Somliga i trasiga skor lyckas ändå gå vidare...
Doften av syren. Ljudet av hoppfull och överlycklig fågelsång. Synen av blåvingen som lycklig och fri svävar fram över ängens rika utbud av försommarblomster. Så lyckligt ovetande om vilken alldeles för kort stund på jorden som väntar. Vinden är lenande ljummen och viskar att den har sommaren som avsändare. Äntligen är det dags att släppa på censuren och kasta bort skygglappar och kryckor och låta de förbjudna känslorna rodna fritt tillsammans med alla lössläppta drömmar som muckat ut från vinterns långa fångenskap.
Det är sommar och det är ljuvligt rakt igenom. Alla sinnen bubblar av förälskelse och njuter av berusningens söta blandning av sockervadd och Champagne.
Den lila smaken av kaffet från Karlstad smakar ljuvligt och bär även idag på den tydliga karaktären och touchen av segersötma i sin utsökta smak. Jag trivs och älskar det stilla och rofyllda lugnet som omfamnar mig i denna mäktiga och praktfulla förmiddag, ute i min trädgårds blommande oas till baksida. Från husets framsida sida hör jag då och då hur den blåvita flaggan fladdrar lättsamt i vinden. Jag anar vindpustar som blåser åt rätt håll och känner medvinden pulsera i det tunna blåvita tyget.
Underbart ljuvlig är årstiden som stämplat in och förgyller sinnen, känslor och hjärtan. Lika fantastiskt ljuvliga är Åtvidabergs FF senaste hemmasegrar och den nuvarande tabellens delikata utformning.
En utsökt kombination som det gäller att ta till vara på och njuta av så länge det bara går.
För såväl väderlekar, känslor och fotbollstabeller är allihop unika färskvaror som i sina ägor bär på en sällsynt snabb förmåga, att plötsligt kunna byta karaktär och inriktning.
####
Vi har precis upplevt en maj månad som blygsamt uttryckt bjudit på en omtumlande version av sig själv. Långkalsonger, pingviner och hagelskurar ena dagen, har raskt förbytts till avklädda och brunbrända dagar doppade i äkta högsommarvärme. Det har varit rena Rosenbad i naturen och hos de nyanlända och förvirrade flyttfåglarna .
Men nu blommar rhododendron, lupiner och vallmo högtidligt. Runt omkring mig här på Listerlandets oändliga jordgubbsfält så har det "röda guldet" börjat mogna och finns nu sprillande färska att köpa direkt på gårdarna eller i affärshyllorna. På Sweden Rock området råder full kommers inför den kommande anstormningen av drygt 35000 människor. Havets tidigare så hotfulla och svarta yta och de lömska vågornas morrande har nu lagt sig till ro, och ler nu istället inbjudande och glittrigt välkomnande. Stränderna har sminkats upp och de numrerade sandkornen skimrar i en hoppfull evighet av mjukhet och ljus. Campingplatser och sommarstugeområdena sjuder och glöder återigen av liv, rörelse, dofter och av språket som bara hör sommaren till.
Men allting över Listerlandet andas inte av hoppfull försommar fägring. Det forna flaggskeppet, ledstjärnan och stolthetens nav och hjärta Mjällby AIF, befinner sig ombord på en resa som sedan några år tillbaka går åt helt fel håll.
Det Strandvallen som för miljoner rustades upp för att bemöta en framtid inramad av framgång, ekar idag precis som många av Sveriges andra miljonprogram, av ett skriande utanförskap utan pengar och resurser.
Idag rullar inga sprängfyllda supporterbussar eller stjärnfyllda spelarbussar från AIK, Djurgården, IFK Göteborg eller Malmö FF över Listerlandets avlånga och platta nejder. Idag är det till en ekande och ödslig bakgrund som supportrarnas förtvivlan och uppgivenhet dränks ute i Hanöbuktens bråda djup när motståndare som Oskarshamn triumferar på Strandvallen och återvänder hem med 3-0 segrar i det bagage som utgör fotbollens egentliga tredje division.
Borta är välbetalda sportchefer, välbetalda klubbdirektörer och den en gång välbetalda Peter Swärdh, som anade oanade möjligheter här nere, är också försvunnen. Lika försvunna är alla de spelare som en gång inkasserade löner som inte med en enda bokstav rimmade med verkligheten de just då porträtterade ombord på dåtidens limousin Mjällby AIF.
De tragiska likheterna mellan Mjällby AIF och mitt Åtvidabergs FF har tyvärr varit alldeles för många för att det ska vara bra för hälsan och för en framtid som snart bara räknas i pengar.
Och det var rädslan att hamna i en liknande spökhistoria som den Mjällby just nu tvingas genomlida, som fick fruktan och rädslan inuti mig att ofrivilligt börja drömma mardrömmar om Åtvidabergs FF vidare fortsättning efter jumboplatsen och avskedet av fotbollsallsvenskan förra året.
Jag anade och förutsåg det värsta.
Och jag var långt ifrån ensam.
####
Idag är det annorlunda.
Idag parkerar Åtvidabergs FF efter den första tredjedelen av Superettan på en ytterst hedrande fjärde plats.
Långt bortom alla egentliga rimligheter, långt bortom allt sunt förnuft och evighetslångt bortom de tunna förväntningar, som speglade denna unga och till stora delar oerfarna trupp som ÅFF hade till sitt förfogande inför återkomsten i Superettan.
Ändå så har detta unga och till stora delar oerfarna ÅFF lyckats med vad ingen trodde var möjligt. Det räcker att bara hänvisa till sina egna blinda förhoppningar och till upptaktsträffen och till kvällstidningarnas analyser och tips, så förstår man ännu tydligare briljansen i det som det här laget hittills har lyckats att åstadkomma.
