Ruset bubblar över allsvenskan 2015
Påskens största, färgrikaste och underhållningsmässigt mäktigaste smällkaramell bjöd fotbollsallsvenskans bejublade entré på.
Mäktiga tifon, fantastiska publiksiffror, sånger och känslosvall som förenades med vårkänslorna.
Rusets absoluta epicentrum hamnade västerut, närmare bestämt vid det väderstreck som ägde åttiotalet med UEFA cup guld och en lång prenumeration av SM guld. Framgångar som satt en livslång stämpel på IFK Göteborg som säger att allt annat än toppstrid och smak av ädla medaljer, ses som inget annat än ett misslyckande och haveri.
Därför blev silvret som Mikael Stahre lyckades leda hem till kamratgårdens medaljskåp, ett misslyckande som ledde till en spark i baken och istället välkomnades Jörgen Lennartsson som den efterträdare som skall klä Lennart Johanssons pokal med en ängels vingar hem till Poseidon och kamratgårdens blåvitrandiga nejder.
Ett uppdrag hela vårt fotbollsrike vet kommer att dömas som ett misslyckande av Mats Gren och hans närmaste underordnade om gulddoften inte nått trakterna kring Göteborg framåt slutet av oktober.
Samma höga karat av förväntningar låg inte framför Roar Hansen och Andreas Thomson när deras namnunderskrifter placerade dem i Åtvidabergs FF. Men även om den målsättning de gemensamt med spelarna kommit överrens om för 2015 inte handlar om att behöva förboka någon eventuell medaljfest efter serieepilogen, så saknar inte denna målsättning livsbejakande betydelse för tusentals av hjärtan. Och nås bara denna målsättning så finns alla själ i hela världen att korka upp Champagnen och duka till fest när ett nytt allsvenskt kontrakt för 2016 ligger i Box 87 med slutdestination Åtvid.
Med denna lilla skiss som bakgrund var det lätt att konstatera vart favoritskapet låg inför premiären mellan IFK Göteborg och vårt Åtvidabergs FF och på vilken nivå ens egna förväntningar egentligen hade tillträde att nosa upp till inför en premiärmotståndare med så pass hög karaktär.
Men premiärnerver, en entusiastisk och förväntansfull hemmapublik, investerare och sponsorer med höga krav på hemmalaget var faktorer man drömde om skulle ge vårt till stora delar "nya" ÅFF en liten möjlighet att eventuellt och i bästa fall kunna återvända hem med en betydelsefull bonuspoäng som onekligen skulle få det att eka och gunga i vårt fotbollsrike.
Tifot och allsången vid inmarschen var magisk. Ett ögonblick jag tror lever kvar för evigt hos spelarna, ledarna och alla supportrarna i all evig framtid. Ögonblick som förgyller fotbollen och som stärker statusen och framtidsutsikterna för vår nationalsport. Vi fick se prov på många vackra och tjusiga inmarscher i denna allsvenska premiäromgång, vilket är fantastsikt positivt och kul.
Elvan Roar Hansen ställde upp med väckte inga överraskningar. Och första halvlek gav oss också en liten fingervisning kring vilka taktiska finesser och finurligheter det bor i vår nya tränarboss Roar Hansen. Med enorm vilja, inställning och kämpaglöd lyckades vi hålla Blåvitt borta från alltför många klara målchanser och ett alltför dominant spelövertag. 0-0 i halvlek och spridda burop från hemmapubliken på Ullevi, var en inledning vi gått och drömt om sedan spelordningen kom till i vintras och den gav oss råg i ryggen inför den andra halvleken.
Och efter dessa första 45 allsvenska minuter så väcktes det positiva vibbar av känslor jag inte ens nuddat vid under den bleka och bekymmersfulla försäsongen.
Tyvärr blev en markeringsmiss vid en frispark det ödesdigra misstag som fällde avgörandet i denna allsvenska startomgång för år 2015. Vi hade en riktigt bra chans att kvittera via John Owoeri, men vårt anfallsspel fick väl inte precis Poseidon nån anledning att behöva hålla för ögonen av rädsla och när sedan Daniel Hallingström fick sitt andra gula och visades ut, så dog också den sista chansen att få till någon riktig slutforcering för ett kvitteringsmål på Ullevi.
Tom Pettersson fick några minuter i sitt nya randiga matchställ och fick också äran att fira av ett segerleende mot sina gamla klubbkompisar när slutsignalen kom som förkunnande att storfavoriterna IFK besegrat ett kraftigt nederlagstippat ÅFF.
En förlust gör alltid ont och en förlust får aldrig kännas som okej.
