Allsvenskan enligt Walter #4: Om topptrion och den allsvenska spelordningen
Det är tidigt, men en topptrio i Allsvenskan kan med mycket god vilja urskiljas. Inte något av dessa lag kommer från Stockholm. Är det överhuvudtaget möjligt att bedöma i vilken riktning Stockholms storlag går?
Topplag med liknande karaktär
Ja, herregud – det är väldigt tidigt på säsongen! Men, om man verkligen vill så kan man ju faktiskt urskilja en prematur allsvensk topptrio. Det är enkelt att titta på tabellen, och den toppas av Malmö FF följt av BK Häcken och Kalmar FF. Förutom IF Elfsborg är det endast dessa lag som har en positiv målskillnad om mer än ett plusmål. Efter fyra omgångar har lagen i denna trio dessutom hunnit med två möten (Malmö–Kalmar och Häcken–Kalmar).
Kalmar är givetvis den stora överraskningen hittills, men sett till dessa föreningars olika vägval under senare år kanske den inledande utvecklingen inte är så förvånande. Jag vill påstå att Malmö, Häcken och Kalmar tillhör de lag i Allsvenskan som har absolut tydligast vision av hur fotboll ska spelas. Dessutom förenas de av en gemensam spelidé – kontroll. I samtliga matcher som trojkan hittills har avverkat har det inte funnits några som helst tvivel angående vilket lag som bestämt hur matcherna skulle falla ut.
Utöver bortamatchen mot IF Brommapojkarna har Malmö egentligen aldrig varit hotade. Häcken har kört över motståndet, förutom i hemmaförlusten mot Kalmar. Och Kalmar har i sin tur knappt darrat på manschetten, med undantag från den första halvleken i premiären mot Malmö.
Att Malmö och Häcken kommer att slåss i toppen även i november är redan nu närmast en sanning. Hur Kalmars säsong kommer att utveckla sig känns oerhört svårt att spekulera i. Hursomhelst, om topptrion fortsatt tar sig an fotbollsmatcher med den självklara inställningen att framgång är något som man själv förfogar över så finns inte någon som helst anledning att tro annat än att 2023 års säsong kommer bli en mycket trevlig tillställning, i Malmö, i Kalmar och på Hisingen.
När sätter sig serien?
Det känns rimligt att låta tio omgångar av Allsvenskan spelas, innan några tydliga trender ska försöka urskiljas. Även om vissa delvis förnekar det så är nämligen den allsvenska spelordningen en betydande faktor. Mjällby AIF har, med visst fog, fått beröm för sin inledning av säsongen (cupspelet inkluderat). Det går dock inte att komma ifrån att Mjällby i tur och ordning har spelat mot Varbergs BoIS, IFK Värnamo, Degerfors IF och IF Brommapojkarna. Det finns inga lätta matcher, särskilt inte i inledningen av säsongen, men visst rör det sig i detta fall om motstånd som de flesta på förhand har tippat tillhöra den undre halvan av Allsvenskan.
Jag vill mena att även IFK Norrköpings säsongsstart skulle kunna betraktas som något bedräglig. Om vi inkluderar cupspel och träningsmatcher har Norrköping egentligen endast presterat mycket väl vid två tillfällen, bortamatcherna mot IFK Göteborg i cupen och mot AIK i Allsvenskan. Det är givetvis imponerande att vinna båda dessa matcher med en sammanlagd målskillnad om 7–0. Likväl har det varit fråga om att möta just Göteborg och AIK vid – för motståndaren Norrköping – ytterst gynnsamma tillfällen.
För Kalmar FF:s del förhåller det sig annorlunda. Kalmar hade redan under de tre första omgångarna dammat av de på förhand svåraste bortamatcherna under säsongen; Malmö FF och BK Häcken. Även Halmstad BK har från första sekund i den allsvenska återkomsten varit tvungna att bekänna färg, och lyckats ganska så bra med det.
Jag tänker att det på något sätt är som följer. Om ett lag inleder serien klappkasst (läs Göteborg) finns inte några godtagbara bortförklaringar. En lagom dålig start som innefattat svåra motståndare kan dock köpas av omgivningen. Ett lag som faktiskt vunnit ett antal matcher kan också tvingas acceptera att detta tillskrivs ett lätt spelschema och att prestationerna därmed underskattas.
Det verkar som att endast den som lyckats med konststycket att dels vinna fotbollsmatcher samt dels spela mot tillräckligt svåra motståndare är tillräckligt bra för att hyllas. Detta är givetvis inte helt rättvist, men det tydliggör i vart fall att det finns mycket goda skäl för att avvakta med eventuella slutsatser. I omgång tio kan vi tillåtas återkomma på riktigt i denna fråga.
Djurgårdens IF, AIK eller Hammarby IF
Om frågan ställs idag, och jag är tvungen att ange Stockholmsvarianten av ”Fågel, fisk eller mittemellan”, så får det bli i den ordning som ovan har rubricerats. Allsvenskan 2023 är dock mycket speciell, särskilt på det sätt att det känns omöjligt att fastslå att samma ordning också gäller efter omgång 5, 12 eller 21. Säsongsinledningen indikerar sannerligen att de tre stora Stockholmslagen är mer oberäkneliga än på många år. Det finns säkert tusentals individuella förklaringar till det, och jag inser att detta knappast ens är en spaning utan mer ett konstaterande av fakta. Vad gäller den interna ordningen mellan dessa tre lag så känns det emellertid som att vissa mönster kan uppfattas. Det är väl inte någon som för närvarande skulle kritisera mig om jag gissar att Djurgården till slut hamnar högst upp i Stockholms storlagstabell, och att AIK landar sist?
Veckans…
Fullträff: Olof Mellberg. Jag inser att jag bör vara den första som uppmärksammar IF Brommapojkarnas första seger i år, så som jag kritiserat Mellbergs extraknäckande i TV. Omgång 4 bjöd faktiskt på en mycket fin BP-insats, och till råga på allt efter ytterligare en vecka då Olof Mellberg kuskat runt i Europa med andra uppdrag. En eloge till Brommapojkarna och kanske framförallt till Andreas Engelmark, som får förutsättas sköta all markservice i hemmet när Olof är ute på affärsresa.
Besvikelse: Marcus Berg. Efter omgång 12 av 2022 års allsvenska skrev jag följande: ”Om Marcus Berg gör fler än 16 mål i år, kommer IFK Göteborg att sluta som sexa eller bättre. Om inte, så väntar en vandring i seriens ingenmansland.” Förutsägelsen att Göteborgs framgång var nära förknippad med Bergs prestationer visade sig vara ganska så korrekt.
Denna iakttagelse gör väl sig inte mindre gällande i år. Jag påstår inte att Marcus Berg på något sätt ensam är att beskylla Göteborgs säsongsinledning. Det är inte så att han har serverats målchanser på silverfat av lagkamraterna. Det är dock enkelt att konstatera att Berg sannolikt är helt ur form (kanske permanent) och att avsaknaden av en målskytt har medfört ett fortsatt mållöst blåvitt lag, efter 360 allsvenska minuter!
Ska vi testa oss på en liknande gissning som under föregående säsong – om Marcus Berg gör fler än 10 mål i år, kommer Göteborg att klara det allsvenska kontraktet.
