Alla föds ljusblå: Klara Svensson
Klara Svensson, Sveriges främsta boxare, berättar hur hon i sin egen karriär inspireras av den himmelsblå sfär som är Malmö FF.
Jag jobbade extra i MFF-shoppen på Kulan när jag var 20 år gammal. Jag hade vid det laget vunnit silver på senior-VM i boxning och tyckte helt ärligt att det var lite skämmigt att JAG skulle stå och sälja dessa killars halsdukar. Borde inte någon vilja köpa min liksom?
Bortskämda jävlar.. De har säkert folk som tvättar strumporna åt dom medan de laddar om för nästa träningspass med lite FIFA 2000 och serverad lunch.
Det är lätt att både förundras och avundas den himmelsblå sfären som fyller Malmö stad.
Till skillnad från ren avund så är sanningen den att jag inspirerades av detta. Denna känsla bara ett hemmalag eller en hemmaboxare kan väcka hos hemmapubliken.
Det känns i luften när det är hemmamatch. En strömliknande energi spänner från Möllan till lilla torg, med riktning mot Pildammarna. Malmö dränks i färg och flaggor. Det finns inga inbördes drabbningar oss mellan som Gnaget och Djurgården. Vi har ett hjärta, en stolthet, en färg, och den är vackert himmelskt ljusblå.
Malmö sträcker på sig under dessa krispiga kvällar när vi samlas på stadion. Värmen och kärleken till sporten skyler stadens övriga stök. Vi är ett, en stad, ett lag.
Vi behöver detta, kanske nu mer än någonsin. Jag får hopp om mänskligheten kvällar som dessa. När malmöbor som bor i motsatta riktningar, med olika ursprung samlas här för den gemensamma kärleken till fotbollen och till vårt lag.
Fotboll behövs, sport behövs. När krig och rädsla råder behöver vi få hoppa upp och jubla, skrika, vara glada. Vi behöver superhjältar, när politiker står för motsatsen. Vi behöver vinna allsvenskan. Vi behöver se henne simma snabbast. Vi behöver se honom försvara sin EM titel i boxning.
Vad sport gör med ett samhälle är inte enbart hälsofrämjande. Den lär oss inte bara att kommunicera i lag, kämpa i motvind och räkna till trettio när vi stretchar.
Sport är vår mun mot mun när vi kämpar efter syre.
När den himmelsblå flaggan vajar i skyn ler jag och fylls av värme, trots att någon stackars sate får tvätta svettiga ljusblå fotbollsstrumpor.
