Tårar kommer att fukta våra bleka kinder
Vi är framme vid 2014 års slutomgång. De ljusblåa Svenska mästarna MFF väntar på Kopparvallen. Vi kommer att få uppleva tack och avskedsceremonier och ett exklusivt återseende av vår Anton Tinnerholm. Vad som väntar när ljuset släckts och tystnaden lagt sig, vet vi ännu ingenting om.....
Champagnen hade dunstat. Tjuten, röken och glittret från nyårsraketerna för flera dagar sedan tystnat. Bläcket som förevigat alla nyårslöften hade torkat in och fanns kvar som det vittne man inte bara suddar ut eller förtränger undan utan att repa samvetet och ens egen trovärdighet.
År 2014 hade anlänt.
Vi var i början av januari och ett alldeles färskt nytt år.
Med en stor portion nyfikenhet stod vi och blickade ut över alla de oändliga dagar, alla de veckor, alla månader och årstider som ännu osynliga och alldeles orörda låg framför oss i en värld full av datum och dagar som ännu var tomma av besökare, handling och historia.
Sjöarna låg stumma under en hinna av is. Träd, buskar, ängar och åkermark vilade nakna och avklädda i nån slags uppgiven gest av ett förfruset och sorgligt avsked. Dagsljusets närvaro tedde sig bara som en obetydlig petitess gentemot det starkt dominerande mörkrets monotona ridå.
Fåglarna som en dag skulle flytta hem igen till Sverige gjorde sig ingen brådska borta i en fjärran kontinent där solen höll dem varma och där de aldrig behövde vara hungriga.
På Kopparvallen blåste förspelet till fotbollssäsongen 2014 igång.
Peter Swärdh och Niklas Egnell stod inför en ny utmaning och hade av sportgruppen fått sig levererade fyra eminenta nyförvärv som skulle spetsa och bredda en redan ruskigt intressant och kompetent trupp.
Fyra nyanlända nyförvärv som nu trampade i samma fotspår och andades under samma himmel där den Svenska mästerskaps bucklan två gyllene år i rad på 70-talet glittrade mot himlen ovanför dem och som sedan dess blivit en del av ryggraden i det Åtvidabergs FF som de skrivit på för och nu själva var en del utav.
Ett Åtvidabergs FF där klubbkänsla och gemenskap sägs sitta i väggarna.
Ett ordspråk och ett talesätt som föddes för åtskilliga år sedan, men som fortfarande ständigt lever kvar med sin trovärdighet hos nya generationer spelare och ledare som själva fått uppleva och bevittna denna unika klubbkänsla och gemenskap som bor och lever bakom det anrika klubbmärkets hjärta och boningar.
På fotbollsspråk benämns det som magi.
Den långa och stenhårda försäsongen drog igång för ett Åtvidabergs FF som två säsonger i rad placerat sig som Sveriges åttonde bästa fotbollslag.
Man var störst, bäst och vackrast i Östergötland och en stolt storebror till den eviga rivalen och derby konkurrenten IFK Norrköping.
Det storslagna nyförvärvet Daniel Sjölunds första säsong i Åtvidabergs FF hade blivit precis det lyft, den syreförstärkning och den acceleration som alla hoppats på och Daniel Sjölund blev också rättvist och odiskutabelt framröstad som Östergötlands främsta fotbollsspelare 2013.
Att ha en sådan oerhört värdefull och trygg balansspelare som Sjölund tillsammans med flera andra aktörer med samma höga status och ovärderliga rutin var fakta som gjorde att drömmarna och nyfikenheten på vad Åtvidabergs FF skulle kunna ställa till med det här året, omöjligt bara kunde sitta vackert stilla och tålmodigt vänta, utan att bli ödmjukt kaxiga och rulla ut en röd matta redan innan ens träningsmatcherna kommit igång.
Till den här säsongen så förväntades ett redan fantastsikt skickligt och allsidigt centralt mittfält med Sjölund// Abukabari växa ytterligare i kompetens när den långtidsskadade Bruno Marinho under försäsongen skulle komma igång med bollträningen igen och finnas med i mittfältskonkurrensen.
Ricardo Santos återkomst under sommaren och hösten 2013 levde inte alls upp till den höga potential Brasilianaren själv under flera säsonger bevisat sig besitta i både vår egen matchtröja och i flera andra klubbar.