Så här långt ska väl understrykas. Säsongen är lång och ingen vet vad morgondagen hittar på.
Och visst har det väl under årets resa passerats en del lågvattenmärken och visst har det väl dykt upp precis sådana där frågetecken, vi väl nästan anade skulle ploppa upp detta utmanande och omplåstrade prövoår.
Men precis när det som bäst behövdes efter de två förlusterna mot Syrianska och GAIS, så reste sig ÅFF spikrakt upp och bjöd bitvis och stundtals topplaget AFC United på en resa av totalfotboll. Det var nästan så att man denna kväll kunde ana små ögonblick i spelet som påminde om de flydda gyllene åren 2011 och 2012, då en betydande del av ÅFF: s signum var just förmågan att lyckas bjuda på en bländande fotbollsunderhållning, som gav eko över hela fotbolls Sverige.
I alla fall så kändes det exakt och precis så här stort och tårögt just den här magiska kvällen.
Och i måndags var det alltså dags för nästa möte med ett av lagen ovanför. Talangfabriken Värnamo med Pär Cederkvist och co.
Och det blev alltså en ny blytungt värdefull seger. Den här gången med jävlar anamma och blåa läppar som adelsmärke och giftigt segervapen.
En trepoängare som alltså med en tredjedel av säsongen avklarad, premieras med en ståtlig och vacker fjärdeplats i tabellen.
Och nu känns framtiden plötsligt lika attraktiv, spännande och utmanade som en djup urringning.
Vem hade ens vågat drömma om något sånt här i februari.
Somliga i trasiga skor slutar aldrig leverera.
####
Det räcker med en titt in i minnenas gyllene boulevarder eller en snabb titt över de nuvarande allsvenska lagens trupper, för att förstå vilka fantastiska framgångar de värvningsansvariga inom Åtvidabergs FF firat under många år. Handplockade talanger som förgyllts och grott fram i ÅFF: s speciella anda innan de svävat vidare.
Även till den här säsongen så har man med minimala förutsättningar och nästan tomma resurser, ändå lyckats spåra upp intressanta talanger och förmågor som absolut bär på förutsättningar och kvalitéer, som en dag kan få representera vårt lands högsta serie.
Mixen av lånade, värvade och bibehållna spelare i det som blivit årets ÅFF, har sedan Superettan rullade igång successivt mognat och växt samman och långsamt ökat den totala potentialen.
Jag lyfter på hatten av tacksamhet till våra värvningsansvariga.
Vår tilltänkta nyckelspelare Maurizio Albornoz hamnade ju några dagar före premiären plötsligt i IFK Göteborg. Till och med juni månad sträckte sig det ursprungliga avtalet. Hur det blir framöver i sommar blir ju i alla fall bra någonstans för vårt ÅFF. Antingen fortsätter kulorna ramla in till ekonomins glada miner, eller så förfogar vi över ett rejält tillskott i spelartruppen.
Happy End i vilket fall som helst.
####
I min ytterst begränsade och tillslutna värld så känner jag mig alltid hyfsat nöjd och tillfreds när publiksiffran på Kopparvallen hamnar över 2000 åskådare. Vad sedan revisorer och budgetansvariga tycker om sådana siffror svävar långt ifrån min vetskap.
Men jag vet vad som eventuellt kan möta oss om den ruskigt svåra matchen borta mot Dalkurd på lördag skulle sluta med ett stort leende över det vi med trofast kärlek kallar för Mecka.
Det skulle innebära att den prestigefyllda matchen hemma på Kopparvallen mot Halmstads BK, skulle föräras med titeln toppmatch. Och därmed så skulle det också kunna bli en finfin publiksiffra på vår hemmaarena. Förra året slogs vi mot varandra i botten av allsvenskan, i år slåss HBK för en allsvensk återkomst medan vi slåss för vår överlevnad och för att behålla platsen inom elitfotbollen.
Att få utmana topplaget HBK hemma på Kopparvallen, med möjligheten att till och med kunna komma dem en bit närmare och hålla kontakten och stifta en allvarlig bekantskap med lagen kring toppskiktet, får ju den där utmanande urringningen jag tidigare nämnde, att blottas och fresta ännu mer.
Jag vet att jag dagdrömmer högklackat och flummigt nu, men möjligheterna och chansen finns där lik förbannat livs levande framför oss.
Fotbollen är verkligen en drog som får igång känslorna.
Och en snubbe som knappast kommer att känna sig känslolös inför mötet med Halmstads BK är väl vår eminenta målskytt Shkodran Maholli.
Känner på mig att han har en del otalt med den klubben.
Och en hel bibel av färdigheter han vill visa dem.
####
Jag gillar förresten vår nya ordförande. Jag tycker det skall bli spännande att följa Norrköping utan Janne Andersson. Och jag tycker det skall bli intressant att följa Svenska landslaget med Janne Andersson. Jag tycker fruktansvärt synd om Haris Radetinac. Medan jag tycker det är kul när Viktor Prodell nätar mellan varven. Och det skall också bli intressant och se om Gefle reser sig ännu en hundrade gång i världshistorien. Jag tycker dock att det ser ovanligt skrabbigt ut för deras del det här året.
Det bor fortfarande mycket intressant i allsvenskan.
Och medan jag sitter i ljuvlig sommarvärme och skall avsluta det här inlägget, så dånar plötsligt en monsterlik gräsklippare till ute på ängen utanför min trädgård. Men okontrollerade krafter och maskinell ursinnighet så är plötsligt ängens alla försommarblommor ett minne blott.
Och den vackra lilla svävande blåvingen som nyss njöt av livet under sommarsolen, fick en kortare stund på jorden än vad den förtjänade.
Och plötsligt nåddes jag under den blomstrande sommarvärmen av lite vemod och sorg....
/// Allas Broder
