AIK - IFK Göteborg 1-1: Hjalmar Jonsson!
IFK Göteborg har äntligen lyckats spela hem sin första poäng i årets allsvenska och det är svårt att ta en poäng på ett mer dramatiskt sätt. Hjalmar är alltid kung i Göteborg, men idag är han nästan lika stor som Gud.
Årets första poäng är fixad och förhoppningsvis lite välbehövt självförtroende med den. Precis som senast mot Peking så anser jag att Blåvitt var det bättre laget, men med tanke på den sena kvitteringen så är jag ändå ganska nöjd med en poäng.
Första halvleken var till stora delar ett ställningskrig där båda lagen har relativt svårt att få till längre anfall och riktigt farliga lägen. Blåvitts bästa anfallsvapen var djupledslöpningar från Hysén/Söder/Sobra och de två sistnämnda fick varsitt hyfsat läge att göra 1-0 på, där Sobras läge väl var det bättre, men Sobras avslut samtidigt var klart svagare. AIK hade även de ett par chanser, men till största delen kändes de ganska tandlösa i första halvleken.
Andra halvleken startar bra för Blåvitt som kontrollerar och mer eller mindre dominerar matchen. Återigen är det djupledslöpningarna som ger AIK problem, tyvärr finns dock inte killerinstinkten där hos våra anfallare, speciellt inte hos Robin som tyvärr verkar ha riktigt dåligt självförtroende just nu. Blåvitts bästa läge att göra 1-0 har också just Robin, Tobbe får en djupledsboll från Haglund och spelar från sin position till vänster om målet in bollen mot Robin som dock inte hinner fram, frågan är dock om han hade nått bollen om han glidtacklat?
I anfallet efter Robins läge så är det istället AIK som tar ledningen. Nyinbyte Engblom blir fri och kan efter en mycket fin bollmottagning dunka in 1-0. Frågan är dock om målet skulle godkänts då Engblom låg i en mycket misstänkt offsideposition, dock är offsiden så hårfin att det måste vara omöjligt för domaren att avgöra.
Efter målet så tappar tyvärr Blåvitt en del av sitt spel (ett återkommande tema den här säsongen, mer om det snart) och lyckas väl inte få till den där massiva pressen som jag satt och hoppades på. När klockan tickade över 90 så hade jag nästan gett upp hoppet, men så kom då kvitteringen. En frispark skickas på vinst och förlust mot Turina i AIK-målet och denna lyckas inte få tag i bollen, tack för det Stiller! Bollen dimper ner i straffområdet och letar sig fram till Hjalmar Jonsson som från en meter dunkar in bollen i nättaket.
Tankar efter matchen:
- Vi har fortsatt stora problem med att förvandla vårt spelövertag till mål. Ett mål per match duger inte och det är bara att hoppas att Tobbe, Robin och de andra får ordning på avsluten snart.
- Återigen tappar vi alltså mycket av vårt spel efter att ha släppt in ett mål, det känns som att det tar 10 minuter för Blåvitt att vakna efter varje mål bakåt, det är något som Micke och Magnus behöver jobba på för detta är ett återkommande tema som hängt med från lägret i Spanien och framåt.
- AIK-klacken höll upp en banderoll om att de ville dö på norra stå och försökte därefter begå kollektivt självmord genom att bränna ner sin läktare…
- Varför inträffar dessa självmordsförsök alltid mot oss, är det så läskigt att möta Blåvitt att gaisare och gnagare helt ger upp allt hopp och tar den lätta vägen ut?
- Kul för DMK att få hoppa in, hos honom och Sam Larsson vilar Blåvitts framtid, var så säkra.
- Offensiva fasta har gett oss två mål på två matcher och ändå känner jag att vi har mycket potential att förbättra oss på det området.
- Logi missar lite vid målet, men var i övrigt riktigt stabil. Hans plats i startelvan känns mer och mer stabil.
- Sana går in och tar chansen, startar han inte mot ÖSK så är det väldigt konstigt. Hans passningsspel och bollkänsla är något utöver det vanliga.
Vi som är från Göteborg åker aldrig hem med sorg!
