Bristol City - Nottingham0 - 0
AIK - IFK Göteborg 3-1
Blåvitt förlorade med 3-1 borta mot AIK efter en bedrövlig insats. Matchen var givetvis väldigt speciell med tanke på Ivan Turinas bortgång, men det ursäktar inte det dåliga spelet från de Blåvita.
Inramningen för matchen var som alla vet väldigt speciell i och med Ivan Turinas bortgång. Ceremonin var fin och värdig och det glädjer mig att samtliga tillresta verkar ha respekterat den tysta minuten och övriga hyllningar till Turina.
När matchen väl var igång var det redan från start tydligt att hemmalaget var det bättre för dagen. Blåvitt hamnade för långt ner i sin press och AIK kunde mest stå och spela runt bollen utan några som helst bekymmer. En kvart in i matchen hade AIK hunnit med att bränna ett riktigt bra läge där Danielsson skött och Alvbåge gjorde en bra räddning. Det var då domare Johannesson steg in i handlingen och inom loppet av ett par minuter gav AIK två straffar. Den andra straffen är enligt mig solklar, den första var möjligen något tveksam. Goitom slog den första straffen lågt mot en stolpen, då var Alvbåge med och kunde rädda Blåvitt ytterligare en gång. Den andra straffen tog Majstorovic och han skött stenhårt i ribban.
Fem minuter efter de missade straffarna var det dags igen, den här gången var det Blåvitt som fick straff i en situation som var relativt lik AIK:s första straff. Personligen anser jag att vår straff, precis som AIK:s första, var något tveksam. Haglund stegade fram och skött straffen mitt i mål vilket visade sig vara en bra taktik då AIK:s keeper chansade åt ena sidan. Blåvitt hade alltså tagit ledningen efter 23 minuters spel och det var minst sagt ganska orättvist.
Glädjen blev tyvärr inte särskilt långvarig då AIK efter ledningsmålet återigen tog över spelet och efter en halvtimmes spel satt kvitteringen. Mutumba tog sig runt på vänsterkanten (mycket bra gjort av honom, mindre lyckat av Adam och Gerzic) och spelade bollen snett bakåt till Igboananike som skött in 1-1, helt otagbart för Alvbåge.
I halvtid kände jag mig väldigt nöjd med 1-1 och hoppades att Blåvitt (som så många gånger tidigare i år) skulle komma ut stärkta i andra halvlek, så blev dock inte fallet. AIK fortsatte kontrollera spelet och endast fyra minuter in i andra halvlek kom 2-1. Bahoui skickade in ett inlägg från höger som nådde fram till Borges som drog till på ett tillslag och fick in bollen vi första stolpen. Alvbåge tvingades till en snabb sidledsförflyttning, men faktum är att en målvakt inte bör släppa in det skottet.
Efter målet hade AIK ganska bra kontroll i 10-15 minuter innan Blåvitt alltmer började äta sig in i matchen och skapa längre anfall. Just när jag satt och hoppades på en tung slutforcering kom så spiken i kistan när AIK gjorde 3-1 genom Mutumba. Målet kan bara beskrivas som en ren målvaktstavla då Alvbåge slänger sig åt ett håll och helt missbedömer bollbanan vilket gör att han inte når bollen.
Efter Mutumbas mål var det som om luften gick ur matchen och Blåvitt var egentligen aldrig nära någon reducering. Sammantaget gör AIK sin bästa insats i år (i alla fall i de matcher jag sett dem) och Blåvitt gör sin i särklass sämsta match i år och kanske den sämsta sedan Gefle borta förra sommaren.
Statistik (Blåvitts siffror först)
Bollinnehav: 43-57
Skott: 4-16
Skott på mål: 3-11
Hörnor: 2-6
Publik: 24 211