Alltid Blåvitt-Panelen: ”Han ensam gjorde transferfönstret väl godkänt”
I sommarens sista Alltid Blåvitt-panel får vi ta del av skilda åsikter om hur vi ska formera vårt lag i höst, om transferfönstret och vad som är en rimlig poängskörd i de kommande matcherna.
Dagens tre svarsdeltagare lyckades verkligen skapa en dynamisk panel. Andreas är glad över att IFK Göteborg äntligen får spela toppmatcher igen, Josephine läser hellre valmanifest än att se Blåvitts kluriga bortamatch och Adrian har aldrig varit så kortfattad i en målvaktsfråga någosin. Mycket nöje.
Andreas Astegren
(@Astegren)
Josephine Söderström
(@jjosephine_s)
Adrian Pihl Spahiu
(@pihlbaoge)
Vi är väldigt nyfikna på vad ni läsare tycker och tänker om såväl frågorna som svaren, några du håller med om eller tycker tvärtemot? Kommentera gärna dina åsikter nedan eller i våra sociala medier!
Tre vinster med hållna nollor i rad följdes upp av en 1–0-förlust hemma mot Hammarby. Vad drar ni för slutsatser från matchen i måndags?
Andreas: – Att det en hedersam förlust till trots finns mycket positivt att ta med från matchen. Initialt kändes det annorlunda att ta del av en ”toppmatch” både vad gäller tabelläge och inramning, det är inget man vant sig vid de senaste åren. Känslorna efter matchen var sura och bittra då det verkligen kändes som att man gjorde en väl genomförd match, men där man inte får något betalt för mödan. Man lyckades hålla Hammarby ifrån de heta målchanserna under nästintill hela matchen och med ett annat utfall på straffen eller något av de andra lägena, hade poängen kanske fördelats annorlunda. Jag känner en stor portion optimism att man verkar funnit nycklar i både uppställning och spel som gör att man på en bra dag verkligen kan hota och utmana lagen ovanför i tabellen. Förhoppningsvis kan detta fortgå i även på papperet svåra bortamatcher, likväl som i matcher där man förväntas avgå med de tre poängen.
Josephine: – Det var svårt att smälta resultatet till en början. Vid slutsignalen fylldes inkorgarna på från självbelåtna bajare som skulle gotta sig i ens missnöje. Fast till skillnad från bortamatch-torsken tog jag inte åt mig denna gång. Bakom all frustration tändes ett litet klyschigt hopp inom mig. Det jag såg på planen var inget bakslag. Vi har något svårt att sätta pressen de första 20 minuterna, men så fort vi får ordning på det så är vi med i matchen och tar i mångt och mycket över stora delar av spelet. Tycker mig se en helt annat intensitet och frenesi mot förra mötet. Ta Aiesh defensiva jobb som exempel, även om det största lyftet i laget kanske har skett offensivt. Dessutom får vi till många fina uppspel där vi slår igenom hela lagdelar med första passningen vilket är direkt avgörande för många anfall. Alla vi som sjöng i takt och otakt och jublade åt Carneils uppvisningar som nu gått och blivit GIFs vilka sprids i twitterflödet, vi ville det här. Vi trodde på det ända in på övertid. Det syntes att gubbarna på planen också gjorde det. Det är ett stort framsteg jämfört med det senaste mötet och även om jag knappt tror att det här är mina egna ord så säger jag det iallafall: Jag tar en portion av Andreas optimism jag också.
Adrian: – Det är svårt att säga emot varken Andreas eller Josephine i att det var en sur förlust, men samtidigt väldigt skönt att äntligen ha lite framtidstro. Blåvitt visar upp en vilja att spela och det är spelare med framtiden framför sig som gör det i stor utsträckning. Sen kan jag inte hjälpa att återvända till en gammal käpphäst. Det är nu vi betalar för tidigare slarv. Det är nu, när vi förlorar en match vi borde vunnit mot Bajen som vi får betala för slarvet mot Kalmar, Varberg och Mjällby. Jag hoppas verkligen alla tar till hjärtat vikten av att vara med från start nästa säsong. Men som sagt, halva säsongen har man bönat och bett om något att tro på, så det känns nästan girigt att be om mer nu när vi har något väldigt lovande som gror.
