Allsvenskan enligt Walter #24: Guldet blev till cash
Diskussionen om allsvenska klubbar som "säljer" seriesegern är ganska tråkig, men trots allt relevant. Vad är det som gäller för BK Häcken och IF Elfsborg? Dessutom, hur bra är den allsvenska botten - och hur bra var egentligen Marcus Berg?
Guldet blev till cash
Den känsla som infann sig efter förra veckans omgång är inte svagare efter det att omgång 24 har spelats klart. Det är numera Malmö FF som har ett SM-guld att förlora. Utifrån form, trupp, grundspel och de flesta andra variabler kan detta mycket väl vara en säsong som den förmodade allsvenska segraren Malmö inte direkt vann, utan att det i stället blev fråga om att konkurrenterna förlorade. Visst, Malmö har i mångt om mycket gjort en genomgående mycket fin insats. Det har ändå handlat om en ny uppsättning ledare, och ett till stora delar utbytt fotbollslag. Det sättet som Malmö framförallt tog sig an inledningen på säsongen imponerade stort.
Men det är ändå svårt att komma ifrån den sedan länge uttjatade diskussionen om de som inte vinner – och huruvida guldet egentligen ”såldes” under sommaren. Det är inte upp till mig att bedöma om det var värt det, men jag kan i vart fall konstatera att både BK Häcken och IF Elfsborg tappade otroligt mycket kvalitet under det senaste transferfönstret. Numera spelar bl.a. Ibrahim Sadiq, Kristoffer Lund, Bénie Traoré, Oscar Uddenäs, Lars Olden Larsen, Gustaf Lagerbielke, André Römer och Jacob Ondrejka i andra klubbar än de allsvenska.
Malmös förluster under motsvarande period har – utöver Hugo Larsson – endast utgjorts av annars överflödiga spelare. Även om både Häcken och Elfsborg också har förstärkt så är den bistra verkligheten sådan att det sällan är möjligt med en större truppomsättning utan att samtidigt förändra dynamiken i gruppen och i spelet. På sikt är jag kanske ändå övertygad om att såväl Häcken som Elfsborg kommer gå stärkta ur denna säsong, och från sommarens spelarförsäljningar. I höst finns det dock enbart en oerhört tydlig vinnare: Malmö FF tar SM-guld 2023. Vem som har gjort det bästa jobbet under året – Martin Ericsson, Daniel Andersson eller Stefan Andreasson – är dock omöjligt att svara på, och det ligger väl närmast i betraktarens öga.
Toppensäsong för bottenlagen
Det har kanske fokuserats lite väl mycket på de klassiska 30 poängen, dvs. det antal poäng som ryktesvis krävs för ett nytt allsvenskt kontrakt. Att det faktiskt inte rör sig om en fast vetenskap har årets allsvenska bottenlag – inte minst efter utfallet av omgång 24 – bittert fått erfara. Det är inte någon omöjlighet att årets säsong kommer att bli den absolut bästa utifrån ett bottenlagsperspektiv, och att det kommer krävas rekordmånga poäng för att undvika negativt kval. Hur många gånger den senaste tiden har folk uttalat att IFK Göteborg och AIK nu är klara för allsvenskt spel även nästa år? Och hur konstigt är inte ett sådant uttalande när det endast skiljer två till tre poäng från en kvalplats och fem till sex poäng från direkt nedflyttning?
De senaste tio åren har poängutfallet i den allsvenska botten medför följande (målskillnad ej beaktat).
2013 – 29 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 32 poäng för att undvika kvalplats.
2014 – 30 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 33 poäng för att undvika kvalplats.
2015 – 22 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 26 poäng för att undvika kvalplats.
2016 – 28 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 30 poäng för att undvika kvalplats.
2017 – 25 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 31 poäng för att undvika kvalplats.
2018 – 25 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 27 poäng för att undvika kvalplats.
2019 – 21 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 24 poäng för att undvika kvalplats.
