Stjärnorna sjunger för en måne som ler
Äntligen så kom den där morgonen, som man gått och längtat efter så länge, och presenterade sitt oförglömligt vackra och stiliga jag.
En morgon som slutligen fick det som känts som en evigt frusen istid att äntligen bli en del av det förflutna, och som istället så efterlängtat släppte in den årstid som vi kallar för våren som är som ett förspel inför den blomstertid som snart kommer och ska förgylla oss under några månader framåt.
Det var en söndagsmorgon då våren gjorde entré.
Under en tidig morgonpromenad på den alldeles nybyggda och gigantiska gång och cykelbro som förbinder Listerlandet med Sölvesborg över Sölvesborgsviken, så njöt jag i varenda fotsteg av måsarnas skri, värmen från solen, bilden av en motorbåt som klöv den glittrande vattenytan, den krispigt vackra blå himlen kändes lika oändlig som havet som bortom några mindre öar, kobbar och det svaga surret från en motorbåt försvann långt bort i en solklädd horisont.
Medan jag såg konturerna från den stad som jag bott sedan jag kom till den här världen, komma allt närmare mig den här förmiddagen så såg jag ett Öresundståg närma sig stationen för ett kort stopp, innan färden skulle dunka vidare mot Skåne och en slutstation i Köpenhamn.
Åt ett helt annat väderstreck letade sig i det här ögonblicket mina tankar. Mina funderingar landade vid den adress som någon döpt till Disponentens allé och där mitt fotbollshjärta bosatt sig och blivit kvar ända sedan det inuti en blond liten pojke föddes en kärlek till fotbollslaget som har sitt hjärta vid just den adressen.
När jag lite senare den här söndagen var framme i det som kallas för " De fyra årstidernas park" i Sölvesborg och slog mig ner på en parkbänk så gjorde jag det med tankarna riktade mot den kamp som några timmar senare skulle äga rum på Kopparvallen mellan mitt Åtvidabergs FF och motståndarna AIK.
En livsviktig match med grymt viktiga poäng i potten. Lika viktig för båda parter.
När jag några timmar senare återvänt tillbaka över bron och tagit plats hemma i soffan på Ingemansvägen i Mjällby och dramat blåste igång, så var det som alltid en ny början på en rejält svettig nervpärs.
Som till slut fick ett lyckligt slut för ett Åtvidabergs FF som lyckades bärga tre vråltunga poäng inför fortsättningen. Den här eftermiddagen fick alla i ÅFF klä sig i en högtidlig hjälteroll där allihop kämpade och slet förtjänstfullt och äntligen fick kvittera ut en välbehövlig seger som såklart kommer att ge råg i ryggen och rejält med bränsle för självförtroendet inför resan västerut på onsdag.
Sen fanns det dom av hjältarna som utmärkte sig lite extra i mina ögon. Som exempelvis matchhjälten Imad Zatara som var briljant, Henrik Gustavsson nollade AIK med bravur och flera fenomenala ingripanden, Da Silva kom in och fick agera som hjälte också han vid mållinjen.
Måste vara skönt att krypa ner under täcket för Peter Svärdh och hela laget den här kvällen och ta med sig den här segern in i drömmarnas oändliga värld.
Med vårens ankomst så blommade också Åtvidabergs FF första trepoängare fram.
Båda två lika efterlängtade och välkomna.
En fantastisk söndag är snart över och när jag tittar upp mot himlen så är det som om stjärnorna sjunger för en måne som ler vackert.
Och vi förstår allihop varför....
///Allas broder