Allsvenskan enligt Walter #20: Om Oliver Berg (givetvis) och lite annat
BK Häcken imponerar och AIK gör oss besvikna. Samtidigt upplever Oliver Berg-klubbarna Djurgårdens IF och Malmö FF ganska skilda säsonger, men även långt in i augusti är det svårt att veta om Djurgårdens och Malmös allsvenska år 2023 blir en framgång eller motgång. Det är små marginaler som gäller för de stora svenska klubbarna.
Bosses år
Det har snackats en del om det på sistone – inte minst när det stod klart att Oliver Berg lämnar Djurgårdens IF för Malmö FF – men det finns skäl att understryka igen: betyget för Djurgårdens värvningar under säsongen 2023 är inget annat än totalt underkänt. För Bosse Anderssons del rör det sig sannolikt om det sämsta halvåret i sportchefskarriären.
Inför säsongen presenterade Djurgården ett antal nyförvärv, närmare bestämt Carlos Moros Gracia, Oliver Berg, Jacob Bergström, Wilmer Odefalk, Theo Bergvall, Lucas Bergvall, Philip Rolke och Oskar Fallenius.
Berg, Bergström och Odefalk har samtliga redan lämnat klubben (permanent). Vad gäller Moros Gracia förutsätter jag att han inte spelar i Djurgården länge till, och enligt rykten är den känslan korrekt. Theo Bergvall och Philip Rolke har inte fått någon speltid alls. Lucas Bergvall och Oskar Fallenius har i Allsvenskan hittills skrapat ihop sammanlagt 2 poäng (1 mål och 1 assist av Fallenius).
Det som är mest iögonfallande är att exemplen Moro Gracia och Berg har visat sig inte överhuvudtaget passa in DIF-modellen och det sätt som laget vill spela. Det kan knappast varit en överraskning för Djurgårdsledarna vilka spelartyper som hämtades in, och det var dessutom fråga om prestigevärvningar.
I sommar har Jacob Une Larsson återanslutit från Grekland och dessutom har Rami Kaib, Felix Vá, Musa Gurbanli, Noel Milleskog och Samuel Dahl värvats. Kaib har inledningsvis inte imponerat, och såväl Vá som Gurbanli har lämnat ett ganska slätt intryck hittills. När det gäller Gurbanli var dessutom orden från Bosse Andersson – i samband med kontraktsskrivningen – ganska stora: ”Jakten på en kompetent utpräglad 9:a får anses vara fullbordad”. Av detta har vi hittills inte sett något. Milleskog och Dahl kom direkt från Superettan och har inte gjort bort sig, men inte heller lyft Djurgården på något sätt.
Vi ska inte slutligt bedöma Djurgårdens säsong innan 30 matcher har spelats, men känslan just nu är att säsongen 2024 får bli något av en omstart för laget med titelambitioner. Samma sak gäller för Bosse Andersson. Å andra sidan – det räcker egentligen endast med tre, fyra supermatcher för Lucas Bergvall, några mål och någon assist, ett bud på upp emot tresiffriga miljoner, och helt plötsligt så har Djurgården gjort sin bästa transfersäsong någonsin.
Henrik Rydströms Malmö FF
När Henrik Rydström lämnade IK Sirius för Kalmar FF blev det tydligt att han är en tränare som mycket, mycket mer än gärna sätter snabb prägel på sin trupp. I den delen är Rydström anno 2023 oförändrad. Luttrade Malmö FF-supportrar, som för ett halvår sedan var beredda att ge Henrik Rydström i vart fall en säsong för att ”ställa in siktet” börjar säkerligen mer och mer fundera på om inte snabb avkastning bör krävas.
Även om utflödet av Malmöspelare under året har varit högt kan det nästan med säkerhet sägas att Rydström har fått in det som han har pekat på. Kronjuvelen levererades igår – den gamla parhästen Oliver Berg. I övrigt har Rydström varit högst involverad i värvningarna av Anton Tinnerholm, Derek Cornelius, Taha Ali, Gabriel Busanello, Stefano Vecchia, Otto Rosengren, Sebastian Jörgensen och Lasse Berg Johnsen. Även om Malmö givetvis aldrig kunde tacka nej till Pontus Jansson, så verkar det också, på både Rydström och Jansson, som att den matchningen var i princip klar redan långt innan övergången blev officiell.
Sammantaget – i det trekejsarslag som Allsvenskan har utvecklats till kan jag se i princip lika möjligheter att Malmö slutligen placeras som etta, tvåa eller trea. Med hänsyn till den utveckling som har skett har jag dock svårt att se att någon skulle betrakta en tredjeplats som en framgång. Succén för Henrik Rydström under hans första säsong som Malmötränare är därmed avhängig en förstaplats, och kanske eventuellt en andraplats, i årets allsvenska. Det har han själv bäddad för med sin envishet på transfermarknaden.
Veckans:
Fullträff: BK Häcken. Visst, de båda kamratföreningarna från Göteborg och Norrköping tog starka segrar i omgång 20. Så som matcherna såg ut kunde de dock lika gärna ha förlorat. Samma sak gäller kanske för Häcken, men vad avser just Hisingslaget så blir jag bara så jäkla imponerad hela tiden. Allsvenska toppspelare försvinner, laget kaosar sig ut ur Champions League-kvalet – och ändå står Häcken där i slutet av augusti och ser ut att vara en mycket, mycket god kandidat till SM-guldet. I sådana lägen är vinst efter ett motståndarsjälvmål i minut 95 snarare en styrka än en svaghet.
Besvikelse: AIK, givetvis. Trodde man inte ändå att laget hade hittat någon form av flyt, och att de i vart fall inte längre skulle framstå sådär håglösa och rädda som under våren? I en sådan situation känns det nästan än mer nedslående att bevittna förlusten mot IFK Norrköping. Jag tycker inte att AIK på något sätt var värdelösa, och de kunde mycket väl ha lett med mer än ett mål efter en kvart. Slutsatsen efter matchen var ändå att de aldrig var riktigt nära. Jag vet inte riktigt vad Henning Berg ska göra – men jag tänker att det på allvar måste börja göra ont att möta AIK!
