återigen i alla fall fick vittring av lagen ovanför oss, så försvann också guldchansen definitivt för två av topplagen i denna omgång.
MFF kommer inte att försvara sina dubbla allsvenska guld, utan får istället trösta sig med Champions League fotboll och motståndare som bland annat Zlatan och PSG och Ronaldo med sitt Real Madrid.
Och Djurgårdens Jesper Arvidsson och Haris Radetinac kommer inte att få kyssa en leende Lennart Johansson pokal senare i höst. Detta står nu definitivt klart efter förlusten borta mot Gefle.
Elfsborg känns väl i mina ögon i dagsläget inte som en pålitlig guldkandidat, utan det känns mer som om det är ibland den gyllene trion längst där uppe som guldet kommer att hamna så småningom.
Hos IFK Göteborg, AIK eller hos... IFK Norrköping.
Mamma Mia vilken scenförändring det skett hos Norrköping den här säsongen.
Och Jörgen Lennartsson har hittills verkligen levererat hos Änglarna.
Blir intressant att se hur länge AIK och Andreas Alm orkar hänga med i guldracet det här året. Kanske de inte bara mäktar med att hänga på, kanske Solna klubben får bada i guldglans och får kyssa de ädla guldmedaljerna igen den när vi nått fram till den sista oktober. Blir det 20LAX15 då.
Det är bortom höstmörkrets alla drömmar vi alla en dag ska få möta den verklighet där SM - bucklan har premierats med nya ägare och ska överösas med nya, färska guldkyssar.
Om sju omgångar vet vi var den hamnat.
####
Vi vet också att guld inte är allt som glimmar.
Det som glimmar i mina ögon är ett mirakel med stämpel och signatur av Åtvidabergs FF.
Ett mirakel som ska hålla mig varm och hjälpa mig att överleva vintern.
John Owoeri har inte nätat sedan den 3 juni, bär på en känsla att det lossnar för honom nu på söndag.
Kristian Bergström är född till en vinnare och hans makalösa karriär förtjänar inte ett slut och avsked som förlorare tillsammans med sin moderklubb.
Truppen på söndag kommer att vara den starkaste på länge när vi får tillbaka avstängda och skadade lirare igen, som kan vara med och konkurrera med hjältarna från Sundsvallsmatchen.
Det andas inom mig en försiktig och blygsam framtidstro igen.
Och jag önskar att denna andliga framtidstro överlever kommande söndag också.
Till att börja med....
/// Allas Broder
