Al-Hakim gjorde fel, men vilket ansvar har Affane?
Hösten är en galen fotbollstid i Sverige. När serierna går in i sitt slutskede handlar det om liv och död för många lag, och då tycks det plötsligt som om alla medel är tillåtna. Det betyder att kraven på domarna ökar, men hur är det med spelarnas ansvar? Mycket ilska riktades under söndagen mot domaren när Falkenbergs Erik Pärsson kastade sig in i Gefles målvakt, som gick ut, skadad.
Mohammed Al-Hakim blir samma dag kallad oduglig på sociala medier när IFK Göteborg får en felaktig frispark dömd till sin fördel. Förseelsen sker en meter utanför straffområdet, och många i Elfsborg anser att situationen inte ens borde ha varit värd en frispark.
Men är det verkligen Adam Ladebäck (rättskipare mellan Gefle och Falkenberg) och Al-Hakim som ska hängas?
Hur är det med Erik Pärssons ansvar? Är satsningen med kropp mot August Strömbergs huvud och axel verkligen nödvändig? Är det rimligt att skylla på att det sker i stridens hetta eller att det alltid uppstår tumult runt målet på inlägg och hörnor?
Om denna händelse hade ägt rum i ishockey hade tveklöst matchstraff delats ut. Nu blev det inte ens gult kort, på en vårdslös satsning som antagligen sätter Strömberg ur spel för resten av säsongen och som tvingar Gefle IF att starta med förstaårssenioren Viktor Frodig.
Vilket är Blåvitts Amin Affanes ansvar? Sportreportrar säger att Affane är smart som slår bollen lite för långt ifrån sig, som i sin tur lockar motståndarna att bryta … Affane vet att en tackling kommer att komma och han vet dessutom exakt när han ska slänga sig för att det hela ska se ut som en vårdslös brytning. Han passar också på att göra en tempofylld dykning in i straffområdet som för ett otränat domaröga (jag tyckte också att det var straff när det hela inträffade) ser ut som en solklar straffspark.
Men är verkligen Affane smart och Al-Hakim oduglig?
Har vi inte i själva verket att göra med ett brott mot fotbollens grundläggande regler om fair play? I så fall är inte Al-Hakim mer oduglig än en domare som beslutar att häkta en oskyldig gärningsman på grund av att alla indicier pekar åt det hållet.
Hösten är en galen tid i Fotbollssverige. När viktiga poäng står på spel är det lockande att skapa en brottsplats av något som egentligen är det, och det är lockande att utföra tvivelaktiga aktioner och låtsas som om det är en del av spelet.
Men båda besluten är fusk, och ska kallas för fusk och brott mot fotbollens idé. Där ligger den huvudsakliga storyn. Inte i domarnas eventuella fel. I dessa två fall har domarna bara varit godtrogna och inget annat. De har litat på spelarna. Det, och bara det, var en miss.
