Alltid Blåvitt panelen om kommunikationen från Kamratgården ”Stahre läste Svenska Fans för träningsrapporter”
Alltid Blåvitt har tidigare skrivit om att IFK Göteborg arbetar med att ta fram en ny kommunikationspolicy. I kvällens panel spekuleras i varför det varit tyst från Blåvitt de senaste åren, vad det innebär sportsligt, och vad det kan innebära för supportrarna i framtiden om kommunikationen öppnas upp igen.
Kvällens panel består av Peter Sundberg Åbrant, gammal Alltid Blåvitt veteran, Markus Wulcan, troligtvis den journalisten med tätast bevakning av Blåvitt i landet, och Adrian Pihl Spahiu, nuvarande redaktör på Alltid Blåvitt.
IFK Göteborg arbetar för närvarande på att ta fram en ny kommunikationspolicy, och det är många som hoppas att det innebär en öppnare kommunikation från föreningen som varit ganska stängd utåt under 2020. Varför tror du att IFK Göteborg under de senaste åren gått mot att ha en mer stängd kommunikation?
Peter
I grunden tror jag det handlar om en osäkerhet och till viss del orutin på ledande befattningar. Inriktningen att stänga har skett både medvetet och omedvetet. Föreningen har sagt att de vill äga kommunikationen och styra vad som sägs när. Då behöver man skaffa sig kontroll över informationsflödet.
Osäkerheten skapas genom att vi på i stort sett alla ledande positioner skaffade nya personer. Poya Asbaghi ville ha kontroll över sina träningar och stängde dem. En helt färsk sportchef i Kennet. Max Markusson som klubbdirektör utan erfarenhet från fotbollens värld. Utöver det försvann supporter-representationen från styrelsen (Jakob Andreasson och Andreas Johansson). Vi fick in en ny kommunikationschef och pressansvarig.
Det fanns ingen som hade kunskapen om vart gränsen gick kring informationsflödet. Kontrollen gick för långt och osäkerheten tog överhanden. Visst kan det vara jobbigt när murveln Wulcan sitter och spanar efter nyförvärv från sin bil på parkeringen. Eller när bänkspelare yttrar sitt missnöje i media. Men det finns en styrka i det också. Genomslagskraften i de stora medierna är mycket större än föreningens egna kanaler. Att det surras om startelvor på fikarasten, eventuella nyförvärv och skadors påverkan stärker intresset kring föreningen.
Markus
Klubben har väl på något märkligt sätt trott att det ska hjälpa laget att vinna fler fotbollsmatcher men med en färsk tolfteplats i bagaget har väl det kanske inte gått helt enligt plan kan jag tänka mig.
Ett annat är att ett fåtal inom klubben har velat ”professionalisera verksamheten” eller på ren svenska: leka utländsk storklubb. Det har varit den ena konstigheten efter den andra i samband med träningarna de senare åren och det är helt solklart att stängda träningar har påverkat klubben negativt i form av minskat intresse.
Och sponsorer har varit kritiska till den bristfälliga kommunikationen från klubbens sida. Men regimen som förespråkade ”locket på-strategin” är borta nu och om klubben återgår till normal öppenhet och sunt förnuft-tänk så är det väldigt glädjande och något som kommer att gynna IFK Göteborg på alla sätt
Adrian
Sportsligt har det ju såklart med att man vill minska informationsflödet till motståndare, och till viss del kanske även kunna fokusera fullt ut på matcherna istället för att ställa upp på intervjuer m.m. Vad för faktiskt effekt det har är jag dock tveksam till. Finns väl snarare en del som pekar på att framför allt supportrar närvarande vid större träningar ofta haft positiv effekt. Det känns som om det finns lite av en myt om att stängda föreningar är professionella.
Vad gäller organisationen skulle jag gissa på att det handlar om två, eller tre beroende på hur vi ser det, saker. Först och främst vill föreningen själva styra informationsflödet in och ut ur föreningen. Sen vill man nog hålla skador och allvar på dem hemligt så länge som möjligt, dels gentemot motståndare men även gentemot potentiella köpande klubbar.
