Allsvenskan enligt Walter #23: Mållinje, europaspel och formtopp
Summeringen av Allsvenskans omgång 23 låter sig inte göras utan att Djurgården och Edvardsen hyllas, att Sirius ifrågasätts och inte minst: att mållinjesteknologi införs.
Mållinjesteknologi
Ibland lider man av ett antal dagar förflyter mellan match och text – det är redan så många som hinner uppmärksamma en viss fråga, vilket också medför att frågan i sig kan kännas mindre aktuell och relevant. En fråga som dock aldrig kan bli inaktuell eller irrelevant är den som illustreras genom domare Kristoffer Karlssons bedömning av Kalmar FF:s kvittering borta mot IFK Norrköping.
Fakta är att bollen hade passerat mållinjen med ett par decimeter. Det finns vissa förmildrande omständigheter som ofta nämns i sammanhang som dessa, exempelvis att målvakt och andra spelare täcker den assisterande domarens synvinkel, eller att huvuddomaren omöjligen kan döma mål om han inte rent faktiskt ser att bollen är inne. Det är väl i och för sig i viss mån sant. Det är inte alltid jag instämmer i kritiken angående den svenska domarkåren, men i ett avseende känns den dock ganska befogad. Avsaknaden av känsla och spelförståelse bryter ofta igenom. När jag betraktar Kristoffer Karlssons positionering vid det aktuella målet (som inte går att direkt ifrågasätta) så inser jag med tydlighet att han måste kunnat se Oscar Jansson hantera bollen med sina händer, någonstans i magtrakten. Han måste också ha sett Jansson ligga i en vinkel rakt in i målet i förhållande till mållinjen. Dessutom måste han ha sett att Oscar Janssons knän, som rimligtvis är placerade under magen, även de befann sig innanför mållinjen eller i vart fall på densamma. Jag påstår inte att det är lätt att fatta ögonblicksbeslut som kan vara matchavgörande, men visst borde Kristoffer Karlsson – med all denna fakta – också ha insett att bollen hade passerat mållinjen? Till sin hjälp hade han vidare minst tio spelares spontana reaktioner, nedslagna blåvita och jublande rödvita, reaktioner som i näst intill samtliga fall faktiskt avslöjar sanningen.
Sammantaget – det ickebeslut som fattades på Platinumcars Arena var under all kritik och det ska kunna förutsättas att en allsvensk domare levererar bättre prestationer än så. Den person – inom svensk fotboll – som motsätter sig införandet av mållinjesteknologi, sannolikt då av kostnadsskäl, måste hädanefter presentera en ekonomisk kalkyl för mig som visar att en sådan reform är uppenbart orimlig. Om det inte är möjligt, så förutsätter jag att systemet är på plats i slutet av mars 2023.
Och så var dom bara två!
Hösten hade knappt gjort sig påmind innan antalet lag i den allsvenska toppstriden ytterligare reducerades. BK Häcken har visserligen en (poängmässigt) ganska svag form, och Djurgårdens IF ska – som nämnt vid så många tillfällen – lyckas balansera sin trupp i två olika tävlingar under hösten. Alldeles oavsett så har jag svårt att se att de fem respektive sex poängen ner till Hammarby IF inte skulle vara tillräckliga. Det är rimligen en tvekamp mellan Stockholm och Göteborg som kvarstår – och det bygger inte enbart på kunskapen om de redan inspelade poängen. Det kan knappast vara någon som under året har följt Allsvenskan som påstår annat än att Häcken och Djurgården genomgående har varit de bästa lagen.
För mig kittlar återstoden av serien rejält. Det vore väldigt skoj att se Häcken spela hem det där första, kolossalt mäktiga SM-guldet. Samtidigt skulle jag med stor spänning också vilja följa Djurgårdens process och Bosses möjligheter att skrapa ihop ett lag tillräckligt slagkraftigt för att kunna kvala in till gruppspel i den finaste av europeiska klubblagsturneringar. Det får gå som det går – förhoppningsvis lever det i vart fall hela vägen in i kaklet.
Europaplatsen
När det gäller den allsvenska sluttabellen är det viktigare att bli trea än att bli tvåa. Det är en universell sanning att Europaspel är nyckeln till generell utveckling för en svensk fotbollsförening. Visst är känslan att kampen om tredjeplatsen (låt vara att även en fjärdeplats kan medföra spel i Europa) är hetare, och mer oviss än någonsin. Nedan följer mina tankar om varför – och varför inte – de olika kombattanterna kommer att sluta just trea år.
Hammarby IF
Pros: En oerhört stark trupp, en tränare som snabbt lyckats få laget att spela på önskvärt sätt och en hemmaarena med fördelaktigt underlag och en superpeppande publik.
Cons: En ”pysande ballong”-känsla när det allteftersom står klart att SM-guldet inte kommer att bli, samt oförmågan att vinna mot topplag.
Malmö FF
Pros: En trupp sprängfylld med erfarenhet och Åge.
Cons: En trupp som i delar är skadebenägen och mätt, samt en allmän känsla om att säsongen redan är misslyckad.
AIK
Pros: En förmåga att vinna fotbollsmatcher, oavsett prestation, och en trupp med vissa höga toppar.
Cons: Ett spel som under året svajat rejält, både offensivt och defensivt, och ett antal spelare som varierar alldeles för kraftigt i sina prestationer.
Kalmar FF
Pros: En mycket fin höstform, ett stundtals bländade spel och struktur samt oerhört låga förväntningar (i vart fall utanför staden).
Cons: Avsaknaden av målskyttar och känslan av att laget inte riktigt har förmågan att knyta ihop säcken, inte minst när ett på pappret väsentligt sämre lag står för motståndet.
För IFK Göteborgs del har Europatåget tyvärr redan avgått.
Omgångens…
Fullträff: Djurgårdens IF. Trupprotation. Hemmakrossar. Europavinster. Serieledning. Edvardsen. Listan går att göra lång – och Djurgården bara fortsätter att imponera. 31 poäng på elva hemmamatcher och 33–7 i målskillnad. Herregud. Det spelar inte någon roll om Djurgården tilldelas (i bästa fall) ”softa” straffar. De hade vunnit mot IFK Göteborg även utan elvameterssparkar.
Besvikelse: IK Sirius. Jo, jag vet – AIK misslyckades med att vinna på hemmaplan mot nästjumbon, och det kan bli mycket kostsamt när Allsvenskan ska summeras. När det gäller Sirius så har besvikelsen dock gnagt ett tag nu. Efter 23 omgångar spelade, och 3-0-torsk i Borås, så är det ganska enkelt att snegla mot tabellen och konstatera att Sirius utveckling under Daniel Bäckström avstannat totalt. Det som inledningsvis kändes som ett fräscht val, och som en intressant uppföljare till Henrik Rydström är numera ganska intetsägande. Frågan är om det inte sker en del förändringar i Sirius till nästa säsong, både i trupp och vad gäller ledare. De avslutande resultaten under hösten lär nog bli ganska avgörande för framtiden.
