Skarpt läge råder kring Disponentens Allé
Med skavande rester av jord i ögonen och fullt av jord under naglarna kravlade man sig upp en bit och möttes äntligen av sipprande ljus och kontakt med verkligheten.
I omgång tio av division 1 södra grävde Åtvidabergs FF äntligen fram en fulltaggad trepoängare.
Mot FK Karlskrona på vårt hem Kopparvallen.
Strök ut en retsam nolla. Tankade och fyllde på välbehövliga poäng. Adjö till adressen vid postlådan JUMBO.
Plötsligt möttes man av långa och värmande applåder. Ryggdunkningar och grattishälsningar. Rubriker och textremsor som log. Inte skällde och ifrågasatte. Utan log, var snälla och berömmande.
Firma Hallingström/Hydén knöt nävarna ännu hårdare.
Snacka om att segern på Kopparvallen var efterlängtad och välkommen.
Legenden Henrik "Fimpen" Gustavsson var tillbaka mellan stolparna med klubbmärket över bröstet som han var trogen i snart 500 matcher.
Och som detta unga, oerfarna och vingklippta ÅFF behövde denna förändring.
Tryggheten, pondusen, självförtroendet, modet och beslutsamheten fanns där redan vid avspark innanför de blåvita tröjorna, på ett språk som inte behöver översättas för att förstå.
Vinnarinstinkten var klar och tydlig.
Förvisso ett blekt Karlskrona som direkt bjöd på flera fribiljetter. Som tyvärr brändes.
Men också Karlskrona skapade lägen så vår Henrik Gustavsson fick komma in i matchen med sina sedvanliga, berömda reflexräddningar.
En hörna i upptakten av andra gav oss ledningen. Dardan Mustafa.
Och så det vackra, avgörande 2-0 målet. Koromas perfekta kross, Simon Marklunds eleganta nedtagning med fart och sedan passningen in i straffområdet, perfekt adresserad för Dardan Mustafas panna och hans, och ÅFF: s fjärde mål på två matcher.
Fotbollsgodis. Också för agenternas spårhundar.
Drygt 700 slitna ÅFF hjärtan direkt på plats vid Kopparvallen andades ut. Tusentals andra ÅFF hjärtan runt om i Sverige och världen andades ut.
Vädrade morgonluft.
Tre dagar framåt purfärska jumbon Grebbestad. Ännu en kittlande möjlighet att fortsätta det äntligen påbörjade språnget uppåt i tabellen.
Tre dagar att suga i sig av allt självförtroende och glada rubriker.
####
I fjol spelade Grebbestad i division 2 medan ÅFF var en del av Superettan.
Olika omständigheter gjorde att lagen ett år som det här lirar i samma serie och skulle stångas mot varandra i omgång elva på Siljevi, Grebbestads hemmaplan.
Grebbestad. En pärla längs västkusten. Glittrande hav böljande mellan bryggor, kobbar och skär. Vind i seglen. Sill och nubbe vyer. Fiskmåsar. Pripps blå färger.
Mitt i detta saltdränkta paradis.
Bottenfinal. Jumbon mot nästjumbon.
Skilda världar några årsringar bakåt i tiden.
Nu närmast tvillinglika.
Som redan förutbestämt så vilade Henrik Gustavsson i denna superviktiga batalj. Vad som dock inte var förutbestämt var övertaget hemmalaget införskaffade sig tillsammans med ett tidigt ledningsmål.
Ett blekt och uddlöst ÅFF lyckades kvittera genom Oskar Stejdahl, men lyckades inte stoppa motståndarnas övertag som fortsatte i samma böljande vågrörelser även i akt numro två. 2-1 kom och 3-1 kom och sedan låg återigen mörkret, textraderna som bits och ödessymfonin över Åtvidabergs FF säsong 2018.
Grebbestad var minst ett nummer större än ÅFF. John Håkansson räddade oss undan ett större nederlag.
Premiärsegern tre dagar bakåt lämnade inte minsta spår av positiv effekt efter sig. Bara sur baksmälla.
Den enkla sanningen är att Åtvidabergs FF som helhet inte räcker till för division 1 fotboll.
Därför behövs någon form av spelarförstärkningar.
Tillsammans med Henrik Gustavsson som trygg sista utpost.
Annars är det uppenbar risk att ÅFF bortom lövfällningen så snällt får ta trappan ner till verkligheten som väntar i division 2.
Får inte hända.
Men är på väg att hända.
####
Det gör ont att se Åtvidabergs FF lida.
Jätteont att skåda besvikelsen i Daniel Hallingströms och Pontus Hydéns vinnarskallar.
Två unika förebilder med enorma meriter som inget hellre vill än att fortsätta jaga efter förbättring och utveckling av den uppsättning spelarmaterial man har till sitt förfogande.
Corren har avslöjat att ÅFF nu söker efter någon form av spelarförstärkning.
I bästa fall en ledargestalt med rollen som dirigent på mittfältet. Gärna en explosiv forward också.
Ett nödvändigt ont, med tanke på ekonomin.
Men ändå.
En sista utväg innan avståndet mot säker mark blir ointagligt.
Topplaget Torn härnäst i omgång tolv. En fin skalp som utmaning.
Sex poäng upp till säker mark.
Tuffa utmaningar väntar i varje omgång framöver.
Åtvidabergs FF i division 2.
Har varit med om det.
I en annan tid. En annan värld. Ett annat århundrade.
Långt innan "Åtvids år" med Tom Petterson och allt det andra underbara.
Nu råder skarpt läge.....
/// Allas Broder
