Allsvenskan enligt Walter #5: Om drakdödare och en iskall huvudstad
Varbergs BoIS, IF Brommapojkarna och Degerfors IF trotsar tyngdlagen. Isaac Kiese Thelin flyger på Jeremejeffskt vis. De stora Stockholmslagen är fortsatt iskalla. Omgång 5 av Allsvenskan är färdigspelad.
Drakdödare och överlevare
Sett till historiken kan väl någon knappast vara särskilt överraskad över Degerfors IF:s vinst mot Djurgårdens IF i helgen. Lägg till att Djurgården ännu inte har lyckats sätta på maskinen ens på halvfart och att Stora Vallas gräsmatta fortfarande är vårtung. Alldeles oavsett detta kan man inte annat än att imponeras av att Allsvenskans humlor fortsätter trotsa tyngdlagen och flyga. I lagidrotter som utövas över en hel säsong är det oftast de där kvalfyllda höstmatcherna som känns avgörande. Poängen är dock lika viktiga i april, och för Degerfors del kan de tre poängen mot titeljagande Djurgården vara skillnaden mellan överlevnad och Superettan.
På liknande sätt – och kanske med ännu mera tyngd – kan man betrakta IF Brommapojkarnas bortaseger i Halmstad. Det har under säsongsinledningen slagit mig att Halmstad BK har tagit sig an sin allsvenska comeback på ett sätt som skiljer sig från tidigare säsonger i högstaligan. Flera företrädare för bollklubben har tydligt påpekat vikten av att vinna ”rätt matcher”, dvs. matcherna mot de lag som kan förväntas tävla om ett nytt kontrakt. Det är därför något överraskande att Halmstad hittills har tagit samtliga sina poäng mot Djurgården och AIK, men förlorat mot bl.a. Degerfors och BP. För BP:s del var bortamatchen i Halmstad kanske inte en sexpoängsmatch, men segern var definitivt värd mer än tre poäng.
I Varberg lyckades BoIS med något som ingen konkurrent hittills klarat av, att helt neutralisera Kalmar FF:s spel och få de rödvita motståndarna att se näst intill mediokra ut. 0–0 hemma mot Kalmar är på intet sätt en superskalp, men det illustrerar i vart fall hur svårslagna Varberg kan vara på hemmaplan. Varberg tillhör definitivt skaran av allsvenska överlevare. Jag gissar att det på torsdag finns en övervägande majoritet av svenska fotbollssupportrar som också hoppas att Varberg kan vara den där drakdödaren som behövs för att fortsatt hålla spänning i den allsvenska tabellen. Om laget tar sig an hemmamötet mot Malmö FF på motsvarande sätt som valborgsmässomatchen mot Kalmar, finns alla förutsättningar för att samtliga som inte har ett himmelsblått hjärta får jubla lite extra.
Sammantaget, bra jobbat Mellberg, Holmberg, Persson och alla ni andra som bidrar till överraskningar. Fortsätt flyga!
Stockholm har blivit kallt?
De fyra allsvenska Stockholmslagen har tillsammans spelat 20 allsvenska matcher i år. 54 poäng har kunnat delas ut under dessa matcher (två derbyn hittills), men Stockholmslagen har enbart förmått att spela hem 23 poäng, dvs. mindre än hälften. Av dessa tillhör sex poäng IF Brommapojkarna. Faktum är att AIK, Djurgårdens IF och Hammarby IF tillsammans endast har lyckats skrapa ihop två poäng fler än Malmö och de har sammanlagt endast lyckats göra tre mål fler än BK Häcken. Bara en (1) Stockholmsspelare har lyckats göra fler än två mål på de inledande fem matcherna (Hampus Finndell) och inte någon har förmått fler än en (1) assist.
Det kan knappast påstås att något av de tre stora Stockholmslagen har vind i seglen. För Hammarbys del har de två vinsterna bärgats i hemmamatcherna mot Degerfors IF och Varbergs BoIS. AIK har utöver derbyt inte vunnit överhuvudtaget och när det gäller Djurgården har den enda trepoängen utöver premiärsegern mot BP hämtats hemma mot IFK Göteborg.
Nog med statistik. Inledningen av Allsvenskan har ur ett huvudstadsperspektiv varit under all kritik. Som Stockholmssupporter hade jag dock inte varit orolig. Det finns ekonomi, strukturer och trupper som kommer att återhämta sig, och enbart en sjättedel av serien är färdigspelad. På sikt tror jag dock att alla – oavsett vilket lag som supportas – ser vikten av en stark fotboll i huvudstaden. Det går inte att komma ifrån att de stora lagen är loket som drar Allsvenskan framåt, publikmässigt och ekonomiskt. Jag bävar inför en framtid motsvarande den som idag gäller för svensk hockey – att storstäderna knappt har representation i den högsta serien. En sådan utveckling skulle få enorma negativa konsekvenser för fotbollen i hela landet.
Veckans…
Fullträff: Isaac Kiese Thelin. Knappast något fräscht och överraskande val till omgångens spelare, eller liknande, men herregud så välförtjänt. 8 mål på 5 matcher är ingenting annat än en fullkomlig succé, dessutom av en spelare som faktiskt varit ganska så ifrågasatt på senare tid. Jag minns vad jag skrev om Alexander Jeremejeff vid motsvarande tid förra året – att han helt enkelt vägrar att inte göra mål. Samma sak gäller för Kiese Thelin, och det är inte en vågad gissning att han till slut landar någonstans kring Jeremejeffs 22-målsnotering från föregående säsong.
Besvikelse: Landsorts(o)intresset. I skuggan av de stora publikfesterna i Stockholm, Göteborg och Malmö kan vi konstatera att de mindre allsvenska klubbarna inte riktigt möter upp vad gäller intresse. Att IF Brommapojkarna är allt annat än ett publiklag – 627 åskådare på hemmamatchen mot Mjällby AIF – är av många anledningar inte så konstigt, även om det också givetvis är deppigt. Däremot tycker jag att mycket mer bör kunna krävas av supportrar till Halmstad BK (drygt 5 000 åskådare i senaste hemmamatchen), Mjällby (ca 2 400), Degerfors IF (ca 5 000), Varbergs BoIS (ca 3 300) och IF Elfsborg (ca 5 300). Dessutom verkar det som att poplaget Kalmar FF har svårt att ens locka 4 000 åskådare till onsdagens hemmamatch mot IK Sirius. Skärpning, ni allsvenska supportrar som inte bor i Stockholm, Malmö eller Göteborg!
