Allsvenska bottenstriden - Vilka åker ur?
Nu är två tredjedelar av säsongen spelad, vilket innebär att det är 10 matcher kvar (9 för vissa när detta skrivs klart), det är nu det avgörs. Inte minst bottenstriden är både jämn, oförutsägbar och härligt höstigt ångestladdad. Det är upplagt för regniga planer, snedstudsar, felaktiga domslut och besvikelser överlag. Det finns något vackert med kniven mot strupen atmosfären, för mig är detta en av de viktigaste beståndsdelarna i sporten, fotboll på lika villkor- ingen går säker!
Till att börja med måste man bestämma vilka lag som ingår i bottenstriden? Jag har valt att helt ologiskt dra streck vid plats 11 som just nu IFK Göteborg innehar. Även om det bara skiljer 3 poäng upp till Häcken så kunde det lika gärna vara ett avgrundsdjup däremellan. Detta innebar att lagen nedanför plats 11 kommer göra upp om de allsvenska platserna under hösten. Låt oss börja med IFK som på många sätt har precis en sådan säsong som andas nedflyttning. Storklubb, förväntningar, dyra värvningar, skandaler utanför planen (Kolbeinn) svag styrelse och ledning samt en tro att någonstans kommer det ordna sig- dom andra är för dåliga. Jag är allvarligt oroad för Göteborgs framtid. Retoriken från klubbordföranden känns helt verklighetsfrånvänd och sjukdomsinsikten verkar saknas, finns också en trötthet på den gläfsande tränare Mikael Stahres ”jag är en vinnare” aura som mer skadar än gör nytta. Nu handlar det om att sätta defensiven, rätt spelare på rätt plats och att inse att man behöver slåss oerhört hårt för varje poäng. Glöm Europa, glöm heliga kor (Bjärsmyr/Svensson etc.)- upp med bollen på Marcus Berg, vidare till Thern/Sana etc. och skapa tryck. Men framförallt behöver man ena gruppen med en tro att detta går att lösa, det är för mycket uppgivenhet i attityden och mentaliteten – det finns potential och varför inte kasta in några av de lovande unga spelare som klubben har? Dahlqvist, Ambroz eller Wilhelmsson, dessa är respektlösa och bär inte samma historiska tyngd och ansvar utan går in och kör- kan vara en delfaktor till att frigöra denna potential. Det finns fortfarande starka karaktärer som Marcus Berg att bygga laget kring, och spelare för spelare finns det hopp- nu behöver man "gilla läget" vilket jag tror blir oerhört svårt för göteborgarna. Defensiven är nummer 1, där måste blödningen stoppas och det snabbt- alldeles för enkla mål och för lätt att skapa tryck på IFK just nu. Matchen ikväll mot Kalmar är oerhört viktig, och det är ju ändå sjukt att man utifrån har svårt att se att laget löser en poäng...
Östersund har vi egentligen avhandlat om även om man sprattlar till genom Blair Turgott och anställer gamla norska stortränare, till och med får hjälp av fotbollsklenoden Lagerbäck så känns detta kört. Kanske är det just detta som talar till deras fördel, någonstans har man allt att vinna sista 10 matcherna. Överlevnad är en bonus vilket rent mentalt kan vara avgörande i jämförelse med t.ex. IFK Göteborg. Har svårt att se några riktiga hot förutom Turgott och tycker att centrallinjen är för dålig. Har aldrig förstått storheten i Noah Sonko Sundberg och om han skall leda backlinjen så ser jag inte detta hända. Ett innermittfält som mot Örebro av Colkett och Dosis- skrämmer absolut ingen, dessutom kan laget enligt mig en klar spelidé offensivt. Förlusten mot Djurgården var nog spiken i kistan för lagets eventuella hopp om allsvensk plats, skillnaden är liksom för stor på för många håll. Underskattning och eventuella poäng på hemmaplan kan vara några halmstrån för Per Joar Hansen, eller kanske att just tränaren är meriterad, men kan han koka soppa på spik?
Degerfors är laget som alla vurmar för och med sin värmländska charm och känslan för svunna tider vill man att laget skall klara sig kvar. Frågan är dock om laget likt Östersund har ett tillräckligt bra material- både på planen och tränarbänken? Det jag sett av laget känns rätt så naivt och öppet, småtrevligt att titta på men inte alls så stabilt som t.ex. HBK defensivt. Känslan är att laget kommer släppa in minst 2 mål varje match, då brukar man få problem. Oliver Ekroth och Sean Sabetkar är fina namn och Ekroth har väldigt trevlig passningsfot men när det går lite snabbare få man problem över hela planen. Apropå tränarfrågan så vet jag inte om man har någon plan B? Edvardsen och Djurdjic är offensiva hot men blir för isolerade och mer individuella hot än en del i en fungerade metodisk offensiv. Man behöver ta poäng i sina kommande hemmamatcher och hela orten behöver ställa sig bakom, för i ärlighetens namn har man gjort det bra som ens är i allsvenskan. Engagemanget, höstig tung gräshemmaplan och en eventuell form toppad Djurdjic är faktorer som kan leda till allsvenskt spel även 2022.