Skulle han med en hel försäsong hos oss hitta tillbaka till sitt egna jag eller skulle Superettans skyttekung och vårt blytunga nyförvärv Viktor Sköld bli den kompanjon och vapendragare som skulle dra med sig Santos bitvis nonchalanta och slöa attityd till en acceptabel och högre nivå. Eller skulle den vindsnabbe John Owoeri, som faktiskt mellan alla sina offside springningar, glimtvis visade sig ha lite talang under fjolåret växa ytterligare om han fick lära sig mer av Peter Swärdhs taktiska A-Ö.
Det gällde för Peter Svärdh att hitta nycklar till inspiration, hunger och lärdom för att öppna upp det anfallsspel som stannade upp och ekade alldeles för mycket i tomrummet efter Viktor Prodells proffsflytt 2013.
Den massivt tunga trion bestående av hjärta, tillhörighet, erfarenhet, rutin och briljanta spelaregenskaper i form av de tre livs levande legenderna, Kristian Bergström, Henrik Gustavsson och Daniel Hallingström, stod tillsammans redo för att ännu ett år viga sina fotbollsmässiga gärningar i Åtvidabergs FF.
AIK ryktades under 2013 vara intresserade av vår grymme högerback Anton Tinnerholm, skulle det ryktet få nya vingar och vart skulle det ryktet i så fall landa nånstans den här säsongen.
Vår stabila och kompetenta trupp från 2013 hade trimmats med fyra sylvassa nyförvärv. Vid sidan av fotbollsplanen presenterades ett visst samarbete mellan Åtvidabergs FF och Benfica. I Linköping öppnades ett ÅFF Center där folk kunde komma in och mingla fotboll och där kontakter och samarbetspartners inför en framtid som andades halleluja, önskade knytas samman som en bro inför vidare satsningar och målsättningar.
Det anrika men också smått förfallna Hotell Stallet sminkades och polerades upp så att Åtvidabergs fotbollskolas elever skulle kunna bo bekvämt och i ett idealiskt läge, innanför samma väggar där Brasilien och Pelé en gång i tiden bott och där oförglömliga guld fester och andra festliga och högtidliga arrangemang gått av stapeln genom år som aldrig kommer tillbaka.
Vår ordförande Janne Svensson var verklighetens mannen med guldbyxorna. Hans breda kontaktnät, hans idéer och affärssnillerikedomar sprängde barriärer och tänjde på gränser som man tidigare fått lära sig bara tillhörde världen utanför sjöarna, skogarna och kvarteren i Åtvidaberg, efter Facits uppgång och fall på 70-talet.
Åtvidabergs FF anno 2014 påbörjade i andra veckan av januari den långa resa som låg framför spelare och ledare. Sammansvetsade och sammanbitna tog man upp jakten på en gemensam målsättning om att ta fler poäng än 40 och placera sig ännu bättre än som den åttonde främsta fotbollsklubben i Sverige.
Inombords bar varje individuell spelare på sina egna drömmar och målsättningar. De visste att allsvenskan är ett bra och omtalat skyltfönster med massor av intresserade ögon som jagar vittring på talang och goda egenskaper. Man representerade en klubb som gjort sig känd som en stabil och framgångsrik språngbräda som kunde svischa karriären ytterligare några steg närmare stjärnorna och glansen nånstans där uppe.
En hel spelartrupp med tränare och ledare tog sats mot Åtvidabergs FF nittonde allsvenska säsong. Först den värsta tiden av alla, uppbyggnadsfasen. Sedan träningsmatcher, träningsläger i värme och sol, Svenska cupen och sen en 30 matcher lång allsvensk resa. Med start hemma på Kopparvallen mot IF Elfsborg och sju månader och ytterligare 28 allsvenska fighter senare skulle den allsvenska serieepilogen ske mot de regerande Svenska mästarna Malmö FF hemma på Kopparvallen
En lång resa.
Och känslan var att det kunde bli en underbar resa...
####
Idag är vi alldeles snart där.
Framme vid den sista omgången av sammanlagt 30 allsvenska matcher och nu på lördag väntar serieepilogen mot de både regerande och nu årsfärska ljusblåa Svenska mästarna Malmö FF hemma på Kopparvallen.
Ett MFF som i år verkligen nått ända fram och fått sväva omkring och andas i en älskad värld helt klädd i himmelsblåa färger och toner.
Mycket har hänt under den 7 månader långa resan. Vi har fått uppleva ofattbar ondska i form av våld och sjukdomen cancer, som med sin grymhet släckt människoliv och efterlämnat en evig sorg hos massor av människor.
En visdom som fått oss alla att inse att fotbollen är ett spel som är litet och obetydligt i jämförelse med ett människolivs betydelse och omfång.
