Allsvenskan enligt Walter: ”De allsvenska liken lever – än så länge”
Allsvenskan är tillbaka efter sommaruppehållet och så är även Walter Duhs som här nedan delar med sig av sina spaningar efter att den elfte omgången spelats.
Börjar tabellen landa så smått?
Elva fulla omgångar har spelats av Allsvenskan 2022, och jag känner mig rätt så trygg i slutsatsen att vi nu börjar se en tabell som i stora drag kommer att motsvara årets slutplaceringar – med vissa undantag. Det råder inte några tvivel om att kampen om Lennart Johanssons pokal kommer att stå mellan AIK, Djurgården, Hammarby och Malmö FF. Jag godtar också Häcken som en bubblare, i vart fall under några omgångar till. Två av lagen Degerfors, Sundsvall och Helsingborg kommer att åka ur Allsvenskan direkt, och ett av nu nämnda lag kommer att få chansen att kvala sig kvar. För IFK Göteborg, Mjällby, Sirius, Värnamo, IFK Norrköping – och kanske även Varberg – kommer resterande delen av säsongen att spenderas i något av ett ingenmansland. Vad gäller Kalmar FF och Elfsborg kan det eventuellt bli fråga om lite Europaspels-spänning.
Jag har svårt att se att någon skulle kunna motsätta sig beskrivningen ovan. Det är klart att till exempel IFK Norrköping skulle kunna lägga i någon galen Norling-växel, och spurta sig till en respektabel position (dock ändå långt ifrån klubbens ambitioner), men i det stora hela har vi äntligen landat in i säsongen 2022. Det känns skoj – för nu återstår ju bara det roliga, nämligen att matcherna faktiskt också ska spelas.
Catennacio-Kalmar
Helenio Herrera är en av de främsta företrädarna för den i dag ganska så bespottade italienska Catennacio-fotbollen (italienska för låskolv eller bult). Spelfilosofin, som slog igenom under 1960-talet, är numera mest förknippad med en systematisk och stenhård defensiv, samt en ganska cynisk och destruktiv syn på fotboll. Detta är ganska så oförtjänt, och innan sin död förklarade Herrera: ”Problemet är att de personer som kopierade mig, kopierade mig felaktigt. De glömde att inkludera de offensiva principer som min catennacio-fotboll bestod av. ”Jag tänker inte göra anspråk på att lämna en fullständig beskrivning av spelsystemet men i stora drag kan bland annat det italienska landslagets och Inters framgångar tillskrivas en noggrann disciplin som i sin tur medför att kollektivets framgångar överstiger spelarnas individuella förmågor. Det var fråga om fokus på bollinnehav i syfte att kunna kontrollera spelet och minimera motståndarens tid med bollen. Om motståndaren inte har bollen kan den svårligen göra mål.
I årets allsvenska bör vi rimligtvis betrakta Henrik Rydström som en arvtagare till Helenio Herrera. Kalmar FF spelar en fotboll som under det senaste året i många delar blivit hyllad av omgivningen. I motsats till vad som gäller för Catennacio-fotbollen har fokus dock främst varit på det kreativa, fartfyllda och passningsorienterade Kalmar FF. Det är ganska så förbryllande. För precis som i Italien under mitten av 1900-talet är Henrik Rydström helt transparent i att ett av huvudsyftena med bollinnehav är att begränsa motståndarens möjligheter att göra mål. Kalmar FF har knappast imponerat offensivt i år. Oliver Berg har lyckats göra två mål, och delar den interna skytteligan med självmål. Det vi i stället borde diskutera är att Kalmar FF har släppt in minst mål av samtliga lag i serien – nio stycken – och att målvakten Ricardo Friedrich har hållit nollan i fem av elva matcher. Det är inte fråga om ett lag med ramstarkt försvarsspel, tio man bakom boll och fyra fyrtorn i backlinjen. Det är snarare fråga om ett seriöst försök att återväcka den riktiga catennacion – Rydström är på god väg.
En Djurgårdssommar
Djurgården har ju faktiskt inte varit särskilt imponerande i år. Vissa spelare har definitivt stuckit ut, i positiv bemärkelse, och jag tänker då främst på Finndell, Widell Zetterström och Hien. Men ändå – det har verkligen inte lyft. Det har inte heller känts som att nyförvärven har hittat sina roller, och jag har tidigare varit väldigt tveksam till Edvardsens overall-insatser. Ett klassiskt uttryck är dock att riktigt bra lag vinner matcher även när spelet inte fungerar. Djurgården är i skrivande stund tre poäng från serieledning, och det känns som att det finns ett stort sparkapital i truppen. Jag var inte särskilt imponerad av bortamatchen mot Sundsvall. Förutom vissa strålande individuella insatser, så kändes det mest som att motståndaren helt enkelt är för dålig för Allsvenskan. Men Djurgården gör fem mål och tänder upp de spelare som behöver det allra mest, Edvardsen och Asoro inte minst. Jag skulle därför inte vara helt överraskad om de närmsta månaderna visar sig bli en riktig Djurgårdsssommar. Ett härligt derby mot ett inbromsande Bajen, ett par matcher mot Värnamo, Helsingborg och Varberg samt en inspirerande Kroatienresa är tillräckligt för att väcka drömmar även hos de mest luttrade supportrarna.
Omgångens…
Fullträff: Omstart! Det kändes taggat på många håll när omgång elva, i vart fall i viss utsträckning, levererade återhämtade gräsplaner i konstant och tryckande högsommarvärme. Och det var knappast så att de mest utsatta i årets allsvenska visade någon ångest när semester återgick i hårt arbete. För Degerfors del kunde det mycket väl ha slutat i tre poäng (Djurdjic gör mål!) och Helsingborg fick viss effekt av tränarbyte och annat i en fullt godkänd insats mot Malmö FF. Visserligen varade Sundsvalls sommardrömmar bara i nio minuter efter Ronaldo Damus ledningsmål mot Djurgården – men ändå, de allsvenska liken lever – än så länge!
Besvikelse: Stahres fortsatta behov av bekräftelse. Det är nog många av oss som i åratal har blivit irriterade på Mikael Stahres stil, inte minst under presskonferenser. Jag tänker att det givetvis är någon slags poäng som han försöker göra – att vara lite oomtyckt och störig. Jag känner dock att det inte riktigt lyfter. Efter matchen mot Sirius föll väl den lilla passusen om ”Kvinnofängelset” knappast särskilt väl ut, det var helt enkelt inte roligt. Dessutom måste det sägas sakna all form av stringens att från Stahres sida hävda att han är ”mycket ödmjuk över att han vinner matchen” i samma stund som han påstår att ”andra halvlek var en taktisk utklassning” från IFK Göteborgs sida. Nej, detta börjar helt enkelt bli tröttsamt.
