Allsvenskan enligt Walter #21: Blåvitt, Gnaget och en massa mål
De kan knappast andas ut, men IFK Göteborg och AIK är definitivt på rätt väg i respektive klubbs räddningsaktion. Sannolikt får de båda jättarna slåss med två andra lag om att undvika kvalplatsen. Och om det känns som att inte så mycket är så skoj just nu, så kan vi alltid glädja oss åt massor av allsvenska mål.
Gott hopp i Göteborg och Solna
Det är knappast oväntat att både IFK Göteborg och AIK har lyckats passera strecken och nu – i vart fall tillfälligt – befinner sig på trygg mark. Stora satsningar på nya spelare och ledare, och ett i grunden enormt intresse och supporterskap kring klubbarna medför att det snarast vore en katastrof om inte någon form av poängmässig reaktion inträffade nu under tidig höst. Så som det brukar vara när en större klubb ligger risigt till så kan det mycket väl bli både Göteborgs och AIK:s räddning att konkurrenterna helt enkelt inte räcker till. För Varbergs BoIS och Degerfors IF ser det otroligt mörkt ut, och jag har svårt att se hur dessa lag ska spela allsvensk fotboll nästa år. IK Sirius är däremot ett fint och välspelande lag. Sett till målchanser kändes måndagens förlust mot Malmö FF inte helt rättvis. Möjligtvis står kampen om kvalplatsen mellan just Göteborg, AIK och Sirius. Jag tror dessutom att ett av de tre 26-poänglagen kommer att blandas in, och jag tror inte att det blir IFK Värnamo.
En annan sak – är det inte nästan uppseendeväckande hur ett resultat styr våra omdömen om en fotbollsmatch och om ett lags prestation? Framförallt reagerar jag väldigt starkt när detta gäller även för de som agerar experter i t.ex. TV-sändningar. Jag vill egentligen inte på något sätt förringa Göteborgs insats mot BK Häcken i helgen. Vinst med 4–2 mot ett av Sveriges bästa fotbollslag, och dessutom i ett stadsderby, kan aldrig bortses från. Redan i paus hyllades dock Blåvitt för sin insats, och jag kan sakna lite nyanser. För alla oss som såg matchen stod det nog ändå klart att första halvleken mellan Göteborg och Häcken i vart fall måste benämnas som jämn. Till detta kommer att Häcken hade god kontroll på bollen de flesta av halvlekens 45 minuter, att Göteborg gjorde mål på i princip samtliga målchanser, att Häcken slarvade något enormt i eget straffområde och att Häcken dessutom missade såväl ett friläge som en straff. Det går som sagt aldrig att bortse från ett bra resultat – men visst kan man kräva att rapporteringen från matchen på ett lite bättre sätt speglar verkligheten. Det var faktiskt inte fråga om att Göteborg – i någon annan del förutom målkolumnen – överträffade sin motståndare.
Målsvenskan
Målsnittet i omgång 21 för samtliga matcher landade på imponerande 3,9 mål per match. I samtliga matcher förutom IFK Värnamo–Halmstad BK gjorde något av lagen 3 mål. Deniz Hümmet, Musa Gurbanli, Marcus Berg och Ioannis Pittas gjorde samtliga två mål vardera. I stunder då höstmörkret så sakta börjar bli närvarande, och vi inser att svensk fotboll (på såväl landslags- som klubbnivå) ligger en bit bakom den europeiska toppen är det kanske lämpligt att gripa efter lite halmstrån. Det gläder givetvis de flesta att många allsvenska matcher för närvarande är både målglada och spännande. Jag kan inte heller tänka mig att särskilt många säsonger har varit så pass oklara som den nuvarande, när det gäller att förutspå den slutgiltiga toppen och botten. Allsvenskan är sannerligen rolig - glöm inte bort det.
Veckans:
Fullträff: Deniz Hümmet. I tuff konkurrens med övriga tvåmålsskyttar är Hümmet ändå den som satte störst avtryck. Avsaknaden av Mileta Rajovics (på sistone obefintliga) målskytte varade i ca två dygn för Kalmar FF. Sedan klev Deniz Hümmet fram och visade varför det är orimligt att han fått så begränsat med speltid under våren. För Kalmars del kan Rajovic-försäljningen därmed bli en dubbel lyckoträff, både på planen och på banken.
Besvikelse: Varbergs BoIS. Har humlan som hittills vägrat sluta flyga till sist gett upp? Formen känns allt annat än god. Visserligen kunde några centimeter vid den tidiga stolpträffen i bortamatchen mot AIK ha föranlett en annan utgång i den matchen, men det känns ändå som att Varberg på något sätt har förlikat sig med sin framtid som superettalag. Hur ska man annars tolka försäljningarna av den tunga kvartetten Eliton Júnior, Luke Le Roux, Jon Birkfeldt och Oliver Stanisic?
