Allsvenskan enligt Walter #18: Jämförelsen med Allsvenskan 2022
Vissa lag överpresterar rejält i år i förhållande till Allsvenskan 2022, och andra lag har en motsatt utveckling. En jämförelse med förra säsongen indikerar att ganska få av de allsvenska lagen gör en bättre säsong i år. Vad säger det om den kommande utvecklingen? Dessutom, vad är Henning Bergs största förtjänst som AIK-tränare hittills?
Den årsrelativa allsvenska tabellen
Det finns många sätt att sätta perspektiv på ett allsvenskt lags prestationer. Givetvis kan det vara av intresse att jämföra t.ex. lagets tabellposition med de ekonomiska förutsättningarna. Dessutom förväntar vi oss att de s.k. storlagen, och de traditionsfyllda fotbollsklubbarna, generellt sett presterar bättre än mindre föreningar med tomma prisskåp och tunn historia.
För egen del intresseras jag av de allsvenska lagens utveckling på medellång sikt och av resultatjämförelser mellan säsongerna. Ett lags prestationer jämfört med föregående säsong ger många gånger – men inte alltid – en god indikation på i vilken riktning laget rör sig. Förra säsongens tabell är också det enda som varje lag har att utgå ifrån när en ny säsong påbörjas.
Omgång 18 är en perfekt jämförelsetidpunkt, och nedan följer en redogörelse av de allsvenska lagens resultatmässiga prestationer i förhållande till poängskörden efter omgång 18 säsongen 2022; en slags utvecklingskurvetabell.
1. IF Elfsborg, plus 19 p
2. Malmö FF, plus 8 p
3. IFK Norrköping, plus 8 p
4. Degerfors IF, plus 5 p
5. IFK Värnamo, plus 4 p
6. BK Häcken, samma poäng
7. Kalmar FF, minus 1 p
8. Mjällby AIF, minus 2 p
9. Djurgårdens IF, minus 4 p
10. IK Sirius, minus 8 p
11. Varbergs BoIS, minus 8 p
12. Hammarby IF, minus 11 p
13. AIK, minus 14 p
14. IFK Göteborg, minus 17 p
Halmstad BK (Superettan)
IF Brommapojkarna (Superettan)
Tabellen föranleder några intressanta iakttagelser. Enbart fem lag gör hittills en poängmässigt bättre säsong i år än vad som gällde för år 2022. Den absoluta merparten av lagen har därmed samlat färre poäng i år. Föga överraskande är Elfsborg den stora ”överpresteraren”, och har nästan dubblat sin poängskörd i år. De tre stora förlorarna är inte heller några överraskningar: Hammarby, AIK och Göteborg.
Om vi använder förra årets säsong som måttstock kan vi också konstatera att vissa lag som vi kanske inte riktigt har blivit särskilt imponerade av ändå gör hyfsat bra säsonger. Häcken har exakt samma poäng som vid samma tidpunkt förra året, och vi vet ju alla hur den säsongen föll ut. Vad gäller Kalmar och Mjällby missar de förra årets resultat endast med något eller några poäng. På liknande sätt kan vi se att både Värnamo och Degerfors presterar bättre än ”förväntat”, och det är goda nyheter för båda lagen som åtminstone siktar på ett nytt allsvenskt kontrakt.
Varje säsong lever sannerligen sitt eget liv, och tabellerna kommer likt ett dragspel vara mer eller mindre utdragna. En rimlig utgångspunkt för ett normalt allsvenskt lag (som inte genomför en dundersatsning, eller tvärtom förlorar en hel trupp) bör vara att i vart fall toppa föregående års resultat. Som det ser ut nu så är det sannolikt bara hälften av lagen som kan klara av det. För t.ex. Göteborg ser det till och med ut som att laget i år kan få svårt att nå 2022 års omgång 18-resultat även efter 30 omgångar.
Veckans…
Fullträff: Henning Berg. Det snackas om förändrade taktiska dispositioner och nya varianter på fasta situationer. Det kan inte heller bortses från de truppförändringar som skett i AIK. Enligt min mening har den främsta effekten av Henning Bergs inträde ändå varit att AIK återigen ser ut som AIK. Tunga, jobbiga och kaxiga. Stundtals kändes det som att vårens AIK var oerhört bekväma att möta. Även om söndagens motståndare Kalmar FF var tunga i benen efter de senaste veckornas matchande kan jag nog lova att samtliga av de rödvita spelarna kände sig allt annat än just bekväma på Guldfågeln Arena.
Besvikelse: Den tidigare haltande tabellen. Även om det känns jäkligt skönt att antalet spelade matcher äntligen har jämnats ut kände jag en orimligt stor besvikelse när jag insåg att det spelades två matcher färre denna helg än en normal allsvensk omgång. Visst var det något som saknades, och det är nästan som att det var fråga om en försmak till den totala höstdepressionen som inträder när Allsvenskan på riktigt är färdigspelad. Nåväl, det är långt kvar dit.
