Allsvenskan enligt Walter #14: Toppen, mitten och botten
Allsvenskan 2023 är numera segmenterad, och det går nästan med säkerhet att urskilja de stora dragen ur höstens sluttabell. Under tiden händer dock saker som vi inte riktigt hade förväntat oss. Dion Krasniqi pumpar in ångest i hela Göteborg, och Mjällby AIF maler ner mäktiga Malmö FF på bortaplan.
De tre grupperna
Nästa omgång tar Allsvenskan halvtid, och vi ska då summera samtliga lags insatser hittills. Till dess kan vi nöja oss med att konstatera att serien har satt sig på ett tydligt sätt, och att tre uppenbara grupper av lag har formats; titelutmanarna, mittenlagen och bottengruppen. Det är givetvis möjligt att det under de sista 16 omgångarna av serien kommer att ske vissa förändringar även i dessa grupper, sannolikt kommer något eller några lag byta tillhörighet (något av mittenlagen skulle kunna blanda sig i kampen om Europaplatser, och ett lag i denna grupp kan möjligtvis även - med lite otur och dålig form - flyta ner mot botten). I stora drag är det dock tydligt ungefär hur Allsvenskan 2023 kommer att sluta.
Titelutmanarna
IF Elfsborg, Malmö FF, BK Häcken och Djurgårdens IF. Visst, det skiljer potentiellt sett 11 poäng mellan Elfsborg och Djurgården efter 15 spelade matcher, men samtliga av dessa lag har ändå en rimlig chans på seriesegern.
Mittenlagen
Halmstads BK, Kalmar FF, IFK Norrköping, Mjällby AIF, IF Brommapojkarna och Hammarby IF. Det krävs sannolikt bara ca fyra vinster för samtliga av dessa lag för att klara nytt allsvenskt kontrakt, och samtidigt är vägen upp till tredjeplatsen ganska lång. För mittenlagen kan det ändå bli fråga om en ganska bekväm höstsäsong under vilken det finns goda möjligheter att bygga trupp inför nästa säsong.
Bottengruppen
IFK Värnamo, IK Sirius, Degerfors IF, AIK, IFK Göteborg och Varbergs BoIS. Jag har tidigare sagt att Värnamo är för bra för att åka ur, och det håller jag fast vid. Faktum är att laget faktiskt har förtjänat avsevärt mycket fler poäng än vad som hittills spelat in. För Sirius och Degerfors kan det gå lite hur som helst, och framförallt Degerfors löper givetvis stor risk att vara något av seriens tre sämsta lag när hösten är färdigspelad.
Ända sedan i våras har jag tyckt att AIK har mycket bättre förutsättningar för att rädda sin säsong än vad som gäller för Göteborg. Jag ser inte någon anledning att ändra mig nu. Visserligen trodde jag faktiskt på att Andreas Brännström skulle få möjlighet att vända på steken, men även Henning Berg lär givetvis ha förmågan att prestera, och nyförvärven hittills känns trygga, stabila och välavvägda.
När det gäller Göteborg vet jag faktiskt inte. Inte någon gång sedan tillsättningen har Askou gett mig känslan av att han har stenkoll på läget. Faktum är att det verkar vara lite oklart om AC Horsens överhuvudtaget ville behålla den danske tränaren efter nedflyttningen från Superligan i våras. Horsens verkar i varje fall inte vara särskilt besvikna över att ersätta honom med Joakim Persson, tidigare tränare för ett lag som Göteborg med all tydlighet måste ha bakom sig i årets allsvenska tabell. Askou har dessutom i princip lika stor erfarenhet av att åka ur fotbollsserier, som att vinna framgångar i dem. Vad gäller Blåvitts nyförvärv kan dessa givetvis inte utvärderas ännu, men det står klart att t.ex. AIK har plockat in spelare med helt annan karaktär.
Sammantaget är det svårt att komma ifrån att den absoluta bottenstriden, som det ser ut just nu, kan bli en kamp mellan Degerfors, Göteborg och Varberg. I den kampen har lagen helt olika förutsättningar. Jag skulle dock inte vilja byta plats med Göteborgsspelarna, eftersom de spelar under en press som helt saknar motsvarighet hos de andra bottenkollegorna. Jag räknar med att Göteborg behöver ytterligare 24 poäng (dvs. totalt 32 poäng) för att undvika nedflyttning eller kval. Det innebär att laget måste vinna varannan återstående match. Upp till bevis Askou!
Vibbar från 1990
En egentligen ganska tråkig, men likväl nödvändig, iakttagelse är att samtliga matcher i omgång 14 - så när som på IF Elfsborgs bortakross mot Kalmar FF - slutade 1-2. Det är närmast osannolikt, och doftar extremt mycket av Sveriges VM-sommar 1990. I all pretentiös analys, så tycker jag att detta är väldigt värt att nämna.
Matchavgörare
Det finns många sätt att bedöma en spelares prestationer och kvalitet. Det går inte heller att snacka bort t.ex. Bénie Traoré som, innan sin olyckliga frånvaro, givetvis har varit en av seriens bästa spelare. Å andra sidan är det en sak att pumpa in poäng i, låt säga ett BK Häcken - som vinner sina matcher med 5-6 mål, och en helt annan sak att göra en avgörande skillnad i utsatta lägen. På något sätt uppskattar jag den senare egenskapen ännu mer. Jag vet att en sådan som Traoré även gör matchavgörande mål, men om någon från omgång 14 ska hyllas sådär lite extra så är det givetvis Dion Krasniqi i Varbergs BoIS. Två mål i 12-poängsmatchen på Gamla Ullevi, och en otroligt viktig seger för laget. Det är såklart sådana mål som är värt någonting, och de trumfar givetvis också ett äkta hattrick i en i övrigt betydelselös match.
Veckans…
Fullträff: Mjällby AIF. För något år sedan förklarade Mjällby att laget förberedde sig inför den säsongens bortamatch mot Malmö FF genom att träna på Strandvallen och spela publikljud från Eleda Stadion högt i högtalarna. Jag vet inte om uppladdningen inför årets match var liknande, men det är klart att den respektlöshet som Mjällby uppvisade - och enbart det faktumet att laget förmådde hämta tre poäng på Sveriges svåraste spelplats måste hyllas. Det är något med Mjällby som är otroligt obehagligt för motståndarna. Det är fråga om den typen av fotboll som sätter laget i absolut främsta rummet och som Henriks Rydströms moderna teorier ännu inte har lyckats knäcka. Mjällby lyckas inte alltid, men när de gör det är det nästan alltid väldigt imponerande.
Besvikelse: Kalmar FF. Det är så svårt att veta vad man ska förvänta sig av Kalmar. Det är visserligen inga konstigheter - en ny ung tränare, i delar en förändrad trupp och en tanke om att bygga ett lag på sikt. En förening som Kalmar kan inte, och ska inte, förvänta sig genomgående topprestationer och en konstant tätkänning. Matchen mot IF Elfsborg, allsvenskans just nu bästa lag, var dessutom jämn fram till det att Ricardo Friedrich visades ut. Det är få lag som orkar stå upp mot en målvaktsutvisning och två självmål, men oaktat allt detta så är 0-4 på hemmaplan alltid och för evigt ett stort fiasko.