2020 – 27 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 29 poäng för att undvika kvalplats.
2021 – 19 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 33 poäng för att undvika kvalplats.
2022 – 18 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 32 poäng för att undvika kvalplats.
Det är enligt min mening inte omöjligt att Degerfors IF i vart fall lyckas hämta hem ytterligare 7 poäng under de sista sex omgångarna (två hemmavinster och en oavgjord bortamatch). IK Sirius är ett bra fotbollslag och kan utan tvekan vinna i vart fall tre av de återstående sex matcherna, och därmed skrapa ihop ytterligare 9 poäng. Den svåraste uppgiften väntar sannolikt för IF Brommapojkarna, som nog inte hade räknat med att vara så konkret indragna i bottenstriden som den senaste tidens usla form har medfört. En ”skrällvinst” i derbyt mot Djurgårdens IF och tre poäng mot hemmasvaga Mjällby AIF är dock inte en omöjlig utveckling.
Under sådana omständigheter skulle det därmed krävas 31 poäng för att undvika direkt nedflyttning, och 34 poäng för att undvika kvalplats. Det är sammantaget klart sannolikt – men absolut inte helt säkert – att Göteborg, AIK (och Halmstads BK) spelar allsvensk fotboll 2024.
Marcus Berg
Det gäller säkert för alla, men jag måste erkänna att jag har mycket svårt för att komma ihåg detaljer ur den allsvenska historien, även de säsonger som ännu inte är så hiskeligt gamla. Från det tidiga 2000-talet minns jag mest resultat, känslor och spelarnamn. Hur fotbollen egentligen såg ut är mest en suddig röra. Ett av de starkaste minnena är dock Marcus Bergs första säsonger i IFK Göteborg – det slog mig vilken otroligt skicklig avslutare han var. Det var svårt att hitta någon som jag kunde jämföra med Bergs förmågor inom straffområdet.
Med åren förändrades Marcus Berg – precis som vi alla gör. Och precis som är fallet för de flesta som passerar toppen av sin förmåga fick Berg under de sista åren av sin karriär motta oförtjänt mycket skit – inte minst i samband med landslagsspel. Alldeles oavsett om detta blir det bestående intrycket av en mycket, mycket skicklig svensk fotbollsspelare så finns det anledning att med eftertryck framhålla hans insatser för svensk fotboll och för Göteborg. På sikt kanske det ändå blir så att Marcus Berg blir omtalad som en spelare som bidrog till att Sverige tog sig till kvartsfinal i ett världsmästerskap, och som sista stora gärning såg till att ett i övrigt uselt Göteborg klarade sig kvar i Allsvenskan.
Ett stort tack till Marcus Berg, för en väl genomförd karriär!
Veckans…
Fullträff: Kalmar FF. Drakdödaren. 3-0-vinsten borta mot IF Elfsborg följdes upp av en 1-0-seger hemma mot BK Häcken. Två drakar som slåss i den absoluta tabelltoppen har fällts, och snart väntar den tredje, och största, hemma på Guldfågeln Arena. Det är mycket imponerande hur Kalmar, med sin usla sommarform i bagaget, har förmått att stå upp mot Allsvenskans bästa lag, och inte heller släppt in ett enda mål på de senaste två matcherna. Kalmar är tillbaka i den position de trivs allra bäst – som en nagel i ögat på sina större seriekollegor.
Besvikelse: Jalal Abdulai. Det första allsvenska målet, som dessutom innebär en i minut 89 säkrad 1-0-seger på bortaplan mot Halmstads BK mitt i den vibrerande guldstriden, ska inte behöva innebära annat än klang och jubel för en 18-åring som nyss anslöt till IF Elfsborg. Valet att fira målet med att ta av sig tröjan ledde dock i förlängningen till ett rött kort, och avstängning i nästa match. Bittert, surt och tråkigt, och onödigt att smutsa ner en i övrigt perfekt kväll i Halland.