IFK Göteborg åker till Kalmar för match på måndag.
Nu väntar fyra matcher mot lag utanför topp-sex. Kalmar, Sirius, Mjällby och Helsingborg – vad ska vi förvänta oss för resultat mot dem?
Andreas: – Även om det är lag som i nuläget placerar sig utanför toppen, så känns det som luriga lag och matcher som verkligen kan gå hur som helst. När man läser namnen kanske man slentrianmässigt tänker att det är givna treor hem till Kamratgården, med undantaget kanske Helsingborg så har de övriga visat att man kan slå alla lag om det klaffar för dagen. Fördelen för Blåvitt är att det är lag som gärna ser sig som spelförande och att det gärna ska rullas och spelas fint (vad det nu än innebär). Det innebär inte sällan en naivitet som ibland kan kosta mer än det smakar och där man som motståndare kan utnyttja dessa för att få momentum att svänga i matcherna. Om du ber om vilken poängskörd jag tror så väljer jag glädjen och säger att vi tar 10 poäng i dessa matcher. Krysset blir mot Kalmar, som rebound för de uteblivna poängen senast mot Hammarby.
Josephine: – Min spontana hypotes kring kommande matcher lyder: Kryss mot Kalmar. Guldfågeln Arena är alltid tuff att besöka oavsett vilket lag du tillhör. Men våra gubbar äter ruggigt mycket ägg till frukost nu så det finns inte en chans att vi blir nollade. Sirius hemma ska vara en trepoängare. Inte för att Sirius på något vis är ett enkelt motstånd att ta sig an; men vi har publiken och trycket och det ska ge oss en gedigen hemmafördel. Dessutom är de ett plastlag, kom igen. Mjällby är klurig. Men nu måste fullblodspessimisten i mig få komma till tals: det luktar inte mer än en poäng. Oavsett slutresultat kommer vi inte kunna vänta oss något målkalas. Det kommer att vara roligare att läsa riksdagspartiernas valmanifestationer baklänges än att se den matchen. Men kanske väcker Blåvitt oss med en avgörande balja på övertid?
Helsingborg? Jag vågar säga tre pinnar utan att darra på manschetten. Vad övrigt är, är tystnad. Om jag ska tippa på den totala poängskörden landar det någonstans runt 7-8 pinnar. Det måste ändå också vara att välja glädjen.
Adrian: – Jag vill ändå sticka ut hakan och säga att det ändå är fyra matcher Blåvitt ska vinna. Dels måste man nog vinna dem för att ha någon som helst chans att komma ikapp platser värda att slåss om, men framför allt så får man inte börja slappna av nu och tro att vi spelat bra i några omgångar, så nu har vi det i oss. Blåvitt måste börja bygga upp en känsla av att det är naturligt att vi vinner alla matcher. Ja, visst, realistiskt kanske man inte ska förvänta sig tre bergsäkra poäng borta mot Kalmar och Mjällby. Som Josephine säger så är nog runt 8 poäng ett ganska rimligt utfall, men ska Blåvitt kunna slåss om guld 2023 t ex så måste vi börja åka till Kalmar och Mjällby med inställningen att vi givetvis ska ha med oss tre poäng hem. Den inställningen tycker jag Blåvitt ska ha, och därför går jag in med den inställningen också.
Är Simon Thern given i elvan när han är skadefri?
IFK inledde säsongen med minimal rotation i startelvan. Efter sommaren känns konkurrenssituationen plötsligt verkligt het. Givet vår fyrbackslinje, Gurra som städgumma och Berg som nia – hur ser er drömelva ut när väl Thern är åter från skada?
Andreas: – Min favoritelva ser ut såhär:
Hahn
Jallow, Johansson, Bångsbo, Wendt
Thern, Svensson, Yakob
Aiesh, Berg, Carneil
Hur sifferkombinationen ska se ut känns sekundärt för mig. Det jag vill är att Thern - Svensson är på planen samtidigt, likaså Yakob - Carneil. Skälet till det, utöver deras kvaliteter som fotbollsspelare, är att de besitter en smarthet och löpvillighet som gör att de skulle kunna rotera positioner på planen under matchens gång. Yakob skulle kunna växeldra med Carneil vad gäller en position centralt eller på kanten. Likaså Thern som är skicklig på att finna luckor brett mot en kant, där Yakob kan droppa ner för att ge stöd åt ankare Svensson på centralt mittfält. Utöver detta så ser jag gärna att Johansson - Bångsbo fortsätter på mittbackspositionerna, då deras mix av urkraft och fötter av sammet har gett en dynamik som är väldigt spännande.