Det finns något ocharmigt charmigt med Örebro ändå. Man är lite allsvenskans Udinese, ett lag som väldigt få utanför hemstaden verkar bry sig om och ganska långt ifrån stjärnglans och Saint Tropez. Samtidigt finns det något fint i det, en mindre stad som har höga ambitioner och vill utmana men som mestadels hamnar i mellanmjölksland. Kanske är det inget fel i det, och kanske borde man vara mer öppna och realistiska i sin svansföring- att det är bra gjort att vara i allsvenskans mitt/undre del och inte tro att man är något annat?
Med detta sagt har det inte varit en bar säsong för laget i år och just nu ligger man näst sist. Tabellen ljuger inte. Går man igenom laget så är det lite likt IFK Göteborg en känsla av ”kyrkogård” eller konstgjord andning klimat över hela truppen. Den fräschör som Jake Larsson tidigare stod för och nu även Dennis Collander verkar inte riktigt räcka till poäng. Namn som Gerzic, Mårtensson, Walker, Almebäck och Broberg får i alla fall inte min kroppsbehåring att resa sig… Det känns trött och håglöst ut. Med värvningar av Besara och Hamad skulle man ”utmana igen”- men min upplevelse är mer… Jaha? Jag tror att organisationen och klubben ÖSK behöver göra om hela sin profilering och röda tråd att gå tillbaka till grunderna, sedan finna en väg att tro på som skapar engagemang och tro, just nu är det mer än lång väntan på att man skall trilla ur vilket laget egentligen är för bra för. Tycker man skall kika på Kalmar och hitta sin egna identitet- vilka är ÖSK? Mitt tips är att laget löser allsvensk plats via kval, men att möta ett hungrigt superettan lag med massvis av energi och allt att vinna mentalitet kan bli tufft att städa av för närkingarna.
Mjällby är det laget jag är minst orolig för. Man har gjort sig av med Järdler och tagit in Anders Torstensson vilket av det jag sett inneburit en återgång till det som är mer ”Mjällbys DNA” än tidigare. Även tidigare stornamn som Juan Robledo finns på plats och signalen från spelet är att man är svåra att göra mål på och att åka många lag kommer få kämpa hårt för att ta poäng av laget under sista delen av säsongen. Man har spelare för ett eget offensivt spel men laget känns mindre naivt och hämmat av egna spelfilosofibetänkligheter än tidigare, rakare och mer realistiska just nu. Bra tränarbyte och kan man få fart med Sam Johnson och Jacob Bergström så har man en härlig Kennet Andersson- Igor Kolyvanov (Smal 90- tals referens) som kommer ge poäng under hösten. Vinsten mot Elfsborg gav de signaler jag behövde, Mjällby klarar sig kvar i år. Har alltid tyckt om lagets trupp byggnad med lite olika scoutingfynd lokalt blandat med väldigt olokalt, när den mixen sitter så har man en stabil defensiv kryddat med spelartyper som ”löser” det offensiva.
Likt Mjällby är man väl egentligen inte oroad för Halmstad BK? Laget känns för solitt defensivt och har ett så stabilt och tydligt grundspel att man egentligen borde vara säkra. Men laget har en oroväckande trend, inte minst offensivt har man stannat av och frågan är om Haglund kan få fart på lagets sista tredjedel? Boman, Antonsson och Sadat är i mitt tycke för svagt för allsvenskan. Boman har passerat zenit och Karim Sadat är en superettan spelare som kan blixtra till men ändå inte tillräckligt stabil för leverans över hel säsong. Förväntningarna var nog större från klubbens sida på firma Boman- Antonsson men trots 5 mål av Antonsson så behöver nog den siffran nästan dubblas för att jag skall vara lugn inför hösten. Jags er nämligen inte att någon annan skall göra målen… ”Ante” Johansson och company löser defensiven och Al-Ammari är en fin talang på mitten, men nu krävs det att de unga lokala spelarna som får mycket speltid faktiskt tar chansen även offensivt. Från min sida finns det tveksamheter kring Magnus Haglund, för mig står han lite för den på många sätt tråkiga tränarkarusell med Lennartsson, Alm, Nanne och Roland Nilsson m.fl. som kuskar omkring på olika uppdrag i decennium utan speciellt mycket nytänk eller anpassning till ett eget offensivt spel som över tid genererar poäng samt förmåga att få ut max av spelarmaterialets olika personligheter och färger. Kan såklart ha fel men här behöver Haglund bevisa att han faktiskt kan lotsa laget till nytt kontrakt, så pass bra skall man vara. Känns lite som luften gått ur laget och det vet vi sedan tidigare att om man ”checkar” ut för tidigt så blir man omsprungna underifrån trots att man varit stabila fram till slutspurten. Nu har man helt plötsligt allt att förlora… Knepigt det där med idrottspsykologi ändå. Som Percy N brukar säga "fram med bröstet och visa att du är framgångsrik pojk".
Slutligen är det tight och skiljer inte speciellt många poäng mellan succe och fiasko, vilket kvällstidningar sällan är sena att trycka i fetstil. Kanske blir det en tjurrusning av något av lagen upp till säker mark men det mest troliga är att minst två av dessa lag ryker. Mitt tips är Östersund och Degerfors, vilket är ert?