Men ändå så efterlämnade denna förlust på Gamla Ullevi signaler av att Åtvidabergs FF av modell 2015 är på gång och att det går på rätt håll nu.
Så känns det i alla fall idag.
####
Redan på torsdag väntar omgång nummer två och med denna match mot den allsvenska nykomlingen Gif Sundsvall så skall Kopparvallen viga en allsvensk hemmapremiär för tjugonde gången i världshistorien.
Sundsvall är alltså tillbaka i allsvenskan igen. Tittar vi tillbaka några år så har vi ett fantastsikt varmt minne att hämta hem ifrån Norrportens arena, då vi en måndagskväll i månaden oktober via Oskar Möller säkrade ett allsvenskt avancemang. Detta år var 2011 och sedan dess så har vi bara spelat en enda superettan match. Serieepilogen i omgången efter bragden i Sundsvall, som gick i firandets tecken hemma mot Kopparvallen mot Östers IF. Med Andreas Thomson som hyllad tränare så hyllade vi honom tillsammans med spelarna hemma på Kopparvallen mot ett Öster som vann matchen, men där vi ändå medan raketerna firades av mot himlen, kunde titulera oss som seriesegrare. För övrigt så kan det nämnas att Östers tränare vid det här tillfället var en viss Roar Hansen, när vi alltså senast spelade en Superettan match.
Nu på torsdag så ställs alltså dessa herrar Roar Hansen/Andreas Thomsen med sitt nu gemensamma ÅFF mot en nykomling som fick ett "välkommen tillbaka" mottagande som påminde om allt annat än en puss på kinden när väl ceremonierna var över och den röda mattan rullats bort hemma på Norrporten.
Regerande mästarna MFF trampade plattan i mattan och när Sundsvall försvaret verkade ha stannat kvar i våningen under tänket, så dunkade MFF in tre baljor och vips så var föreställningen över.
Jag har funderat mycket kring hur det här raset kommer att påverka våra motståndare nu på torsdag. Att fokus i snacket och på träningarna hos Sundsvall legat kring försvarsspelet är väl ett lättippat resonemang, medan man också ska komma ihåg att hamna i underläge mot ett MFF med vind i seglen kan få de flesta allsvenska försvar att börja darra och bli förvirrade.
Men det blir ett Sundsvall som inte kommer att bjuda på någonting på torsdag. En nykomling som kommer att vara heltaggade och prioritera att hålla rent bakåt och utnyttja eventuella misstag. Vi ställs mot en motståndare som känner till varenda detalj och varenda svaghet och styrka hos oss. Precis som vi känner till deras styrka respektive svagheter.
Vår stora akilleshäl det här året har varit anfallsspelet. När vi nu bara är timmar ifrån årets hemmapremiär mot ett nykomlingslag och mot ett lag som vi på förhand förväntas slåss med i de nedre regionerna. Som hemmalag ska vi vara det lag som ska föra matchen, Kopparvallen är vårt näste och det är hemma på Kopparvallen vi skördar flest segrar, triumfer och poäng. Vårt anfallsspel måste upp i prestation, i fantasirikedom, i variation och i klass.
Så är det bara.
En ny stor och betydelsefull utmaning ligger framför oss.
####
För mig så bjöd den allsvenska premiäromgången inte på några skrällar eller oväntade resultat. Det enda som egentligen kan konstateras var att det var starkt av Hammarby att klara av pressen att leverera inför den förväntansfulla storpubliken på hemmaplan mot ett Häcken som är lika pålitliga som ett vallöfte. Och Elfsborg pekade åt vilket håll de ställt kompassen detta år, med en bortaseger mot ett Djurgården som allt för ofta är sämre än vad ryktena säger.
Det var i alla fall underbart att släppa loss känslorna i en som alltid högtidlig och välkommen säsongsdebut. Nu blev det visserligen smörj, men det mesta vi fick se från Ullevi gav oss indikationer om att vi är på rätt väg. Ammar Ahmed var ett stort positivt utropstecken och Simon Skrabb gjorde ett positivt och piggt inhopp. Daniel Hallingström är avstäng mot Sundsvall men kommer att ersättas av en hungrig och rutinerad Da Silva.
Ruset som temporärt gick ner något i gradantal efter slutsignalen i söndags, är nu på väg upp igen. Vi har framför oss en synnerligen viktig batalj mot allsvenskans norrländska representant, några dagar senare väntar Peter Svärdh och Kalmar FF på Guldfågeln Arena.
Känslorna går på högvarv igen.
Den allsvenska karusellen är igång.
Åkattraktion nummer två står på tur.....
/// Allas Broder
