AIK - Mjällby1 - 0
AIK på lite stadigare mark
Efter söndagens möte med Mjällby är känslan att vi börjar se hur Mikkjal Thomassen vill att AIK ska spela och det är ett spel som liknar det AIK vigenom åren lärt oss att känna igen. Disciplin i försvarsspelet över hela planen. Hög press på motståndarna och samlat när laget hamnar lågt.
Ett Norling-likt AIK
Uppställningsmässigt såg laget Norlingskt ut med en 5-3-2 alternativt 3-5-2-formation. Edh och Modesto fick ta hand om wingbackpositionerna. I det centrala förvaret startade Thycho, Sotte och BTH och här är känslan att Thomassen hittat rätt. Både Edh (så länge han var kvar på planen) och Rui (återigen målskytt) skötte kanterna mycket bra och där bak var det modigt men rätt att ställa Milosevic åt sidan. Sotte var bäst på plan i sin roll som det sammanhållande navet i trebackslinjen.
En allvarlig fråga finns dock att ställa kring laguttagningen. Nu med Besirovic avstängd kändes det upplagt för Faraj men Mikkjal valde Ayari. Frågan är varför. Taha är definitivt inte ett bra komplement till Pittas. Här behövs någon som är starkare och kan skapa ytor för Iannis genom att vara en target som kan hålla ifrån sig motståndare och hålla i/täcka boll. Här borde Faraj vara ett klart första val. Långt före Ayari och även före Besirovic när han nu blir uttagningsbar till nästa match. Jag skulle även ha valt Guidetti före Ayari som mer ser ut som en ytterforward då han alltsom oftast söker sig ut på en kant.
Petningen av Omar Faraj föder en del tankar. Transferfönstret är öppet och det spekuleras av naturliga skäl till höger och vänster. Det har cirkulerat en del rykten om att den gode Omar skulle vara på väg bort och om så är fallet känns petningen inte orimlig. Det märkliga är att sportchef Berntsen i dagarna tydligt dementerat Faraj-ryktena och då blir ifrågasättandet av petningen högst rimlig igen. Nå, man kanske ändå ska ge vår tränare att det lag han ställde på planen tog sin andra raka seger - vilket inte skett sedan i april.
Fin hög press i första halvlek
Under söndagens första halvlek satte AIK ganska konsekvent press högt upp. Mjällby hade tydliga svårigheter att spela sig ur nämnda press och AIK kunde gång efter annan återerövra bollen. Ett återerövringsspel som AIK dessvärre hade svårt att riktigt profitera på. Trots att man tryckte ner blekingarna djupt under långa stunder ville inte de där riktigt öppna målchanserna komma. Bästa läget kom knappa halvtimmen in i matchen när Thychosen hittade Modesto vars inlägg landade hos Celina som - likt många gånger förr - inte lyckades hålla ner bollen utan sköt tydlig över.
De större målchanserna var det istället Mjällby som skapade. En stolpträff på en kontring och en redigt trasslig situation framför Nordfeldt som AIK med viss möda lyckade städa undan. Intrycket totalt efter 45 minuter var ändå att såg ett AIK som såg lika defensivt organiserat som under Norlings tid och som även dominerade i det offensiva spelet.
Mjällby ryckte upp sig - då gjorde AIK mål
Det var nog många som tänkte att Mjällby hade pratat i paus om hur att jobba sig ur AIK:s höga press. Om så var fallet var det nog ett snack i onödan då AIK ganska direkt föll lägre i andra halvlek. Det kändes lite som att man bjöd in blekingarna i matchen då de tilläts ha en hel del boll på AIK:s planhalva. Ironiskt nog var det just då - när Mjällby spelmässigt kommit tillbaka in i matchen som segermålet föll. Det var heller inte vilket mål som helst. En briljant chip av Saletros till Modesto som slet sig loss från sin bevakning och pardonlöst bombade in 1-0 ribba in bakom en chanslös Noel Törnqvist.
Efter målet fortsatte Mjällby att anfalla och skapade en del lägen. Den i år rätt utskällde Kristoffer Nordfeldt tvingades till några fina ingripanden och ett par högklassiga räddninger. Inte minst reflexen på en hård nick från en meters håll. Annars blev det inte särskilt ofta farligt kring AIK-målet. Hände det var det i samband med fasta situationer och på just defensiva fasta finns det en del att korrigera för Mikkjal Thomassen.
Ungefär halvvägs in i halvleken flyttade AIK upp spelet en del och hade ett par fina bud på ytterligare mål. Saletros sköt ett hårt skott utifrån som Törnqvist med en hel del möda tippade i stolpen och Pittas hade ett fint läge men avslutet var ganska svagt. Pittas målform verkar ha ebbat ut vilket kan ses som lite oroande.
Efter ett antal byten gjordes en del rockader där Björnström blev wingback i ett rakt byte istället för Edh - hoppas innerligt att det var en säkerhetsåtgärd - och Modesto blev forward när Thomassen valde att säkra bakåt och ta ut Ayari och sätta in Milosevic. Mjällby vaskade fram en sista chans på övertid men nog såg det ut som om Nordfeldt hade bra koll på nicken som tog i stolpen - möjligt att han till och med var på den.
På lite säkrare mark
Eftermiddagens seger var högst välbehövlig då AIK nu befinner sig på hyggligt stadig mark med sju poäng ner till Värnamo som för närvarande innehar kvalplatsen. Någonstans mellan 30 och 34 poäng har historiskt sett räckt för att slippa kvala. Till 30 har AIK idag bara fyra poäng och följdakligen ytterligare fyra till till 34. Det är farligt att ta ut något i förskott men jag har svårt att tro att AIK inte ska lyckas skrapa ihop sju-åtta poäng till på de återstående tolv matcherna. Inte minst nu när Thomassen tycks ha stängt igen de där svängdörrarna vi sett i försvaret tidigare i år.