Tredje faktorn rör bara den gångna säsongen, där Coronapandemin givetvis påverkat öppenheten till det negativa. Dels har det ju varit olämpligt att besöka träningar, dels har personal varit permitterad och inte kunnat kommunicera lika mycket.
När Poya Asbaghi tog över IFK Göteborg var en av de första åtgärderna han genomförde att stänga träningarna och när Alltid Blåvitt pratat med spelarföreningen har de varit kritiska till att föreningarna kommunicerar om skador på spelare. Vad finns det för anledningar till att spelarna och föreningarna vill hemlighålla skador och träningar?
Peter
Återigen handlar det om kontroll, där man inte vill ge någon onödig information till motståndare. Vilket är en farhåga med viss sanningshalt. Jag vet att Mikael Stahre under sin tid i AIK var inne på Svenska Fans och läste forum för att få träningsrapporter från supportrar. Att kunna läsa om eventuella startelvor.
Att ingen är på träning och tittar skapar ju också en arbetsro, pressen minskar naturligtvis om arbetet sker bakom stängda dörrar i en stängd bubbla.
Att föreningen hänvisat till GDPR (eller Dataskyddsförordningen som den heter på svenska) gällande skador är bara nonsens. Det är inte vad lagstiftningen handlar om och inget argument. Förhoppningsvis är det en vilja från spelarna, att de inte vill berätta. För jag kan förstå det mänskliga i att inte vilja blotta sig kring sina brister och skador. Samtidigt kommer det ut historier om spelare som skämtar med journalister kring att de inte får berätta om sina skador.
Om föreningen väljer att inte berättar om skador måste de kunna argumentera för det. Att som tidigare hänvisa till GDPR och att andra stora klubbar inte pratar om det räcker inte.
Det har också diskuterats kring att det minskar värdet på spelarna, om andra klubbar vet vilka skador det handlar om. Samtidigt, hade jag varit köpande klubb hade jag tagit reda på vilken skada det handlar om innan jag köpte.
Markus
Man vill mörka skador av flera skäl: man vill inte bjuda andra lag på den informationen och det kan handla om försäkringsfrågor för spelarna. Vissa spelare har tydligen m också har gjort gällande att deras attraktionskraft på marknaden kanske kan minska om det handlar om en återkommande skada på samma ställe, klubbarna hänvisar också till GDPR och integritet.
Men alla dom argumenten är ganska lätta att skjuta ner och det görs bra av Falkenbergs och Elfsborgs läkare här.
Personligen tycker jag, föga förvånande kanske, att klubbarna ska köra med öppna kort utan att man behöver nörda ner sig i detaljer om inte spelarna vill det. Supportrarna har rätt att veta varför spelaren inte kan spela och ungefär när han väntas vara tillbaka.
Om Zinedine Zidane kan säga exakt vad det är för fel på Hazards fot kan man tycka att Rolle Nilsson borde kunna säga ”Sebban har en känning i vaden, han får vila en vecka”.
Jag tror inte att jag under mina snart 20 år som sportreporter har träffat på en enda spelare som haft problem att prata om en skada, förrän under 2020. Det här kommer så gott som uteslutande från klubbarna.
Adrian
Som nämnt ovan argumenterade Poya t ex för att stängda träningar gav laget möjligheter att finslipa taktiken och om motståndarna inte kände till den skulle det ge Blåvitt ett litet övertag. Att motståndarna inte heller vet hur länge en spelare är borta kan ju också tvinga dem dela sitt fokus. Hur ska de spela om t ex Giorgi Kharaishvili spelar kontra om han inte spelar?
Sen finns också aspekten med försäkringar och försäljningar. Det är knappast en slump att även AIK slutade prata om skador i samma veva som Blåvitt gjorde det. Ska man tro ryktet på stan så har försäkringsbolagen börjat höja försäkringspremierna för spelare som skadar sig ofta och allvarligt, vilket har lett till att föreningarna inte vill dela information om skador. Skador kan också skrämma bort potentiella köpande föreningar.
