Halvtid i Gefle-land
Gefles tunna trupp är känslig för skador, som den som drabbade Lantto.

Halvtid i Gefle-land

Det började så bra. Med sex poäng på de tre första matcherna såg Gefle ut att gå mot en av sina bästa allsvenska säsonger. Men sedan blev det bara 7 poäng mellan omgång 4 och omgång 15. Och det är naturligtvis inte godkänt. Här nere - två listor för att sammanfatta plus och minus.

PLUSLISTAN:

1. Många har höjt sig.
Utan tvekan har 2013 blivit genombrottet för en rad spelare som stått i bakgrunden i ett eller ett par år. Jag tänker på Alexander Faltsetas, Marcus Hansson, Emil Hedvall och Simon Lundevall. Och Johan Oremo hittade målet igen. Ja, helt klart känns det som om de flesta i startelvan är bättre i år. Lagets potential är helt klart högre än det man fått ut hittills.

2. 3-5-2.
När det såg ut att vara fritt fall ner i Superettan chockade Pelle Olsson Fotbollssverige genom att överge sitt patenterade 4-4-2 och istället spela med tre innerbackar och fem mittfältare. Följden blev att vi blev tajtare igen. Naturligtvis skulle vi ha ställt upp så mot MFF borta också. Då hade vi fått med oss poäng.

3. Arenan på Sätraåsen.
2015 står den klar, med utrymme för 6500 åskådare. Arenan betyder att Gefle som klubb blir att räkna med framöver. Hastigt räknat innebär det att Gefle minst fördubblar sin omsättning.

4. Publikintresset.
Trots den långa frånvaron av trepoängare har Gävlepubliken kommit på matcherna. Jag skulle tippa att vi åtminstone snittar 500 mer per match än förra året.

5. Ett bättre passningsspel.
Även om Malmömatchen senast inte var någon höjdare spelmässigt går det inte att komma ifrån att Gefle under 2013 har utvecklat sitt anfallsspel. Jonas Lanttos fria roll är intressant. Men även utan Lantto har Gefle lyckats flytta boll (i alla fall på Strömvallen) på ett beundransvärt ogefleitiskt sätt. Istället för att hela tiden söka den vanliga långbollen på någon av de två topparna har man bytt kant, sökt centrala alternativ och så vidare.


MINUSLISTAN:

1. Oförmågan att avgöra.
Nästan ingen allsvensk säsong har Gefle dominerat så många hemmamatcher utan att lyckas avgöra. Med segrar mot Göteborg, Öster och Djurgården hade vi haft trivsamma 19 poäng vid detta laget och allt hade varit frid och fröjd. Det märkliga är att vi lyckats komma tillbaka flera gånger i matcher, det vore inte fel om desperationen som räddat oavgjort snart sätts in för att hämta hem trepoängare. Vi kan inte lita på att lagen som ligger efter oss är ineffektiva året ut.

2. Gräset på Strömvallen.
Hemmaplanen har ett betongunderlag som inte är värdigt ett allsvenskt lag. Det är hårt och stumt. Det skulle kosta 1,5 miljoner att byta konstgräset som för länge sedan såg sina bästa dagar. Vill kommunen skjuta till de pengarna eller väntar man in arenan? Många säger att underlaget sliter hårt på spelarnas leder.

3. Oförklarliga genomklappningar.
Aldrig har Gefle lett så många matcher utan att lyckas ro hem tre poäng. Men det värsta är att försvarsspelet i eget straffområde ibland sett förvånande virrigt ut. 1-4 mot BP och 2-2 mot Syrianska på bortaplan var rena bjudningarna
(med tanke på att vi hade 1-0 resp 2-0). Det blev bättre med 3-5-2-uppställningen.

4. Lanttos skada.
Jonas Lantto inledde säsongen strålande. Ja, frågan är om vi någonsin sett honom bättre. Tyvärr fick han för första gången en allvarlig skada som höll honom borta från spel i två månader. Extra jobbigt för Gefle modell 2013, eftersom truppen detta år är tunnare än vanligt på grund av besparingar. Vi får hoppas att det vänder nu när Lantto är tillbaka. Och kanske har Norrlands Maradona sparat energi och bjuder på en extra briljant höstsäsong.

5. Den tunna truppen.
Det märktes att Faltsetas är borta mot Malmö senast. Ja, i år blir det ett tomrum så fort vi drabbas av en avstängning eller en skada på någon i startelvan. Det finns helt enkelt inga naturliga ersättare. Mård och Wikström kan byta med varandra utan att riva upp sår, och Hedvall har visat att han är lika bra som Hugo. Men sedan är det dåligt med alternativ på bänken. Vi får hoppas att Sive Pekezela, Joachim Adukor och Jonas Olsson snabbt hittar en jämn och hög allsvensk nivå, annars blir det en hemskt tuff höst. Jag bävar för matchen mot Norrköping på söndag när Marcus Hansson är avstängd.

HANS CARSTENSEN hans@hanscarstensen.se@hanscarstensen2013-07-10 16:35:00
Author

Fler artiklar om Gefle

Gefle IF november 2024 – kravlöst, planlöst, handlingsförlamat