AIK vann krystat borta mot Örgryte
Den andra gruppspelsmatchen i cupen slutade med en 0-1-bortavinst till Gnaget efter ett självmål av Abdul Razak.
”Det ska pressas högt” sade ett AIK som såg ut att shapea sig igenom en 0-1-ledning i andra halvlek.
”Det ska bli offensivt och fartfyllt” sade ett AIK som såg förvirrade och osäkra ut i sista tredjedelen.
”Vi ska vinna cupen” sade ett AIK som haltar sig igenom Superettanmotstånd.
I en annan ände av Sverige, i samma grupp, hittar vi ett Kalmar som kvalade för att hålla sig kvar i Allsvenskan. Hur ser det ut för ett sådant krislag? 3-0 mot Örgryte och 5-0 mot J-Södra.
Intryck från matchen
Otieno fortsätter att visa upp sig och bidrar med en otrolig löpkapacitet längs vänsterkanten. Han kommer även fram till inläggschanser och idag blev det mål av det, med viss hjälp av Örgrytes Razak. Otieno utmanar och söker sig konstant till inläggslägen, men han behöver jobba på att få inläggen till rätt adress. Det var lite för många bollar som slogs in i boxen på chans bara för att inläggsläget fanns tillgängligt för honom.
Silva spelade i en tia-roll bakom Goitom och gjorde det bra. När Silva får fria tyglar släpande bakom en anfallare kan han visa sina kvaliteter. Han serverade även fram en perfekt boll till Asani som borde ha gjort mål runt minut 26. Ibland ser dock Silva lite loj och nonchalant ut och tappar bollen lite väl enkelt, men jag tror absolut att han kan skina om skadorna håller sig borta.
Mittfältet i AIK är något av ett mysterium. Vi har Allsvenskans bästa högerfot i Larsson och den bästa vänsterfoten i Ofori. Ändå droppar Larsson ned bredvid mittbackarna i uppspelen. Vi tappar en otrolig edge som skulle vara nyttig längre fram i banan. Något positivt är att Ofori fick spela sin första match från start och spelfördelade långa bollar, både höga och låga, till båda kanterna. Hade AIK haft båda dessa mittfältsstjärnor lite högre upp i banan, i uppspelsfasen, hade vi gjort det svårt för motståndarna. Då gäller det att även ha offensiva spelare som springer rätt.
Robin Tihi är 17 år och tog sig an Per Karlsson-rollen alldeles utmärkt. Han har ett flyt med bollen som mittbackar sällan har. Det känns inte mittbacks-trubbigt när han ska vårda bollen. Han har fortfarande en del att jobba på i beslutsfattandet, men det kommer med åren och speltiden. Vad är det mest anmärkningsvärda? Tihi har fortfarande inget A-lagskontrakt.
Örgryte sparkade på Ofori mer än de sparkade på bollen.
”AIK:s Ultras menar väl, nu maskerar vi oss av hälsoskäl. Frihet för ultras är slutmålet, tack Wuhan för kryphålet.” Samtidigt som de hade på sig sjukhuskläder och munskydd. Årets banderoll.
På måndag 9 mars möter vi Kalmar i en direkt avgörande match om kvartsfinalplatsen. I slutändan snubblar AIK även igenom den kampen också, men oron, den ligger där och gror.
Vad tycker ni om matchen? Diskutera gärna i kommentarerna.
Följ även min patetiska twitter @martinaghassi.
Örgryte IS – AIK 0-1 (0-1)
Razak, (självmål, 32)
