Alltid Blåvitt panelen: "Har man en hockeytränare så blir det svårt"
Alltid Blåvitt börjar med en panel, där tre utvalda kommer att få tre frågor. Panelmedlemmarna och frågorna kommer att skifta från vecka till vecka.
Veckans panel:
Robert Laul:
Journalist på Aftonbladet, har blåvita sympatier, har en hatkärlek till Hjalmar Jonsson. Har en väldigt underhållande blogg på Aftonbladet.se.
Petra Thorén
Journalist på Aftonbladet, bevakar de flesta sporter som finns, men följer i princip alla IFK Göteborgs matcher på hemmaplan.
Fredrik Janlind
Alltid Blåvitt redaktör som hoppar in då en anonym person valde att åka på semester istället för att svara på frågorna.
Fråga 1: IFK Göteborg genomgick en tuff säsong 2010, vilka ljusglimtar såg du?
Petra: Att man faktiskt vågade göra en omorganisation trots att det kunde vara känsligt. Det fanns matcher som inte alls var fy skam, där spelet stämde.
Laul: Jag såg två ljusglimtar. Först och främst Sebastian Ericsson som visade att han är på väg att utveckla ett spel, inte bara ett slit och förstör. Sebastian tog "kreativitetssteg" under 2010 och kombinerade det med vad Pontus Wernbloom en gång beskrev över en fika som: "Jag är fan rädd för 'Sebban!". Här finns mycket potential för Sebastian själv och tränarteamet att ta fram. Ljusglimt två är att Adam Johansson är på god väg tillbaka och nu får chansen i landslaget igen. Han kan bli en ordinarie högerback även där.
Janlind: Ljusglimtarna från säsongen 2010 kan man räkna på sin ena hand. IFK Göteborg (Håkan Mild) genomförde en förändring bland tränartrion och poängskörden ökade. IFK Göteborg anno 2010 kan ha varit det mest ojämna blåvita laget på väldigt länge, imponerande insatser mot AIK, Elfsborg för att nämna några kunde blandas med rejäla plattmatcher. De ljusglimtar jag såg under säsongen var Tobias Sana, Tobias Hysén och Sebastian Eriksson, samt att man efter säsongen förstod att något var tvunget att göras, träningen är omgjord och förhoppningsvis kommer vi märka av detta under nästa säsong.
Fråga 2: Många motståndare pratade om att Jonas Olssons lag är lättlästa, behövs det en rejäl makeover uppe på Kamratgården?
Petra: Absolut, det konstaterade spelare och delvis ledare själva förra säsongen. Man kan inta släppa allt och skapa ett nytt spelsätt, men laget måste använda fler av sina tillgångar och våga variera sitt spel och sin taktik.
Laul: Something is rotten in the state of Kamratgården. Nä, det var inte jag som sa det, det var Tobias Hysén som när Lars Lagerbäck var på tapeten fick frågan om det finns något missnöje med nuvarande tränarteam: "Det finns alltid smågrejer, men inget speciellt. Det är ju alltid några som inte får spela och alla älskar ju inte tränarna". Det känns inte direkt som att man slöt leden kring Olsson/Rehn. Dessutom var Stefan Rehn med i slutdiskussionerna kring ny U21-kapten. Han hade aldrig förekommit i det sammanhanget om han inte hintat till förbundet att han var beredd att lämna sin nuvarande arbetsgivare. Kanske är det sportchefen Håkan Mild som styr och ställer för mycket och kväver en idérik man som Stefan Rehn?
Janlind: Jag tillhörde först de som ansåg att det behövdes en ny frisk fläkt på tränarbänken i IFK Göteborg, men jag svängde efter att Jonas Olsson, Stefan Rehn och Teddy Olausson hade ett snack med spelartruppen och gick igenom säsongen och berättade vilka förändringar som ska ske inför denna säsong som stundar. Det är tydligt att spelarna andas mer optimism och ser framemot nästa säsong mer nu än innan, deras förtroende för tränarna har kommit tillbaka. En rejäl makeover hör ju inte egentligen till IFK Göteborg som satsar mycket på kontinuitet.
Vilken/Vilka spelare utmärkte sig mest positivt i IFK Göteborg 2010?
Petra: Tobias Hysén, okej han öste inte in mål i tid och otid. Men han håller alltid en hög nivå. Sebastian Eriksson, när han väl tyglade humöret och Gustav Svensson försvann, fick Sebastians känsliga fötter styra från mitten.
Laul: Jag har redan nämt Sebastian Eriksson och Adam Johansson. Så många fler vet jag inte om det är. För det är klart, har man en tränare - Jonas Olsson - vars matchanalyser låter som han tränar ett hockeylag kanske spelarna inte utvecklas så mycket heller. Varje gång jag hörde Olsson prata om en förlust hette det att "Vi måste visa mer hjärta, vi måste kriga, vi måste ta kampen". Herregud, ge spelarna en anfallsidé att tro på och utveckla den. Blåvitt är större än att det ska krävs krig för att vinna alla matcher, motståndarna ska rullas ut emellanåt också.
Janlind: Mest jämn positiv form hade utan tvekan Adam Johansson och Elmar som var riktigt bra, Sebastian Eriksson, Tobias Hysén och Ragnar Sigurdsson blixtrade till. Men min röst hamnar på Elmar som alltid gav 100 % och dessutom besitter tekniken/kunskapen att göra något offensivt.
Vill du själv vara med i panelen? Har du tips på andra som borde vara med? Skicka ett mail till f-janlind@hotmail.com.
