En oväntad matchhjälte
Det väntade ett klassikermöte när AIK skulle ställas mot IFK Göteborg och matchen slutade i 2-1 seger efter Benjamin Tiedemann Hansens sena avgörande i den 97:e matchminuten.
Formation- och positionsbyte
Startelvan släpptes timmen innan matchstart och man i vanlig ordning gör sin övning att på egen hand lägga pusslet kring hur elvan faktiskt kommer att se ut i praktiken. Utfallet blev en klassisk AIK-formation i form av 4-4-2 vilket också innebar ett formationsbyte i jämförelse med hur Mikkjal brukar ställa upp laget, trots en större flexibilitet i praktiken vilket vi erfarit tidigare.
Något som däremot förvånade var att Bersant Celina som vanligtvis huserar till vänster på mittfältet och Dino Besirovic som trivs i de centrala ytorna, hade skiftat position. Långt in i matchen försökte man förstå varför just detta byte gjordes till den här matchen och min amatörmässiga slutsats landar i att Mikkjal utifrån ett offensivt perspektiv ville ersätta Saletros egenskaper på ett naturligt sätt. Detta medförde dock andra problem vilket vi kommer till senare.
Matchens inledning
Första delen av den inledande halvleken blev rätt intetsägande. På förhand förutspåddes en instensiv matchbild, vilket också blev fallet när bägge lagen gjorde sitt för att kontrollera matchbilden. Få inslag av något spelmässigt övertag eller några tydliga målchanser men till slut skulle AIK:s ledningsmål komma. Efter ett numera välkänt långt inkast av vår danska kantspringare Thychosen landade bollen hos Edh som kom till avslut gånger två och via Besirovic kunde det andra avslutet styras in lågt till höger om Blåvitts målvakt.
Den klassiska klyschan att ”mål förändrar matcher” blev ett faktum efter ledningsmålet. Även om AIK hade en skaplig kontroll på matchen så började hemmalaget ta fler initiativ, utan att få fast bollen på offensiv planhalva.
Obalans
Det sena avbräcket på grund av Saletros sjukdom resulterade i positionsbyten, vilket vi berört tidigare, men även en del spelmässiga förändringar. Uppbyggnadsfasen skulle nu i stället skötas av ersättaren Celina som många gånger i princip hamnade i linje med backlinjen, med andra ord en väldigt låg utgångspunkt. Detta i kombination med att mittfältskollega Lamine Fanne höll sin naturliga position gjorde att avståendet mellan mittfältet och för dagen anfallsduon blev enorm. Den initiala tanken var nog att Besirovic skulle vandra in centralt i just den ”lediga” ytan men när bollinnehavet skiftar mellan lagen så pass ofta blir den växlingen ännu svårare.
Med tanke på att AIK också ställde upp med både Guidetti och Pittas försökte man sätta anfallsduon i spel i ett tidigt skede men det blev ofta ett halvdant försökt som inte resulterade i något i offensiv väg.
Avsaknaden av nyckelspelarna
Nog för att Anton Saletros och Sotirios Papagiannopoulos kanske är de två som symboliserar dagens AIK bäst var avsaknaden av dessa två märkbar. Dels har den förstnämnde med sitt ledarskap ute på gräsmattan visat vilken riktning laget ska ta, nämligen framåt. I perioder där laget hamnat i lite lägre positioner har Saletros tagit initiativ och väldiga långa löpningar som inte bara genererar i bollvinster utan skickar även en signal till övriga medspelare. Den rollen kan tyvärr inte en spelare som Celina axla. Samtidigt har ”Sotte” tillsammans med sina mittbackskollegor utstrålat en trygghet när motståndarlagen trycker in bollen i straffområdet. Å andra sidan vill jag ge ett plus för kapten Milosevics insats då han står för ett par avgörande aktioner under kvällens match.
Detta blir extra märkbart under den andra halvleken när hemmalaget inledde sin forceringsfas som till slut också innebar ett kvitteringsmål.
Matchen var däremot inte slut där. En sista chans för AIK skulle komma och efter en snabbt igångsatt frispark kunde Celina hitta Tiedemann Hansen som nickar in det avgörande målet i den 97:e matchminuten. Europaplatsen lever i allra högsta grad och man har allt i egna händer när det återstår tre matcher kvar av årets Allsvenska.
Vad tyckte ni om matchen? Tror ni att AIK tar en Europaplats?