Josephine: – Vikten av sifferkombinationen sålde Wernbloom in hos mig för länge sedan, och sedan omformationen trädde fram har jag varit helt övertygad. Så till skillnad från Andreas är det nästan primärt i min bok. Jag har kanske inte bokstavligen, men ändå nästan, hellre Sorga som mittback i en 4-3-3 än att spela 4-4-2 igen. Platsbyten med tre mittfältare skapar mer dynamik än att bara vara två. Det har också blivit kännbart med vårt 4-4-2-spel när vi tidigare mött lag med en man mer på mitten. Och kanske det dessutom passar våra yngre spelare bättre som sannolikt är skolade i det spelsystemet. Min föredragna startelva ändrar jag nog dagligen. Men dagens ser nog hyfsat likt ut den Andreas målade upp. Tycker han gör en klok utläggning om varför vi bör ställa upp som följande. Centrallinan nerifrån och upp är ett gäng Godzillas på sterioder, känns otroligt tryggt. Om jag utgår från Andreas elva skulle jag dock kunna tänka mig att byta plats på Carneil och Thern. När Thern har bidragit med poäng tycker jag ändå att han har utgått mycket från kanten. Men framförallt handlar det om att jag vill ha Carneil mer centralt. De tassarna förtjänar mycket boll och gärna stenhårda passningar från Bångsbos vänsterdoja. Något jag kanske inte skulle ha något emot är att prova Salomonsson på Jallows plats. Jag börjar bli riktigt less på Jallows luftpastejer till inlägg. Emil kanske har gjort sitt, eller så saknar han bara speltid för att trampa igång? Hade varit kul att se tycker jag.
Adrian: – Backlinjen är väl inte så mycket att orda om. Jag tror egentligen att Blåvitt hade fått ut mer här och nu med Salomonsson än Jallow, men långsiktigt är det ju rätt att spela Jallow så han kan utvecklas. På mitten tänker jag mig lite av en V-formation med Gustav som städgumma och två mer offensiva spelare framför sig. Där är jag lite kluven till om jag föredrar Kevin Yakob eller Simon Thern bredvid Hussein Carneil. Det lutar dock åt Thern där och att vi istället spelar med Yakob ute på en kant. Jag vet att Stahre är inne på att Berg gör sig bäst med en anfallskollega, och där tänker jag mig att Blåvitt bör låta yttrarna turas om om att gå in i banan och agera anfallspartner åt Berg. Så att när uppspelet går via högerkanten så agerar vänsteryttern partner till Berg, och vice versa. Där tänker jag mig just nu att Kavin Yakob och Eman Markovic passar bäst in. I mål är det svårt att peta Hahn just nu. Det går att kalla det för 4-3-3, det går att kalla det för 4-5-1. Funkar det så som jag tänker mig så ser det nog snarast ut som ett 4-1-3-2 med ganska fria roller.
Det blev en händelserik transfersommar till slut, med fyra spelare ut och fem spelare in till A-laget. Hur vill ni summera vårt övergångsfönster – och vem ska stå mellan Dahlberg och Hahn?
Andreas: – När man sammanfattar det hela känns det mesta logiskt som skett i transferfönstret.
Vilar har i mina ögon känts som en felrekrytering från start. Det är inget tu tal om att han besitter intressanta egenskaper, men brister i positionsspel och beslutförmåga gjorde att man nog köpt grisen i säcken när den placerades i ramarna som är IFK Göteborg. Tyvärr.
Med Oscar Vilhelmsson så har det känts tydligt att det kanske inte skulle gå att få ut så mycket mer av honom i dagens Blåvitt än vad man fick fram till försäljningen. Därför kändes den logisk och såklart kul för Oscar själv att få prova vingarna innan han förhoppningsvis återvänder en dag berikad på rutin och mål på internationell nivå.
