Allsvenskan enligt Walter #15: Om BK Häckens chanser och Blåvitts risker
Allsvenskan 2023 är till hälften färdigspelad, och särskilt många större överraskningar - sett till nuvarande tabelläge - har vi inte bjudits på. IFK Göteborg sticker givetvis ut, och kommer sannolikt att göra det under en längre tid framöver. Det väntar en mörk höst på Kamratgården. På Karlberg kan AIK dock se fram mot en ljusare sensommar.
Bottentrio?
Jag har tidigare spekulerat i att AIK:s bottenplacering varken är direkt förtjänt eller särskilt trolig att laget behåller på sikt. AIK har, efter sommarens aktiviteter, spetsat med kvalitet både på och utanför planen, och jag skulle bli uppriktigt överraskad om säsongen slutar i något annat än en mittenplacering. Omgång 15 blev dessutom en lyckoträff för laget. Mjällby AIF, IK Sirius, IFK Värnamo och IF Brommapojkarna är också – rent tabellmässigt – potentiella bottenlag. Samtliga av dessa har dock kvalitet nog för att undvika de tre sista placeringarna.
Det är därför svårt att komma till någon annan slutsats än att kampen om det allsvenska kontraktet på allvar kommer att stå mellan Varbergs BoIS, Degerfors IF och IFK Göteborg. För många kanske en (1) poäng i Borås framstår som något av en styrkedemonstration av Göteborg, men faktum är att det inte är tillräckligt. Göteborg måste sannolikt vinna hälften av de kvarstående matcherna, och vid en genomgång spelschemat betraktar jag Blåvitt som favorit i endast fyra, på sin höjd, fem matcher. Det är oklart om tränare Jens Berthel Askou har tillräcklig förmåga för att leda skeppet i hamn, och det känns dessutom inte givet att sommarnyförvärven verkligen kommer att göra någon direkt skillnad. I takt med att skadelistan förkortas kommer Göteborgs trupp att framstå som tillräcklig för att lösa kontraktet, men om prestationer som den mot IF Elfsborg framöver endast betalar sig med en (1) poäng kommer de hittills ihopskrapade nio poängen inte vara tillräckliga.
Räddningsplankan för Blåvitt kan givetvis vara Varberg eller Degerfors. Varberg har haft en snurrig sommar, och poäng hemma mot AIK kändes nästan nödvändigt. Nu väntar i stället en tuff bortamatch mot Kalmar FF. Vad gäller Degerfors så finns det knappt några ursäkter. En rad nyförvärv, inte minst sådana som syftar till att skapa defensiv stabilitet (Bergqvist och Mårtensson), men knappast samma utdelning ännu som under säsongen 2022. Inte ens på hemmaplan presterar Degerfors, och 0–3 hemma mot Sirius luktar nedflyttning lång väg.
De inbördes placeringarna kan givetvis debatteras, men att det nog blir fråga om en tydlig bottentrio känns ganska klart. Göteborg har en sista chans att ändra min uppfattning om detta. För detta krävs både vinst och prestation under den kommande hemmamatchen mot Halmstad BK.
BK Häcken
Det känns viktigt att sätta saker och ting i perspektiv. Häcken är – för första gången någonsin – regerande svenska mästare och kommer i veckan kvalificera sig till kommande kvalomgång i Champions League. Häcken säljer spelare för belopp som få svenska klubbar ens kan drömma om, har en enormt stabil ekonomi, en fin och alldeles ändamålsenlig arena och en spelartrupp fylld av kvalitet. Inför omgång 15 låg Häcken (i en något haltande tabell) på tredje plats.
Ändå fanns där en känsla av att det inte riktigt är Häckens säsong, och att ballongen på något sätt har börjat tappa luft. Spelet har inte flutit lika smidigt som under förra säsongen, och viktiga (poäng)spelare har lämnat eller kommer snart att lämna Hisingen. Efter 90 spelade minuter på hemmaplan mot IF Brommapojkarna var den känslan förstärkt.
Per Mathias Høgmo hade dessförinnan valt att byta in nyförvärvet Amor Layouni. Det har ryktats länge om Layounis flytt till Häcken, men jag har nästan avfärdat det som en osannolik värvning. Under alla åren som Layouni verkat i skymundan – främst i norsk fotboll – och hans namn dykt upp i diverse notiser har jag betraktat honom som en spelare som aldrig kommer att lyfta. Det är oklart vad som legat till grund för min bedömning, men jag måste erkänna att värvningen kändes mycket svag i förhållande till flyktande getingar som Olden Larsen, Jeremejeff och snart Traoré. En sammanfattning av omgång 15 är givetvis inte en plats för utvärdering av Häckens Layouni-värvning, det kan tidigast ske i november. Det går dock inte att komma ifrån att två mål på övertid, tre poäng in på kontot och bara en poäng från serieledarna IF Elfsborg vittnar om en del. Jag skulle därför inte bli överraskad om Häcken accelererar in hösten och återigen på allvar blir att räkna med. Jag kan inte heller utesluta att Layouni spelar mer än enbart en biroll i detta. Kanske just bara för att jag på förhand räknade ut honom.
Veckans…
Fullträff: Mads Thychosen. Två matcher och två mål för den erfarne men fortfarande ganska unga danska försvararen. Det är givetvis exakt vad AIK behöver, och i kombination med en Anton Salétros som också kommer in och gör skillnad direkt så kan det antas att hösten blir ganska bekväm i Solna.
Besvikelse: Malmö FF. Orättvist? Absolut! En förlust mot Djurgårdens IF på Tele2 Arena kan hända även den bästa. Det är till och med möjligt för ett topplag att tappa två matcher i rad, utan att det behöver betyda det minsta. Lägg till en ganska hög rotation av spelare som av olika anledningar har anslutit eller inte är disponibla, och Malmö bör inte känna någon oro. Jag är ändå lite besviken. På något sätt känns det som att den till många delar Rydströmpräglade magin som svävade kring Malmö under inledningen av säsongen har avtagit. Det var såklart bara en illusion, och drömmen att gå obesegrade genom serien var givetvis aldrig verklig. Ändå, känslan då var att Malmö kunde vara på väg mot något stort. Känslan nu är att Malmö fortfarande är favorit, men att man kommer att få slita för att vinna. Någonting har hänt – men det är väl i och för sig inte så konstigt.
