AIK - Hammarby
Årets derby på Nationalarenan
Årets största match för oss svartgula supportrar väntar under söndagen då det är dags för det sista derbyt för säsongen. Det är mot Hammarby och på förhand en slags light version av höstderbyt 2018.
Det är nästan så att man som AIK-supporter får nypa sig i armen. Att man går runt och väntar på att vakna ur denna nattsömn för att återgå till Henning Bergs AIK. Men här och nu står AIK som ligans formstarkaste lag, en solid defensiv och knackar på dörren för en topp 3 placering. Även om söndagens derby inte är avgörande om det blir europaspel nästa år får mötet ses som kulmen mot det.
Europaspel ja, det är möjligt. Det har nästan gått så långt som att ifall AIK missar top 3 kommer fansen se det som en besvikelse. Mikkjal Thomassen har kommit in med storm i klubben och har på kort tid gett klubben en framtidstro och något stort att drömma om. Det är i stort sett samma trupp som i våras, men där och då var det en trupp med blicken mot marken och uttalanden som signalerade frustration och illojalitet mot dåvarande tränaren Henning Berg. Nu med denna färöiska tränare vid rodret har spelarna fått sig en örfil men också energi. Mikkjal Thomassen räds inte att skälla ut laget och uttrycka sitt missnöje, ex som senast med ett nedsläckt omklädningsrum och fullständigt koka av ilska mot spelarna. Något som jag kan älska, dock inte för att leka boss och auktoritär, utan för att som spelare ibland vakna till. Ibland kanske inte tavlan med formationsändringar är lösning på problemet. Det är svårt att minnas en tränare som så tyldigt gett en injektion på det här viset i AIK.
På söndag står som sagt Hammarby på andra sidan. Ett lag som också genomgått en förändring där Kim Hellberg är i full fart att bygga en maskin. Kanske inte det offensiva Billborn-bajen som fansen drömmer sig tillbaka till, utan ett lag med solid defensiv och högt bollinnehav. Målskörden har varit okej, men södermalmsklubben är svårbesegrad. Även på bortaplan har klubben lyft sig som tidigare år varit Hammarbys svaghet.
På startfältet gissar jag att Thomassen inte kommer göra några större chansningar. Pittas kommer fortsatt få dra ett slitjobb med understöd från Saletros och Onni. Den tredje offensiva pjäsen kan vara något oviss även om Celina får ses som favorit att starta. Han har lyft sig tidigare i dessa derbymatcher. Bajen går ofta via sin höger kant med Pinas och framförallt Bazoumana Touré där Mads kommer få göra ett slitjobb och förmodligen inte följa med allt för högt upp i anfallen.
Backlinjen är dock oklar. Tankarna tar mig tillbaka till säsongen 2012 där AIK stod med 4 mittbackar som togs ut och in i startelvan (Milosevic, Pertan, Backman och Majstorovic). Ett lyxproblem med andra ord. Då spelade AIK med 2 mittbackar gentemot 3 i nuläget. Milosevic gick ut med att morgondagen kan bli hans sista derby, men oavsett tror jag Thomassen vill ha kaptenen på banan. Alex är en derbyspelare och har sett riktigt bra ut sen Mikkjals intåg. Spåkulan säger Milo, Sotte och Ben som ryggrad imorgon.
Kollar vi på historiken är AIK och Hammarby jämna sen de grönvita kom tillbaka i Allsvenskan 2015. Hemmaplansfördelen är oerhört tung om vi kollar på möten i Allsvenskan. AIK har inte vunnit på 3Arena (tidigare Tele2 Arena) sedan 2020. Hammarby har inte vunnit på jordgubben sedan 2017 i allsvenska möten. Morgondagen talar där med för de svarrtgula om man gillar denna typ av statistik.
Vinner vi imorgon kommer klubben koka av hybris och en typ av odödlighet kommer infinna sig. Jag kan se scenariot av att AIK vinner, även om krysset luktar starkt på förhand.