Men vi har också fått uppleva den sköna, trollbindande och fantastiska upplevelse som fotbollen som konstform och underhållning bär med sig och bjuder på.
Men för oss med våra hjärtan knutna till ÅFF så har något mörkt dolt sig strax under ytan under hela det här året.
Oavsett om det glittrat ute på planen så har oron oavbrutet funnits där nånstans omkring oss.
####
Det första kapitlet av motgång nådde oss redan innan den allsvenska premiären. Då vi fick klarhet i att alla satsningar och all positiv framåtanda som genomsyrat vår klubb delvis var uppbyggda med drömmar som saknade bygglov för det luftslott som restes och som hade stora sprickor och hål bakom en fasad varifrån det okontrollerat läckte pengar åt alla håll.
Istället för en gyllene framtid så byggdes det nu upp bergssluttningar av skulder.
Janne Svenssons brallor var inga guldbyxor och även om jag tror att alla ambitioner och målsättningar hos vår styrelse var godhjärtade och absolut välmenande för oss supportrar och Åtvidabergs FF framtid, så kommer man ingenstans idag på bara ambitioner och en god tro.
Man kan inte ro utan åror eller kyssa en flicka som inte ler.
Efter detta inledande och första kapitel i ämnet motgång, så har det utanför planen regelbundet fortsatt att ramla in motgångar och nya tunga uppförsbackar i alla möjliga former av hot, böter, avhopp, plötsliga regeländringar och allmänt strul som fått själva fotbollen att allt för många gånger hamna långt ifrån det egentligen självklara fokusets centrum.
Och dessa motgångar har aldrig velat plana ut eller sina i omfattning.
####
Det har varit en säsong där ÅFF ständigt pendlat i prestation ute på fotbollsplanen.
År 2014 blev ett år där vi aldrig kom riktigt nära topp fem, vilket vi annars högst beundransvärt bitvis lyckades med såväl 2012 som 2013.
Vi nuddade också i år vid skuggorna från bottenstriden när hösten kom till oss. Men lite taktiska justeringar av Swärdh, en temperamentsfull Tom Pettersson som fick fart på liret och självförtroendet utanför vår moderkaka, gjorde att vi aldrig fastnade i den gråa smeten där nere på riktigt allvar.
Om några dagar kommer ögonblicket då det är dags för årets sista inmarsch på Kopparvallen.
En inmarsch och några ögonblick som inte kommer att lämna många ögon och kinder torra eller några känslor och sinnen oberörda.
Det kommer att stunda saknad, farväl, tack för den här tiden, hyllningar och kära återseenden.
En inmarsch som kommer att följas av en tyst minut för en kämpe, en godhjärtad hjälte och en förebild som människa och fotbollsspelare som alldeles för tidigt fått lämna livet och en älskad familj för en motståndare som till sist blev övermäktig.
Klas Ingesson. Så äkta och jordnära att han för alltid kommer att leva kvar inom mig.
Anton Tinnerholm kommer att vara med i tåget av spelare som vandrar ut på planen. Antons resa år 2014 började här hemma mot Elfsborg den sista måndagen i mars och hans resa avslutas också precis som planerat på Kopparvallen.
Men han kommer till Åtvid och Kopparvallen i en motståndarbuss och han kommer att vandra in I "fel" omklädningsrum och äntra planen tillsammans med nya lagkamrater, rik på nya erfarenheter och klädd i Malmö FF mundering.
Anton Tinnerholms resa säsongen 2014 stannade inte vid några kylslagna träningsmatcher, några ekande Svenska cupen matcher, 30 allsvenska omgångar och en målsättning om att kapa ihop mer än 40 poäng och slåss om en placering bättre än som den åttonde bästa i Sverige.
Anton tog en limousin mot helt andra breddgrader.
På samma arena där hans elitkarriär tog fart ska han på lördag ta emot medaljen som Svensk Mästare och få lyfta Lennart Johanssons pokal mot en himmel och en omgivning som under många år var hans fotbollshjärtas hem.
Anton Tinnerholm har sedan sommarens flytt ner till Malmö varit med om fantastiska publikfester som tog hans MFF ända till Champions League och dessa festligheter växte ytterligare i dimension när Anton tillsammans med en annan fornstor ÅFF hjälte, Magnus Eriksson, spelade mot jättelaget Juventus i Turin och mot de Spanska mästarna Atletico Madrid i Madrid och däremellan besegrade Olympiakos hemma i ett kokande Malmö och ett saligt Sverige .