IFK Göteborg har redan gått mot att ha färre stängda träningar, och Alltid Blåvitt misstänker att den nya policyn kommer medge ett större informationsflöde ut ur föreningen. Vad skulle en sådan förändring innebära för intresset kring IFK Göteborg?
Peter
Att det rapporteras mer, skrivs mer, pratas mer om föreningen och spelarna är bara till godo. Det ökar intresset, snacket går runt fikabordet, fler går på matcher, fler barn får uppleva sin första match och den blåvita familjen växer.
Rent personligt, att kunna gå upp till Kamratgården en helg före match, kolla på träningen och prata med likasinnade är oerhört trevligt. Sedan ska IFK Göteborg stå för en öppenhet. Det ska vara kamratligt. Att stänga dörren till träningar, minska insynen är motsatsen till det.
Att återgå till en öppenhet, är att gå tillbaka till så som det borde vara. Vi kommer aldrig kunna konkurrera om att spela den bästa fotbollen i Europa. Det vi kan konkurrera med är närheten, är intresset, är det personliga. Att kunna få ta del av föreningen, spelarna och dess framgångar och motgångar.
Jag är också övertygad om att det är en styrka och skapar bättre spelare, att de vet om att det du som spelare i IFK Göteborg gör har betydelse. Att ibland hundratals personer kommer och tittar på när du tränar, då vill man inte svika det. Ja, det skapar en press men om du inte kan hantera det då kan du inte hantera att ut på ett fullsatt Gamla Ullevi. Om man ser ett stort intresse som ett problem, då behöver man tänka om och agera annorlunda. Både som spelare och som ledare.
Därför är det oerhört intressant att höra Anders Almgren, av valberedningen föreslagen styrelseledamot, om vad han vill jobba med och tillföra i styrelsen. Att jobba med ”vitalisering av diskussionen om IFK Göteborgs klubbidentitet”, där jag tror många gått vilse och vi behöver en tydligare väg framåt.
Markus
Det blir ett helt annat drag kring Blåvitt och supportrarna får känna sig delaktiga igen. Jag tror inte att någon har problem med någon enstaka stängd träning här och där, men att konsekvent bomma igen två dagar före match och framåt har hittills inte varit lyckosamt alls. Se bara vilken positiv effekt det fick i höstas när klubben valde att öppna ett par gånger. Svensk fotbolls konkurrensfördel gentemot de största ligorna är just öppenheten och att supportrarna kan känna närhet och relatera till spelarna på ett helt annat sätt. Sedan är jag också helt övertygad om att spelarna både gillar och blir bättre av att känna fansens stöd även på träning.
Supportrarna vill kunna åka upp till Kamratgården dagen före match, ta en kaffe i solen, tjöta med likasinnade och stötta laget.
Det är väldigt svårt att se något negativt med det.
Adrian
Jag tror bara det skulle bli positivt. I brist på konkret information har det spekulerats en hel del runt IFK Göteborg och spekulationerna har i många fall lett till frustration och besvikelse från supportrarna.
Föreningens medlemmar måste ju känna sig som en del av föreningen.
Jag kan förstå att det är jobbigt att vara öppen hela tiden, speciellt när det går tungt (och man kan väl lugnt konstatera att de senaste åren är in dragna i bottenstriden om vi skulle göra en tabell över hur bra de Blåvita åren varit). Det räcker med att titta på valfria kommentarer på olika sociala medier för att sympatisera med en vilja att stänga ute. Men bakom det finns det många engagerade medlemmar i IFK Göteborg. Som vill visa sitt stöd för laget innan matcher. Som vill kunna diskutera träningar med polarna runt fikabordet. Som vill sätta sig in i vad som händer i föreningen. Som vill kunna gå till årsmötet och lägga välinformerade röster på de kandidater och motioner som de anser vara bäst för föreningen.
Och då måste föreningen vara öppnare mot de medlemmarna.