Det lilla smolket i transferbägaren skulle kunna vara Amir Al-Ammari. En fördelaktig affär vad gäller övergångssumma från Halmstad och en spelare som besitter fina kvaliteter, men där det blev tydligt ganska tidigt att det skulle satsas på ett annat centralt mittfält än ett med honom i det. Om en utlåning känns korrekt i det här fallet för att bevisa att man ska vara med och slåss om en plats? Jag är inte helt övertygad om detta. Risken är att de inhopp vi fått se också blir de sista minuterna av fotboll i den blåvita tröjan som han gör.
Spelarna in känns spännande men också som lite av chansningar. Utöver Dahlberg så är det mer eller mindre oprövade kort som checkat in och som det ska bli intressant att följa utvecklingen av. Även om vi kanske behöver vänta till nästa säsong för att till fullo kunna göra en grundad analys.
Det är kul att ha Pontus Dahlberg tillbaka men jag ser gärna att det är Warner Hahn som fortsätter att vakta målet under återstoden av säsongen. Detta då han bevisligen hållit en väldigt hög klass hittills under säsongen, samtidigt som det inte är någon direkt stress med Pontus Dahlberg med anledning av det långa kontraktet.
Josephine: – Har inte så mycket mer att tillägga angående spelarna ut. Lite synd att Al Ammari inte kom till skott. Han hade kanske fungerat bättre i den formation vi har nu, åtminstone kunnat bli ett bra alternativ på mitten. Känns belåtet att vi fick Vilhelmsson såld till den summan vi till slut fick, det trodde jag faktiskt inte. Känns som att hans värde avtog rejält under våren. Det kändes som att han själv också var beredd att gå över lik för att få komma iväg, så är glad över att övergången skedde hyfsat smidigt. Som ett resultat av det kanske vi ser honom som hemvändare om några år igen, som Andreas nämnde. Jag har kanske mer funderingar angående spelarna som ryktades vara påväg ut men fortfarande är kvar…
Med tanke på vart IFK Göteborg står i den ekonomiska näringskedjan så är väl typen av värvningar ungefär förväntade. Svårt att säga så mycket om spelarna in då man knappt sett dem i spel. Tycker Stigs tro på Marcovic är otroligt spännande. Jag är långt ifrån imponerad av insatsen mot Bajen men inte heller fly förbannad. Ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma. Sulan är man också spänd på att se sett till historiken. Han har hursomhelst varit en del av en toppklubb trots att han där lös med sin frånvaro.
Fina Pontus Dahlberg! Det är ju en klassvärvning rakt igenom. Bara den lilla detaljen att vi redan sitter på i nuläget en av allsvenskans bästa målvakter. Krävs ju ingen NASA-examen för att pussla ihop att värvningen görs för att vi inte kommer att behålla Hahn länge till. Jag tycker dock likväl som Andreas att Hahn ska skydda kassen säsongen ut. Det är ingen mening att förändra något som fungerar. Men känner full trygghet i att Pontus tar över inför nästa säsong.
Adrian: – Jag är så stormförtjust i värvningen av Pontus Dahlberg att den ensam nästan gör fönstret väl godkänt. Att knyta till sig en så ung och så bra målvakt på 4,5 år är riktigt starkt. Så tillvida inte Dahlberg går och amputerar benet eller får för sig att börja med heroin så känns det som en värvning som går att bygga mycket framtid runt. Markovic kan nog också bli bra. Tyckte man såg en del potential i honom mot Hammarby. Att han inte fick det att lossna i ett klappkasst Norrköping som krackelerar är inget som jag lägger så stor vikt vid. Sen är jag ju lite orolig för vilka signaler Vilar och Al Ammari sänder ut till fotbollsvärlden. Att ta in Al Ammari för att några veckor sedan sparka sportchefen och sedan sätta Al Ammari i frysboxen ser inte bra ut. När sådant händer i utländska ligor så blir det ligor och lag som spelare avråds att gå till. Och vi vill inte att spelare ska avrådas från att gå till Blåvitt.
Amir Al-Ammari
Jag är oerhört nöjd med dagens panel. Mycket kloka inspel från samtliga deltagare samt mängder av olika åsikter och tankar.
Vad tycker ni? Kommentera gärna och tyck till!