Vilket språng och vilket jättekliv Anton Tinnerhom tagit det här året. Ett kliv rakt in i precis en sån typ av värld som drömmarna kanske handlade om när han lirade knattefotboll eller lattjade omkring med bollen på rasterna ute vid skolgårdens fotbollsplaner eller på planerna hemmavid.
Och jag är säker på att varenda spelare och ledare och hela Kopparvallen unnar honom denna grandiosa framgång och att det bakom de varma applåderna och hyllningarna på lördag inte kommer att vara många ögon torra eller oberörda i den glädje och stolthet och alla varma minnen från hans tid som högerback och spelare i ÅFF.
En annan oförglömlig hjälte som kommer att vandra in på Kopparvallen på lördag är vår egen ikon Kristian Bergström. I skrivande stund vet jag inte om det blir hans sista framträdande som spelare i vår förening. Men jag vet vad jag hoppas på och i så fall är det inte dags för ett tårfyllt farväl ännu.
Med stor sannolikhet blir det däremot Mohammed Abukabaris sista framträdande i vår förening. En fantastisk medmänniska och fotbollsspelare som kommer att saknas oerhört och lämna ett stort tomrum efter sig. Vart Mohammed Abukabari än hamnar så vill jag önska honom lycka till och tacka för allt han bidragit med under sin tid med oss i Åtvidabergs FF.
En annan hjälte som kommer att ta avsked av oss på lördag är Tom Pettersson. En färgstark profil som gjort en kanonhöst i ÅFF som central mittfältare. Nästa adress och utmaning för Tom blir hans barndoms drömklubb IFK Göteborg. Önskar honom lycka till och tackar för en fantastisk höst och tid i ÅFF.
Kanske blir Tom Pettersson den "Glenn" som Blåvitt saknat alldeles för länge.
2014 blir Ricardo Santos hittills främsta år i karriären. Efter 29 omgångar har han producerat hela 16 mål. Därmed så har han lyft sig till den förmåga jag visste fanns inom honom och han har dessutom potential att bli ännu bättre och effektivare än så här. Frågan är dock om vi får se, jubla och njuta mer av den gode Ricardo Santos i vår blåvita tröja framöver.
Med vår ekonomi är det föga troligt och måhända blir Santos framträdande mot MFF också en tack och avskedsföreställning på lördag. Hur som helst låt oss hoppas på att firma Santos// Owoeri bjuder på lite lördagsgodis mot Svenska mästarna i övermorgon.
Östergötlands främsta fotbollsspelare 2013 Daniel Sjölund är fortfarande vår spelare, men förmodligen kommer han inte att vara med på planen när tårar kommer att fukta våra bleka kinder i lördagens tack och adjö föreställning på Kopparvallen.
Sedan det mitt i högsommaren framkom att han skrivit på för IFK Norrköping från 2015, så har ingenting vart sig likt kring vår klart mest lysande stjärna från 2013. När årets första bortaseger kom uppe i Gävle så var han bänkad och Sjölund har aldrig lyckats ta sig in i startelvan efter det.
2015 kommer han tillbaka till Åtvid, då som motståndare och klädd i vår Östgöta rival IFK Norrköpings mundering.
Jag har upplevt smärtan när Tom Skarin, Mats Almgren, Thomas Olsson, Kristian Bergström och Mattias Flodström lämnat oss för att spela och tjänstgöra för Peking. Och nu Daniel Sjölund.
Det har gjort lika jävla ont varenda gång.
####
En seger mot Sveriges i särklass främsta fotbollslag på lördag är årets upplaga av Åtvidabergs FF verkligen väl förunnat av. Något som heller inte är omöjligt om det fokus och den koncentration som saknades senast mot AIK, hittar tillbaka och hamnar rätt från avspark och 90 effektiva minuter framåt.
Bara då och inte annars.
Men jag tror på seger och ett lyckligt slut på säsongen 2014 som i mina ögon är väl godkänd av spelarna och tränarstaben.
Vad som sen händer efter slutsignalen när lamporna släckts, Kopparvallen står öde och tystnaden träder in blir en kamp som handlar om fortsatt överlevnad och en kamp för fortsatt allsvensk existens.
Meningen är ju att Åtvidabergs FF säsongen 2015 ska fira 20-årigt allsvenskt jubileum.
Något som står högst upp på min önskelista att det blir av.
Annars kommer en djup sorg och saknad begravas i mitt hjärta....
/// Allas Broder
