Aldrig nånsin komma ner igen...
Morgonen som nyss mötte mig under promenaden med hundarna genom ett Mjällby som ännu sov gott, bar på en tydlig prägel av ovälkommen och elak kyla, luften kändes råkall och himlen grinade surt mot mig i dissiga toner av grått.
Nu känns det dock betydligt bättre i den goa husvärmen, en mugg Löfbergs lila, några mackor och de sköna tonerna från ÅFF- Åtvids år i hörlurarna, suddade genast bort minnet av kylan, fick samtidigt fart på adrenalinet och nu är det fullt fokus på eftermiddagens begivenhet som står i centrum för så gott som allt som räknas.
Någon resa upp mot fotbollens Mecka för den historiska hemmapremiären på ett ruggigt flott upprustat Kopparvallen, blir det inte för mig. Långfredagen hamnade på min lott att knega, kunde dock varit betydligt värre än den enorma besvikelse jag känt ända sen den bittra sanningen vigdes för mig, jag kan i alla fall följa matchen via Canal + från soffan i mitt hem, dock 330 kilometer från händelsernas verkliga centrum på Kopparvallen där jag allra helst velat vara en dag som den här.
Man kan inte få allt.
I drömmarna log jag nöjt om minst en poäng skulle lyckas bärgas hem från premiären på Behrn Arena.
När drömmarna blommat färdigt och verkligheten slog upp sina portar på vid gavel hade de blåvita hjältarna fixat hem alla de tre så vackra, sköna och välkomna poängen.
Åtvidabergs FF snodde med sig en triumfartad seger hem till Östergötland och sitt lilla jag i Åtvid.
En skön smällkaramell som vi njutit av under några minnesvärda dagar.
Jag får aldrig nog av den fantastiska bedrift som ligger bakom det faktum att en så liten, och i jämförelse med så oändligt många andra fotbollslag, fattig kommun och ett fotbollslag med jämförelsevis så små resurser och smal budget, ändå så har Åtvidabergs FF lyckats ta sig ända upp i gräddan av fotbolls Sverige för att stångas med de allra största klubbarna i vårt avlånga land.
Denna bedrift är ju så fantastiskt stor, att mina ord inte ens har en suck av chans att lyfta fram och försöka beskriva hur enormt gigantiskt och känslomässigt stort, allt det här med ÅFF är i den verkliga verklighetens dagsljus och i sanningens sanna jag.
Åtvidabergs FF visar att ingenting är omöjligt.
Absolut ingenting.
För varje andetag som en klubb av Åtvidabergs FF storlek lyckas förmå dra in och andas ut, i den här stora allsvenska världen, i den tid av idag som styrs ännu mer av pengars kusliga makt och egensinniga begär, bakom dessa andetag finns ett mirakel så stort att den prestationen i sig vore värd någon sorts bragdmedalj eller utmärkelse av större karaktär.
Första kapitlet av årets allsvenska rysare slutade alltså lyckligt, många långa kapitel återstår innan vi kan se slutet på den här allsvenska rysaren, som bjöd flera spektakulära sensationer och överraskningar, knappt hann den röda mattan rullas bort och scenen öppnas förrän det drog igång med favoritfall och odds som sköt i höjden, som säkert fick en del tippare att slicka sig om munnen.
I eftermiddag väntar en historisk sjuttonde allsvensk premiär på Kopparvallen i Åtvidaberg. Ett snyggt och stiligt upprustat Kopparvallen i nytt format och utseende står redo att bereda plats för publiken som kommit för att bevittna de allsvenska serieledarnas kamp mot de grönsvarta makrillarna från Göteborg, GAIS.
Vädret som utlovats snackar inte högtryck eller värmebölja, sånt spelar förhoppningsvis mindre roll när det vankas högtidlig allsvensk premiär i klassiska Åtvidaberg.
Värmer sen spelet fullt ut utefter det vägvinnande koncept vi älskar att skåda, äger all den briljans och magi rum i eftermiddag som vi vet finns och bor i den här generationen av ÅFF, då räcker en enkel mundering och ett par solbrillor långt denna långfredags eftermiddag.
Dopade känslor tinar upp det mesta.
Dessutom väntas det sex bussar med "goa gubbar" från Göteborg med stolta GAIS :are, som säkert kommer att höras och höja stämningen rejält.
Allsvenskan glöder.
Vill aldrig nånsin komma ner igen.
Eftermiddagens motståndare GAIS gjorde en riktigt stark fjolårssäsong och siktar såklart på att förnya eller rent av putsa till denna ståtliga bedrift ytterligare det här året, då laget förstärkts och GAIS supportrarna vädrar naturligtvis morgonluft och andas optimism inför framtiden och kampen för att vara nummer ett i hemstaden.
Alexander Axén har fått mycket positivt cred för sitt jobb hos Makrillarna, en snabb titt på årets trupp han förfogar över, vittnar om en hel del intressant spetskompetens, främst offensivt.
Richard Ekundes eleganta och vägvinnande försvarsspel i ÅFF dressen lever kvar som ett fint minne, idag är det ingen av oss som gråter, eller kanske rent av blir förvånade, om Richard Ekunde får svårt att hålla byxor och hakan uppe i återkomsten på Kopparvallen.
Åtvidabergs FF i 2012 års kostym gömmer på en behaglig balans av ovärderlig rutin och fullt av nyfiken och sprallig talang, som bara väntar på att explodera och visa hela världen sina 800 grader.
Dagens match mot GAIS är inget som helst undantag i den utmaning som vi lever med i allsvenskan, det blir ruskigt tufft, det kommer att göra ont och mjölksyran kommer förmodligen närvara mellan varven.
Vidskepelse och skrockfullt beteende har vi sett ytterligare prov på under veckan med Henrik Gustavsson.
Själv har jag en far boende inne i min barndomsstad Sölvesborg som för några sedan firade en ÅFF seger med en liten whiskey som sällskap. Kan samtidigt tala om att det finns inte så värst många levande själar varken i Sölvesborg eller Mjällby att fira en gudomligt skön ÅFF triumf tillsammans med.
Nåväl, efter min fars högtidliga firande med en aptitretande liten whiskey, så vann också ÅFF kommande match, och vips så fann han en vidskeplig tråd han inte kunde släppa iväg.
Därför har han envist fortsatt fira ÅFF triumfer med denna lilla salut för sig själv.
År 2009 och 2011 gick ju som ni vet på vatten, farsans whiskey gick som smör i solsken och jag hörde inte honom klaga en enda gång.
År 2012 började också med att han under högtidliga ritualer och former fick skruva upp en ny flaska och fira återkomsten med några nya droppar av vidskepelse.
Återstår om mormor senare i eftermiddag uppe på Sunnebovägen i Åtvid, får den höga äran att fira ännu en ÅFF triumf med en liten, liten stänk med whiskey till farsan som idag är på plats i Mecka..
Traditioner är ju till för att följas...
/// Allas broder
